Tyskland får räkna med ekonomiska höststormar

2022-08-17

Sedan lång tid har den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden inklusive Tyskland präglats av viss stiltje under de svenska sommarveckorna. I år konstaterar vi dock en händelserik tid mellan juni och augusti. Sällan har så många tunga och samtidigt vaga risker kännetecknat konjunkturutsikterna för den stundande hösten/vintern. Därför är det klokt med en viss uppdatering för semesteråtervändarna, skriver Hubert Fromlet.

Rent logiskt borde Tyskland inte längre kunna undgå en teknisk recession under det kommande vinterhalvåret, det vill säga med två kommande negativa BNP-kvartal i rad. Det vore dock ologiskt att redan nu precisera den pågående konjunkturnedgångens djup och längd. Nuvarande extremt osäkra signaler på bred front innebär också totalt osäkra resultat för prognoser längre fram, både avseende det korta och det längre perspektivet. Den svarta svanen finns kvar.

Vad vet vi om en kommande återhämtning?

För egen del har jag under det första kvartalet i år med emfas varnat för en osäker eller till och med besvärlig tysk ekonomisk utveckling under 2022. Då talade nästan samtliga tyska ekonomer fortfarande om en 3,5-4 procentig BNP-tillväxt under innevarande år. Min egen BNP-bedömning låg i mars på ett ovanligt brett prognosspann mellan +3 och +1 procent för årsgenomsnittet, på så vis återspeglande den stora osäkerheten. Detta var långt under dåvarande tyska konsensus.

Omkring +1 procent  i tysk BNP-tillväxt för helåret 2022 är ännu möjligt –  men knappast +3 procent. BNP-utfallen för kvartal 1 och 2 var visserligen inte så illa (+0,8 och +/-0 procent jämfört med föregående kvartal, alltså ingen recession).

"Illavarslande är dock förutsättningarna för det andra halvåret."

Illavarslande är dock förutsättningarna för det andra halvåret. Orosmolnen syns vid en närmare genomgång av alla tänkbara tillväxtbromsar för Tysklands ekonomi: inrikes- och framför allt utrikespolitiskt, realekonomiskt (BNP), finansiellt (stigande räntor, bubbelrisker, alltmer ansträngda statsfinanser), köpkraftsförluster till följd av oacceptabelt hög inflation samt corona som den andra stora (psykologiska) oroskällan. Sistnämnda är ett nästan förbisett hot i många länder och även Tysklands försiktiga hälsominister Karl Lauterbach möter en hel del motstånd från mer riskvilliga politiker och befolkningsgrupper. För övrigt gäller alla ovan nämnda riskfaktorer mer eller mindre också Sverige.

Enbart risker eller också ljusglimtar och vändpunkter?

Enligt min egen erfarenhet är företagsledare och politiker konjunkturanalytiskt speciellt intresserade av vändpunkter åt rätt håll från tidigare besvärliga trender. Samtidigt bör iakttas att positiva vändpunkter i regel inte kan bekräftas efter en eller två månader. Risken för bakslag existerar ofta under längre tid än så. Detta faktum framkallar ofta mycket svåra avvägningar på företagsnivå. Att i dagsläget kunna förutse enskilda vändpunkter för Tysklands BNP och inflation, ECB-räntor och EMU-inflation, Rysslands agerande i Ukraina, Kinas ekonomiska återhämtning och utrikespolitik samt de globala försörjnings- och transportflaskhalsarna framstår fortfarande som en omöjlig uppgift – men betyder inalles mycket också för den tysk-svenska handeln.

Låt oss nedan i korthet undersöka i vad mån de mest påtagliga tyska konjunkturriskerna har utvecklats eller förändrats under vår svenska semestertid.

Tysk utveckling – svaga konjunktursiffror

  •  Politik, inrikes:                                                                                                   

Tonläget inom regeringen har blivit skarpare, speciellt mot bakgrund av liberalernas (FDP:s) näringslivsvänliga marknadsideologi (innebärande bland annat en relativt restriktionslös politik mot corona och allvarliga försök att förlänga olika tillstånd för kärnkraft- och kolproduktion). Merparten av FDP:s skepsis riktar sig mot det näst största regeringspartiet, miljöpartiet De Gröna, som verkar tvingas överge viktiga miljöpolitiska principer, åtminstone tills vidare. Det är uppenbart att FDP-chefen Lindner i sin politiska grunduppfattning rör sig närmare den oppositionella CDU-ledaren Friedrich Merz än regeringskollegerna i SPD och De Gröna.

"Man kan fråga sig om den 'tyska trafikljuskoalitionen' börjar få sina första sprickor."

Man kan fråga sig om den tyska ”trafikljuskoalitionen” (på tyska ”Ampelkoalition”) börjar få sina första sprickor. Enligt opinionsinstitutet Forschungsgruppe Wahlen ger juli månads opinionsundersökningar kanslerpartiet SPD (socialdemokraterna) endast 21 procent, efter CDU och De Gröna med 26 respektive 25 procent; FDP har med 6 procent tydligt tappat terräng sedan valet förra hösten. Alla dessa fyra partier ger dock sitt fulla stöd till Tysklands Ukrainapolitik, medan vänsterpartiet Die Linke och i synnerhet högerpartiet ADF snarare framstår som kritiska eller avvisande.

  • Tysk inhemsk ekonomi och psykologiska påfrestningar:                                             

Sommarens ekonomiska statistik kom att bli en påtaglig besvikelse för tidigare Tysklandoptimister. Bland annat noterades en stagnerande BNP för det andra kvartalet, tydliga klimatförsämringar inom industrin, det största raset i detaljhandelsomsättningen sedan 1994.

Inte nog med det. Följande helt färska åtgärd är föremål för en livlig debatt: nya tidsbegränsade finansiella pålagor för flera hundra euro per hushåll i syfte att hjälpa hårt drabbade tyska gasimportörer - med ytterligare negativa konjunktur- och inflationseffekter som följd. Viss kompensation för hushållen diskuteras dock i dessa dagar. Den förutsägbara höststormen rycker likväl närmare.

Internationell utveckling – politik, krig och inflation fortsatt i fokus

I stort sett samtliga nedan listade internationella konjunkturbördor var kända redan i våras och berörde då inte enbart den tyska utan också den svenska och hela den globala ekonomin (och gör så även i dessa dagar). Hit kan räknas (utan rangordning då denna ändå är föränderlig):

  • kriget i Ukraina och västvärldens sanktioner mot Ryssland, 
  • försämringen av den kinesiska ekonomin, 
  • stigande inflation och uppenbara internationella räntehöjningsbehov,
  • bristande global energiförsörjning, 
  • global brist på en hel del andra viktiga rå- och insatsvaror samt transportflaskhalsar,
  • psykologisk oro för uppblåsta aktie- och fastighetsmarknader, 
  • begynnande psykologisk oro som följd av ovan nämnda  faktorer med tänkbara negativa effekter på tillgångsmarknader samt i synnerhet konsumenter och mer långsiktiga investerare.

Ingen av dessa för Tyskland (och många andra länder) besvärliga farhågor och tillväxthinder har under sommaren vänt åt det synligt positiva hållet. Snarare tvärtom! Värt att nämna:

  • Kriget i Ukraina fortsätter på ett oroväckande sätt;  
  • Kinas konjunkturdämpning pågår alltjämt trots allehanda stimulansförsök; genom den högt uppsatta USA-politikern Nancy Palosis besök i Taipei (Taiwan) har också de politiska spänningarna mellan USA och Kina hamnat i ett oroväckande läge;  
  • Italiens allt osäkrare politiska och ekonomiska utveckling efter premiärminister Mario Draghis reträtt i juli – en framtida utmaning för hela EU;  
  • Olösta energiförsörjningsproblem i Tyskland och andra länder bekymrar alltmer inför hösten och vintern – inga framsteg syns under de gångna månaderna;
  • både Fed och ECB verkar förespråka en stramare räntehöjningskurs än vad finansmarknaderna förväntade sig för några månader sedan. Enligt min uppfattning handlar det inte enbart om att direkt bekämpa inflationen utan också om att bryta de höga inflationsförväntningarna snarast möjligt – förvisso en svår och viktig uppgift, även med tanke på kommande avtalsförhandlingar som troligen blir mycket komplicerade, speciellt i Tyskland;
  • Sista tiden kom också vissa rapporter om avtagande flaskhalsar på de globala transportflödena – en möjlig utveckling vilken jag idag inte vill tolka som ett positivt bidrag till en bättre tysk konjunktur som isolerad företeelse;
  • Sist men inte minst vet vi egentligen ingenting om coronavirusets framtida färdriktning – trots många politikers och den breda allmänhetens pågående sorglöshet i många länder, vilket också gäller Tyskland och Sverige. Frågan kvarstår: Vad kommer verkligen att hända under hösten/vintern?

Ingen tysk vändpunkt i sikte

En titt på det stora antalet politiska och ekonomiska riskfaktorer i Tyskland och på den internationella arenan visar i skrivande stund inte på en enda konkret och stabil vändpunkt inom de närmaste kvartalen. Och vad som händer därefter kan i detta skede inte heller besvaras. Allt behöver dock inte gå fel.

Vad som framför allt behöver hända i ett internationellt konjunkturbefrämjande syfte är ett stabilt och vettigt slut på kriget i Ukraina och härav följande förbättringar på de globala energimarknaderna. Mycket efterlängtat vore också – vilket kan följa av förra punkten – en övertygande nedgång till lägre inflation, helst under 3 procent i de viktigaste OECD-länderna. Samtidigt får USA inte hamna i en recession och givetvis inte heller EU-länderna eller Kina.

Som framgår av denna översikt, finns de största tyska konjunkturriskerna och bromsklossarna utanför Tyskland – i vart fall om den tyska ”trafikljusregeringen” kan undvika alltför påfrestande interna utmaningar. Dessa berör inte minst energipolitiken och nästa års finanspolitik.

Trycket på den tyska regeringen – och sannolikt också på arbetsmarknadens parter vid kommande löneförhandlingar – avseende ytterligare kompensation till hushållen för inflationsförluster och de höga/stigande energipriserna tilltar för närvarande. Även här spelar tydligt lägre inflation en viktig roll.

Kontakt

Hubert Fromlet

Affilierad professor vid Linnéuniversitetet och Senior Advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren