De tyska regerings- och systerpartierna CDU och CSU har i sista sekunden hittat en kompromiss i asylfrågan – ett av de tre alternativ som jag räknade upp i min första analys efter inrikesminister Seehofers avisering av sitt tillbakadragande från befattningarna som tysk inrikesminister och partiledare för bayerska CSU på kvällen den 1 juli.

Den nu uppenbarligen uppnådda kompromissen går ut på att skapa flyktingzoner (transitzoner) vid den bayersk-österrikiska gränsen (men ej för de övriga tyska gränsövergångarna). Transitzonerna ska de facto innebära att vistelsen där sker på neutralt och inte tyskt territorium.

Dylika gränsnära flyktingcentrum diskuterades redan 2015 men avisades vid detta tillfälle av den dåvarande och nuvarande koalitionspartnern SPD (socialdemokraterna). Denna gång verkar en upprepning av SPD:s avståndstagande inte vara möjlig om ytterligare en tysk regeringskris ska undvikas. Besked från den socialdemokratiska partiledningen väntas i dagarna.

Den nu utarbetade kompromissen har egentligen varken vinnare eller förlorare. Horst Seehofer har fått igenom ytterligare en liten bit av sin långtgående kravlista medan Angela Merkel med prestigeförlust åtminstone verkar hållit ihop regeringen. Samtidigt poängterar Merkel att den åstadkomna kompromissen också tar hänsyn till EU-intressen, hur mycket återstår dock att se.

Likväl har Tyskland förlorat på denna tidskrävande konflikt bland ideologiska "vänner". Värdefull tid har gått förlorad för europeiska och tyska reformer – kombinerat med en psykologisk prestigeförlust.

Sammantaget torde denna reformpolitiska eftersläpning bidra till att minska Tysklands potentiella BNP, om än i begränsad omfattning. Om inte ett oväntat snabbt ekonomiskt-politiskt reformtempo kan påbörjas mer eller mindre omgående...