I nuläget är det i princip omöjligt att leverera relativt välgrundade prognoser rörande utvecklingen av den tyska ekonomin, menar Tysk-Svenska Handelskammarens seniorrådgivare Hubert Fromlet. I en färsk analys förklarar han varför.

Under de gångna dagarna har en del läsare påpekat att min nyligen publicerade artikel – bland annat innehållande en BNP-prognos för Tyskland under 2022 som spår en ökning i ett brett spann mellan 1 och 3 procent – de facto inte gör någon praktisk nytta. Jag kan hålla med. Det fanns egentligen bara en enda anledning till att jag valde detta tillväxtspann, nämligen att lyfta fram att det i nuläget är snudd på omöjligt att göra punktprognoser gällande BNP, inflation och så vidare.

Här kommer den kända och oälskade svarta svanen in i bilden, vilken återspeglar ett utgångsläge med total oförutsebarhet kring framtiden. Så är det i dagsläget. Punktprognoserna ger ett diffust intryck.

Varför är det så? Svaret är att professionella konjunkturbedömare bygger sina prognosmodeller på historiska data. För en händelse som är någorlunda lik Rysslands krig i Ukraina finns det emellertid inga jämförbara historiska data. Osökt kommer man fram till slutsatsen att exakta siffermässiga konjunkturprognoser i princip kan betecknas som lurendrejeri om dessa inte presenteras i scenarioform med tydliga antaganden om krigsförlopp, energipriser och globala leveransförhållanden. Men då är det inga prognoser längre! Skillnaden mellan prognos och scenario renodlas dock alltför sällan.

ECB:s svaga mandatuppfyllande tynger

Som skissat ovan var president Putins krig i Ukraina tidsmässigt definitivt inte förutsebart. Däremot gick det att förutse att ECB:s under alltför lång tid mycket mjuka penningpolitik förr eller senare skulle stå E(M)U-länderna dyrt. Tydliga tecken på ökat tyskt och europeiskt inflationstryck finns redan sedan förra sommaren. All nytillkommen inflation har därför inte enbart med Ukrainakriget att göra. Skulden ligger delvis också hos ECB.

"Jetzt haben wir den Salat" som man säger på tyska ("nu är olyckan framme"). Påspätt av energikrisen har ECB tappat sitt tidigare goda rykte som trovärdig inflationsbekämpande institution. Redan nu märks negativa konsekvenser såsom försvagat förtroendet för ECB både från finansmarknadens, hushållens och företagens sida.

Ökad risk för pris-/lönespiral

Framför allt har ECB än så länge inte demonstrerat någon beslutsamhet för att verkligen bryta de höga inflationsförväntningarna i euroländerna. Senast var det Tysklands främsta ekonomiska rådgivningsorgan till regeringen med namnet "Sachverständigenrat” (SVR) som förutsåg en mycket hög inflation för 2022 på hela 6,1 procent och för 2023 fortfarande oacceptabla 3,4 procent. Siffrorna är en indikation på att relativt höga nominella löneökningar kan komma att bli nödvändiga för att löntagarna ska få uppleva reallöneökningar. Följaktligen ligger det i hög grad i ECB:s händer – men inte enbart – att Tyskland och andra E(M)U-länder inte hamnar i en olycksalig pris-/lönespiral nästa år. Risken är uppenbar.