Tyskland upplever just nu en tilltagande temperatur och oro inför det stundande förbundsdagsvalet den 23 februari. Känslorna går på högvarv – på bekostnad av den sakliga debatten, i synnerhet den ekonomisk-politiska debatten som verkligen skulle behöva föras mer djupgående, menar professor Hubert Fromlet i sin senaste analys. 

Mot ovan skissade bakgrund kan vi bara hoppas att Tyskland snarast kan återgå till en sansad valrörelse. Det ligger givetvis i landets intresse att tongångarna mellan de demokratiska mittenpartierna åter kan bli så pass sakliga att vettiga koalitionsförhandlingar efter valet kan möjliggöras. Att så sker är fortfarande mitt huvudscenario – eftersom alternativet ter sig så pass skräckinjagande.

Kan förhandlingsläget normaliseras igen?

I min förra översikt analyserade jag i vad mån unionspartierna (CDU) och socialdemokraterna (SPD) de facto har gemensamma och olikartade planer för den framtida ekonomiska politiken. Slutsatsen var att förutsättningarna för en kommande ekonomisk-politisk överenskommelse mellan CDU/CSU och SPD i relativt hög grad var på plats, även om en hel del kompromisser skulle komma att behövas.

"Tyvärr har dock stämningen mellan kristdemokrater och socialdemokrater samt miljöpartister försämrats påtagligt."

Tyvärr har dock stämningen mellan kristdemokrater och socialdemokrater samt miljöpartister försämrats påtagligt under de senaste dagarna. Det skärpta tonläget mellan dessa tre demokratiska partier hade sin orsak i att unionspartierna varit beredda att få igenom sin efterlysta asylpolitiska lagskärpning redan före valet även med exklusiv hjälp av högerextrema AfD om så behövdes (som Merz dock lovade att aldrig vilja regera med). Redan i min förra artikel kände jag mig tvungen att varna för en tillspetsning av klimatet i valrörelsen. Pågående omfattande protester i hela Tyskland talar ett tydligt språk.

Läget är nu speciellt infekterat mellan CDU/CSU:s kanslerkandidat Friedrich Merz och sittande förbundskanslern Olaf Scholz – en kylig relation som vi också redan hänvisat till. Något mer hoppingivande är dock SPD-ordföranden Lars Klingbeils mer diplomatiska röst. Han verkar fortfarande inte utesluta socialdemokraternas potentiella deltagande i en stor regeringskoalition. 

Vad gäller de tyska miljöpartiet De gröna så har också deras förbundskanslerkandidat Robert Habeck uttryckt sitt missnöje med unionspartiernas acceptans av AfD:s tunga roll i den asylpolitiska beslutsprocessen. Till saken hör dock att Habeck använt sig av ett mer diplomatiskt språk än Scholz. Likväl kommer unionspartierna att placera Habeck längre ner på koalitionslistan än SPD, då bayerska CSU fortsätter att avvisa att regera med miljöpartisterna.

"Samtidigt bör poängteras att CDU/CSU i teorin just nu skulle kunna bilda regering med antingen SPD eller De Gröna."

Samtidigt bör poängteras att CDU/CSU i teorin just nu skulle kunna bilda regering med antingen SPD eller De Gröna. Aktuella opinionssiffror skulle tillåta båda alternativen. Det kan dock inte helt uteslutas att valresultatet även denna gång kommer att kräva en trepartiregering, vilket kommer att bero på de mindre partiernas eventuella framgångar till över 5-procentspärren – i vart fall om CDU fortsätter att utesluta en minoritetsregering.

Ekonomin kommer åter att hamna i fokus

För egen del tror jag inte att asylpolitiken kommer att förbli lika mycket i CDU:s fokus som den har varit under den gångna veckan. Även för Merz vore det nog fördelaktigt att åter koncentrera debatten på den svaga ekonomin – som troligen kommer att drabbas av fortsatt stagnation även under 2025 och förhoppningsvis (endast måttligt) stigande arbetslöshet.

Ett antal konkreta åtgärder presenterades som akuta direkt efter valet  (”Sofortprogramm”) vid CDU:s stora partimöte den 3 februari i programförklaringen ”Wohlfahrt und Sicherheit” (”Välfärd och säkerhet”) med den viktiga mellanrubriken ”Förtur för konkurrenskraft och välfärd” (”Vorrang für Wettbewerbsfäfigkeit und Wohlstand”). Femton olika åtgärder har tagits upp i detta sammanhang, varav nio med ekonomiskt och sex med säkerhets- och asylpolitiskt syfte.

Bland de initialt planerade ekonomisk-politiska åtgärderna märks främst sänkta elskatter och nätavgifter, olika reducerade byråkratihinder, maximal arbetstid per vecka (ej längre per dag), skattefri övertid och skattefri månadslön för pensionärer upp till 2000 euro samt sänkt omsättningsskatt till 7 procent för restauranger.

Dessa åtgärder är uppenbarligen mindre omfattande och lättare att införa än de flesta planer i CDU:s ”Agenda 2030” . Sistnämnda kräver mestadels djupare förhandlingar med koalitionspartnern, analyser och beslutsprocesser.

Ytterst handlar nästan samtliga av CDU:s ekonomisk-politiska programpunkter om förbättrad konkurrenskraft och fortsatt acceptabel välfärd. Men med vilken koalitionspartner?