Armin Laschet valdes i helgen till ny partiordförande för CDU. Men vilka chanser har han att bli kanslerkandidat och hur står han sig i jämförelse med Markus Söder? Hubert Fromlet kommenterar inför det tyska valet som äger rum i september.

Nordrhein-Westfalens ministerpresident Armin Laschet är numera vald till CDU-ordförande och därmed till chef för Tysklands största politiska parti CDU. Vanligen uppträder CDU-chefen som unionspartiernas kanslerkandidat men inte nödvändigtvis. Historiskt har det inträffat två gånger att systerpartiet CSU från Bayern fått fram en gemensam CDU/CSU kandidat till förbundskanslerposten, Franz Josef Strauss och Edmund Stoiber.

Till höstens parlamentsval (”Bundestagswahl”) förefaller det återigen möjligt att en CSU-ordförande kan bli unionspartiernas kandidat till posten som förbundskansler, denna gång Bayerns ministerpresident Markus Söder. Söder har för närvarande en bra position i olika opinionsmätningar. Han har dock ännu inte yttrat sig om en eventuell kandidatur. Det är också oklart i vilken mån han kan hävda sig på gräsrotsnivå och geografiskt längre norrut.

Likväl vore det fel att redan nu stryka Söder som CDU/CSU:s gemensamma kanslerkandidat till förbundsdagsvalet den 26 september. Avgörande blir bedömningen vilken kandidat som internt anses ha de bästa chanserna till ett bra valresultat – Laschet eller Söder. Denna fråga kan för tillfället inte besvaras. Den allmänna uppfattningen i Tyskland är att frågan kommer att avgöras under våren. Ibland tas dock dylika beslut snabbare än väntat. Intressant i detta sammanhang är att Söder förespråkar en klart tuffare kamp mot covid-19 än vad Laschet hittills gjort.

Vem är Armin Laschet och vad står han för?

Armin Laschets bakgrund presenterades redan i all korthet i min förra artikel i den här artikelserien. För närvarande är juristen Laschet, 59, ministerpresident i Tysklands största delstat Nordrhein-Westfalen.

För att återgå till frågan, Laschet eller Söder som förbundskanslerkandidat: Laschets komparativa fördel gentemot Söder kan vara att han uppträder relativt folkligt, vilket kan ha gynnat honom i konkurrensen med de två huvudkonkurrenterna om CDU-ordförandeposten, Friedrich Merz och Norbert Röttgen. Deras specialkompetens – ekonomi respektive utrikespolitik – vägde uppenbarligen inte tillräckligt tungt hos majoriteten av delegaterna på partikonventet. Jag kan också se att Laschets politiska närhet till Angela Merkel och många kongressdelegaters förhoppning om CDU-mittenkontinuitet under Laschet kan ha bidragit till hans val till ny CDU-ordförande.

Ekonomisk politik och utrikespolitik utgör inte Laschets specialområden. Själv har jag tittat på många TV-intervjuar eller paneldiskussioner med honom utan någon som helst djupdykning i dessa två viktiga områden. Laschet själv betecknar sig som en lagledare. Eftersom CDU fortfarande är ett brett förankrat politiskt parti borde det inte vara omöjligt för Laschet att hitta kompetenta rådgivare. Kanske vill Laschet till och med utse Merz och / eller Röttgen som ekonomi-(finans-) respektive utrikesminister om han skulle bli Tysklands nästa förbundskansler. Vem vet?

En sådan utveckling beror givetvis också på unionspartiernas eventuella koalitionspartner om ett sådant läge uppstår. Helt klart är att Laschet prioriterar liberalernas FDP. Personligen kan jag dock se viss koalitionsflexibilitet med en annan konstellation än CDU/CSU/FDP från Laschets sida om så skulle behövas. En koalition med det tyska miljöpartiet Bündnis 90 / Die Grünen skulle nog kunna uppnå en säker majoritet i Förbundsdagen.

Detta är artikel nummer två i en artikelserie av Hubert Fromlet inför det tyska valet som äger rum 26 september.