Med mindre än en vecka kvar till valet publicerar ”Forschungsgruppe Wahlen” (FW), ett av Tysklands mest anlitade institut för politiska opinionsundersökningar, sin aktuella enkät. Det förvånar mig att väljarnas partisympatier fortfarande visar en påtaglig stabilitet i slutet av valrörelsen, skriver Hubert Fromlet i sin aktuella analys. 

Trots TV-trekamper (trieller) mellan de tre kanslerkandidaterna och individuella utfrågningar av Laschet (CDU/CSU), Scholz (SPD) och Baerbock (De Gröna) så har förvånansvärt lite hänt i opinionen när vi nu är inne på upploppet. För den som vill hålla sig uppdaterad om de allra senaste siffrorna rekommenderar jag sammanställningen av flera opinionsinstitut på Wahlrecht.de.

SPD leder alltjämt

Inte minst CDU/CSU-politiker men även delar av pressen har på sistone framfört övertygelsen eller tron att CDU/CSU med sin kanslerkandidat Armin Laschet skulle kunna spurta förbi SPD-konkurrenten Olaf Scholz på upploppet. Så kan det fortfarande bli – utan att det syns i siffrorna redan nu. Inte en enda av de ovan redovisade åtta opinionsmätningarna har dock för närvarande CDU/CSU i topp. SPD leder i alla mätningar – i vissa fall relativt tydligt, i andra ganska knappt. Men även siffrorna för de övriga koalitionskandidaterna – De Gröna, liberala FDP och vänsterpartiet Die Linke – är fortfarande stabila.

Några slutsatser följer av denna stabilitet. För det första har kandidaten Laschet inte lyckats särskilt väl i TV-utfrågningarna. För det andra tror fortfarande många tyskar att Scholz ”kann Kanzler”, som det heter på tyska. För det tredje verkar Baerbock inte ha landat optimalt hos väljarna, trots att diskussionerna nästan alltid hade huvudfokus på miljön.

Aktuella siffror – och oklart antal framtida ledamöter

Tar vi den mest aktuella redovisningen, så syns som ovan antytts i stort inga förändringar mellan vecka 36 och 37.

                             %                   17 sep * (publicering) 

SPD                     25  (+/-0)

CDU/CSU            22  (+/-0)

De Gröna             16   (-1)

FDP                      11   (+/-0)

Die Linke              6   (+/-0)

AfD                      11    (+/-0)

* förändringar från föregående vecka inom parentes (källa: Forschungsgruppe Wahlen, Politbarometer)

Det är viktigt att påpeka att närmare 40 procent av väljarkåren ännu inte bestämt sig (säkert) om röstpreferensen eller om man överhuvudtaget vill rösta. Här kvarstår en dold potential för de kämpande partierna. Efter gårdagens triell mellan de tre kanslerkandidaterna – som samtidigt varit den sista i ordningen – framkom inga direkt nya indikationer på en klar debattvinnare med tydlig chans att i sista minuten nämnvärt kunna förbättra den egna positionen.

Säreget valsystem

Tilläggas bör att tyska väljare alltid har två röster – en röst leder till ett direktmandat i valkretsen (personval i hög grad) och en röst går till ett prefererat parti i delstaten (partival). Andra rösten behöver inte tilldelas samma parti som första. Det behövs så kallade utjämningsmandat, när ett parti i en delstat procentuellt får fler direktmandat än vad som motsvarar partiets procentuella andel i delstaten. Målet är att genom korrigeringar komma fram till en total mandatfördelning som motsvarar den procentuella andelen från den andra rösten på delstatsnivå.

På så vis sker en ökning för partier med mindre framgång vid fördelningen av direktmandat som denna gång komma att motsvara en ökning med kanske 100 parlamentariker eller mer från dagens 709 (2013 låg denna siffra på endast 598). Detta är ett mestadels okänt problem. Gissningar om den framtida regeringskoalitionens sammansättning blir därför ännu svårare. Ingen regeringskonstellation verkar vara direkt efterlängtad enligt FW:s mätningar och väljarna. En svag men oälskad preferens finns dock för närvarande för en koalition mellan SPD, De Gröna och FDP.

Viktiga frågor för mycket i bakgrunden

Flera stora framtidsfrågor har enligt min uppfattning hamnat alldeles för mycket i bakgrunden, förorsakat både av kanslerkandidaterna själva och inte tillräckligt borrande journalister. Sedan finns givetvis av olika skäl svåra eller ännu så länge icke obesvarbara detaljfrågor. För egen del saknade jag i valdebatten – framför allt i triellerna – främst en djupare debatt kring:

•   finansieringen av alla reformer (inkl. hanteringen av skuldbromsen)
•   preciseringar av det stora sociala reform- och anpassningsbehovet
•   marknadsekonomi kontra statlig styrning (i miljö- och energipolitiken)
•   det stora institutionella förbättringsbehovet
•   generationsklyftor
•   migrationspolitik och integration
•   digitaliseringspolitiken
•   den gångna och framtida coronapolitiken (avstämningar förbunds-/delstatsnivå)
•   utrikespolitik (inte minst EU:s framtida relationer till Ryssland och Kina)

Som ekonom är jag självfallet också intresserad av den framtida skattepolitiken. Laschet avvisar skattehöjningar och tror på så kallade dynamiska effekter via bättre generella förutsättningar för tillväxt och därmed skatteinkomster. Scholz och Baerbock anser däremot att vissa skattehöjningar kommer att bli oundvikliga. Den kommande koalitionsregeringen måste kanske – eller snarare sannolikt – hitta kompromisser i frågan.

Detta är artikel nummer femton i en artikelserie av Hubert Fromlet inför det tyska valet som äger rum 26 september.