När de tyska vallokalerna stängts och en lång rad preliminära valresultat tagits fram, verkar SPD och partiets kanslerkandidat Olaf Scholz ha vunnit en av de jämnaste och tuffaste valkamperna i Förbundsrepublikens historia, skriver Huber Fromlet i sin första analys av det tyska valresultatet.

Förmodligen var det SPD:s fokusering på välfärdsfrågorna och social rättvisa som avgjorde racet på mållinjen. Jag kan också tänka mig att CDU/CSU inte lyckades nå fram till de yngre tyska väljarna plus att unionspartierna tappade en del röster till liberala FDP. Intressant är att ytterlighetspartierna på höger- och vänstersidan, AfD och Die Linke, missade sina valförväntningar, vänsterpartiet Die Linke till och med mycket tydligt. Likväl är det långtifrån avgjort vem till sist kommer att bli Tysklands nionde förbundskansler. Från CDU/CSU:s sida förklarades direkt efter första prognosen att man gemensamt vill försöka bilda regering. Klart är dock att nästa förbundskansler kommer att ha det svagaste stödet från de egna väljarna sedan 1949. De bäddar för svåra koalitionsförhandlingar och egentligen inte särskilt välkomna kompromisser.

Slutsatser direkt efter valet

En rad slutsatser kan dras redan några timmar efter första resultatprognosen (under förutsättning att de preliminära resultaten i stort sett står sig). Till slutsatserna hör bland annat:

• SPD är valets stora vinnare, men även liberala FDP lyckades bra
• CDU/CSU och Die Linke är valets stora förlorare
• De Gröna är stora vinnare jämfört med förra valet – men förlorare vad gäller utvecklingen under de senaste 4-5 månaderna
• en trepartiregering måste nu till – en ny stor koalition anses osannolik
• den av CDU/CSU, FDP och större delen av näringslivet befarade koalitionen mellan SPD, De Gröna och Die Linke blir inte av

• totalt finns det två koalitionsalternativ (exklusive en teoretiskt möjlig ny stor koalition), båda två med FDP och De Gröna som vågmästare: SPD, De Gröna och FDP (trafikljus-koalition) eller CDU/CSU, De Gröna och FDP (Jamaica-koalition)

Vidare antaganden:

• ett teoretiskt men osannolikt alternativ skulle kunna vara en ny stor koalition med SPD/CDU (plus kanske FDP och/eller De Gröna) om andra alternativ kör fast
• FDP har vid upprepade tillfällen poängterat önskemålet att föredra en Jamaica-koalition, vilken uppenbarligen också är preferensen för näringslivet och finansmarknaderna; valresultatet bör i ekonomiska sammanhang ej ges någon negativ tolkning – i vart fall inte initialt
• miljöpartiet De Gröna har hittills understrukit att man har en större gemensam snittmängd med SPD än med unionspartierna; likväl kan konstateras att både De Gröna och FDP håller dörrarna öppna för en kommande koalition med SPD
• intressant är att De Gröna och FDP först vill förhandla med varandra för att kunna hitta gemensamma och pragmatiska kompromissmöjligheter i förhandlingarna med SPD och kanske CDU/CSU, vilket är en ny ansats i tysk politik
• den politiska mitten kommer att dominera den tyska politiken fram till nästa val; de extrema partierna förblir utan inflytande. Det kommer att noteras positivt på många håll
• däremot kan just nu inte sägas något om Tysklands framtida internationella relationer – det är i hög grad en personfråga som inte minst De Gröna känner starkt för.