Oavsett sammansättningen i den kommande tyska regeringen ligger en oerhörd press på samtliga koalitionspartner. Man måste lyckas för att på sikt få en sund och framgångsrik ekonomisk utveckling och en förnyad förstärkning av Tysklands demokratiska mittenpartier, anser professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.   

Det tyska valresultat ligger nästan helt i linje med förväntningarna – också jämfört med våra tidigare egna analyser på denna sida. Möjligtvis hade CDU/CSU kunnat uppnå en till två procentenheter mer än vad som nu är fallet. Då hade väljarnas votum för en stor koalition blivit något tydligare. 

De oundvikliga kompromisserna – CDU/CSU regerar inte på egen hand

Redan före valdagen stod det klart att det tyska miljöpartiet De gröna hade blivit den tredje koalitionspartnern om liberala FDP inte klarade femprocentspärren samtidigt som BSW tog sig in i nästa förbundsdag. Klart var också att tre partier i regeringsställning hade erfordrat fler kompromisser än en stor koalition med endast CDU/CSU och SPD. 

I en tidigare artikel på denna sida har jag kommit fram till slutsatsen att CDU/CSU och SPD till ungefär 75 procent skulle kunna komma överens om programpunkter med gemensam inriktning. Resten av planerna skulle kräva mycket långtgående politiska kompromisser eller rena avståndstaganden från ursprungliga planer. 

Om också kanslerkandidaten Robert Habecks och De Grönas valprogram hade ingått i samma analys för en två- eller trepartiregering hade utrymme funnits för ett tillräckligt stort samförstånd med CDU för regeringsbildning – men mindre omfattande och med tydligt mer fokus på miljöfrågor än vad CDU/CSU ville planera för. En viss arbets- eller prioriteringsfördelning mellan de kommande regeringspartierna verkar därför vara en bra idé i syfte att skapa mer harmoni i en regering Merz än vad trafikljuskoalitionen kunde åstadkomma. 

"CDU/CSU som största regeringsparti och Friedrich Merz som blivande förbundskansler är piskade att lyckas."

Facit: Även efter valet lever hoppet att Tyskland kommer att klara en ny (ekonomisk) politik i den nu uppenbara stora koalitionen – helt enkelt för att CDU/CSU som största regeringsparti och Friedrich Merz som blivande förbundskansler är piskade att lyckas, även om inte allt önskvärt kommer att kunna förverkligas. Alternativet med fortsatt ekonomisk dalgång förskräcker – men också för att en ånyo misslyckad regering skulle kunna bädda för ytterligare framgångar för högerextrema AfD.