Jag har tidigare skrivit en del på denna sida om psykologins inverkan på finansmarknader och ekonomin i sin helhet (BNP) – men det har inte lyfts upp så mycket i externa sammanhang. En annan (ännu) mindre uppmärksammad aspekt i detta sammanhang är psykologins inverkan på själva prognosmakarna. Det kan i detta avseende observeras en rad intressanta fenomen. Dessa har jag själv upplevt under många år som prognosansvarig.

Exempel:

• Den så kallade flockmentaliteten. Den innebär att en tydlig och växande majoritet bland konjunkturbedömarna springer åt samma håll med sina förutsägelser. Flockmentaliteten är förvisso inget nytt inslag – men den har troligen förstärkts under det gångna årtiondet.
• Det alltför ofta bristande modet hos prognosmakarna att i goda tider spå en fortsatt god konjunktur vid samtidigt ökande strukturella utmaningar inom exempelvis infrastruktur, hälso- och sjukvård, skolornas lokal- och kapacitetsproblem, incitamentsstrukturer för hushåll och företag samt kunskapslyft alltifrån språkkunskapers kända värld (exempelvis tyska) till digitaliseringens mer okända nya värld... Försvagningar av den ekonomiska tillväxten kan ha konjunktur- eller strukturorsaker, eller till och med en blandning av båda delarna. Det är dock mycket svårt eller oftast omöjligt att kvantifiera strukturella tillväxtproblem i ett tidigt skede.
• Prognosmakarnas personliga risktagande. Det är ett mycket vanligt riskbeteende hos prognosmakare att hellre grovt missa en prognos gemensamt med många andra än att ensam eller med en liten minoritet få fel. Poängteras bör dock att minoritetsuppfattningar ofta mycket väl kan komma att besannas. I annat fall skulle ju majoriteten alltid tänka rätt om de kommande kvartalen eller något längre fram.
• Prognosmakarnas personliga riskbenägenhet. Den tenderar framför allt att minska, när ekonomin allt tydligare är på väg ner eller till och med en recession verkar hota.

Läget just nu

För närvarande dominerar två inslag på prognosmarknaden, i synnerhet hos globala institutioner såsom IMF och EU men även hemma i Tyskland och Sverige. Det är dels den påskyndat växande flockmentaliteten, dels den tilltagande pessimismen. En kommande begränsad recession verkar redan intecknad.

Detta trots att konjunkturen under 2019/20 teoretiskt alltjämt kan komma att gå bättre (mindre dåligt), ganska oförändrat eller till och med klart sämre än mestadels förväntat.

De negativa psykologiska effekterna från framför handelskriget har dock på sistone börjat sätta tydligt negativa spår hos många svenska och kanske ännu mer i tyska industriföretag – negativa spår som också syns i olika konjunkturbarometrar (inköpschefer i olika länder, IFO och ZEW i Tyskland samt KI i Sverige).

Fler försvagningar av olika tunga konjunkturbarometrar kan – och kommer sannolikt – att framkalla ytterligare negativa spår på företagens investeringar och hushållens konsumtionsbenägenhet och således den reala ekonomin (BNP). Så också i Tyskland och Sverige.

Ett gammalt gott råd gäller också i dessa osäkra tider: Var ständigt uppdaterad och jämför förutsättningarna för de mest optimistiska och pessimistiska prognoserna!