Texten "Tyskland under luppen" framför en bild på Frankfurts skyline

Överdriven konjunkturoro i Tyskland?

2019-04-24

Nyligen hade jag tillfälle att på plats diskutera den tyska konjunkturen något mer ingående. För några veckor sedan befann sig den tyska analytikerkåren i ett regelrätt chocktillstånd efter det enorma fallet av industriorderingången i februari. Samtidigt publicerades den ena kraftiga BNP-nedrevideringen efter den andra. Recessionsspöket beskrevs som alltmer konkret. För egen del drabbades jag också av ökad konjunkturoro, men ville likväl utesluta en mer djupgående och brett förankrad recession.

Sedan hösten 2018 har tyska prognosmakare en eller två gånger halverat sina BNP-tillväxtprognoser för 2019, från initialt cirka +1 ¾ procent till aktuellt +½ upp till +¾ procent. Sedan var det häromdagen det tyska näringsdepartement som presenterade en bantad BNP-prognos för 2019 från 1 till 0,5 procent, vilket lett till många bedrövade kommentarer – kommentarer som emellertid vittnade mestadels om otillräcklig nationalekonomisk och statistisk förståelse.

Dylika kunskaper kan givetvis inte krävas av icke professionella prognosanvändare men även proffsen visade ofta bristande insikt i den relativt komplicerade BNP-tolkningen. I detta sammanhang bör nedanstående detaljer beaktas:

  • Allmänt känt är att det andra halvåret 2018 präglats av en märkbar konjunkturdämpning med orsaker till stor del utanför Tysklands gränser (protektionism, brexit, Kinas vikande konjunktur). Med nöd och näppe kunde en så kallad teknisk recession undvikas med två negativa BNP-kvartal i rad.
  • Mindre känt är däremot, framförallt utomlands, att två speciella inhemska faktorer särskilt bidragit till den noterade BNP-avmattningen under det andra halvåret 2018. Den ena kom från störningar i bilproduktionen och den andra från transporthindrande lågvattenmärken efter den extrema sommartorkan (inhemska vattentransporter minskade med 35 procent mellan augusti och november enligt Kielinstitutet IfW). Enligt beräkningar av IfW har dessa två temporära tillväxthinder sänkt fjolårets BNP-tillväxt med 0,8 procentenheter, varav åtminstone hälften allmänt bedöms kunna vinnas tillbaka under det första halvåret i år.
  • Nästan okänt är ett speciellt fenomen av statistisk karaktär vilket vi tidigare vid upprepade tillfällen hänvisat till på denna sida. Det handlar om det så kallade överhängproblemet. Detta statistiska särdrag ger vid en gynnsam avslutning av ett kalenderår ”positiv luft” i det kommande årets BNP-tillväxt. Det betyder i praktiken att ett relativt gott fjärde kvartal även vid komplett stagnation under hela det kommande året likväl kan framkalla en BNP-tillväxt på några få tiondelar eller till och med något mer.

Inget statistiskt överhäng längre

När de tyska BNP-prognoserna för 2019 gjordes i höstas var den numera märkbara konjunkturdämpningen under det andra halvåret 2018 allt annat än känd. Därför hade flertalet prognoser ett statistiskt överhäng inför 2019 kring 0,5 procentenheter, innebärande att 2019 hade resulterat i en BNP-tillväxt på cirka 0,5 procent även vid fullständig stagnation under året.

Idag har dock det tidigare antagna överhänget försvunnit helt och hållet i BNP-prognoserna för 2019. Detta som ett resultat av den numera kända svaga utvecklingen under det andra halvåret 2018 och därmed elimineringen av det positiva ”lufttillskottet” till innevarande års tillväxt, vilket synligt fanns i något äldre BNP-prognoser för 2019.

Adderar man nu fjolårets tillfälliga negativa effekter från bilsidan och torkan plus det eliminerade positiva överhänget får man sammanlagt över en hel procentenhet som tekniskt borde ha räknats bort från prognoserna för 2019 redan i höstas. Med hänsyn till dessa praktiska och tidigare okända förutsättningar framstår de aktuella BNP-prognoserna för 2019 kring 0,5–0,8 procent som klart mindre alarmerande än vad som hittills kommit fram i nästan samtliga kommentarer.

Om det sedan verkligen kan bli en BNP-tillväxt kring 1 ½ procent under 2020, vilket en del tyska konjunkturexperter numera förutser, är däremot en fråga som svårligen kan besvaras redan idag. Inte minst fortsättningen eller utgången av de internationella obalanserna och spänningarna ter sig ytterst osäkra och därmed även hushållens konsumtions- och företagens investeringspsykologi.

Vissa ljusglimtar i den ekonomiska verkligheten

Ovan beskrivna tekniska ljusglimtar kan också kompletteras med en del positiva signaler från den ekonomiska verkligheten. Först och främst bör nämnas att den tyska byggindustrin alltjämt går mycket bra. Även tjänstesektorn kännetecknas fortfarande av en tillfredsställande situation, dock har denna självfallet en koppling även till andra sektorer i ekonomin.

Till och med den på sistone hårt drabbade tillverkningsindustrin, i synnerhet förtydligat av stora fall i (export-)orderingången, förser den aktuella situationen med försiktig uppmuntran. Hit hör exempelvis relativt hyggliga orderstockar och ett historiskt sett rätt högt kapacitetsutnyttjande, vilka inte alls ger indikationer på en begynnande lågkonjunktur.

Även arbetsmarknaden saknar tecken på sämre tider inom den närmaste framtiden (med tillägget att arbetslösheten brukar vara en eftersläpande indikator i relation till en konjunkturell vändpunkt). Dessutom kvarstår bristen på kvalificerad arbetskraft (Fachkräftemangel), delvis också en konjunkturell faktor.

Tilläggas bör också att Tysklands finanspolitiska stimulanser under 2019 utgör 0,6 och under nästa år knappt 0,5 procent av BNP.

Betungande risker lever kvar

Sammantaget kan konstateras att olika dämpningstendenser fortfarande återfinns på rätt höga nivåer. Det finns visserligen en konjunkturdämpning, men inte fullt så dramatisk som den beskrivs i de flesta sammanhangen. Nota bene: 2020 kommer den tyska ekonomin att gynnas av fler arbetsdagar än under 2019, vilket kan betyda extra produktion i storleksordningen 0,3-0,4 procentenheter.

De ovan beskrivna lätt positiva tongångarna innebär dock inte man redan nu kan skönja en vändpunkt åt det mer positiva hållet. De ofta citerade konjunkturriskerna från den internationella fronten och potentiella inhemska passivitetsrisker i den ekonomiska politiken finns tyvärr kvar. Den känsliga psykologiska effektsidan kan också fortsättningsvis spela en betydande roll.

Summa summarum: Det kommer att löna sig för många tyska och svenska företag att inte minst titta på den egna verkligheten och inte enbart på finansmarknadernas och konjunkturbedömarnas ofta snabbt föränderliga stämningslägen.

Kontaktperson

Hubert Fromlet

Affilierad professor vid Linnéuniversitetet och Senior Advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren