Vid tillämpning av skolsystemets aktuella betygsskala från A till F ger jag CDU:s ekonomisk-politiska planer ett relativt medelmåttigt D eller ett svagt C. Detta innebär ”godkänt” men inte bra, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren, i sin andra analys av den tyska valrörelsen.

Unionspartiernas kanslerkandidat Friedrich Merz har nu presenterat CDU:s ekonomisk-politiska planer. Om jag för egen del jämför strategier och detaljer av CDU:s så kallade Agenda 2030 med min för några dagar sedan på denna sida preciserade krav- och önskelista för nästa tyska regering, hamnar min betygsättning vid användning av skolsystemets aktuella graderingsskala från A till F på ett relativt medelmåttigt D eller ett svagt C. 

"Ett bredare och ännu mer djupgående reforminnehåll bör eftersträvas efter valet."

Ett bredare och ännu mer djupgående reforminnehåll bör eftersträvas efter valet – i framtidsorienterad och förtroendeingivande harmoni med den kommande koalitionspartnern. Allt detta behövs också för att kunna klara Agendans 2-procentiga tillväxtmål.

Ingen verklig "big bang"                                                        

Syftet med detta avsnitt är att i korthet jämföra innehållet av Agenda 2030 med min i förra analysen framförda krav- och önskelista. Visserligen omfattar agendan en hel del önskvärda förslag för bättre konkurrenskraft och tillväxt, dock syns än så länge ingen regelrätt ”big bang”-ansats utan mer av vad som i forskningen kallas gradvis ansats (”gradualism”). Personligen hade jag hellre velat se en fullskalig ”big bang”.

Problemet med successiva eller gradvisa reformer är ofta att förändringstakten kan sakta av eller urvattnas efter viss tid av förändringar och att en del nödvändigt reformarbete inte blir av, exempelvis på grund av ett försämrat offentligt budgetläge. Därför bör den kommande tyska regeringen ta chansen att komplettera Agenda 2030 med ett ytterligare utvidgat konkret och framtidsvisande innehåll. 

"En ännu tydligare ”fighting spirit” förblir önskvärd."

Visserligen finns en positiv ton om Tysklands framtida möjligheter i Agenda 2030 – men en ännu tydligare ”fighting spirit” förblir önskvärd. 

Sammantaget: Ekonomins vägar framåt via CDU:s Agenda 2030 kan fortfarande bli (något) tydligare. Detta – som CDU mycket riktigt betonar – främst via bättre incitamentsstrukturer och ej via förbud och regleringar. 

Reformer i Agenda 2030 och ytterligare viktiga reformbehov

Det bör ännu en gång poängteras att CDU:s ekonomisk-politiska valprogram ännu icke kan innehålla samtliga kommande förändringar. Samtliga förändringsbehov kunde rimligen inte hinnas med i Agenda 2030. 

Men framför allt behöver unionspartierna en koalitionspartner som företräder ungefärligen likartade framtidsvisioner och konkreta förändringsplaner som Merz arbetar för. Den dåliga personkemin mellan Merz och Scholz samt SPD:s planer på höjda minimilöner och socialdemokratins önskan att bibehålla nuvarande socialhjälp (”Bürgergeld”) är exempel på tänkbara stötestenar. CDU vill istället införa mycket strängare regler för socialhjälpen. I dagsläget vet vi följaktligen inte tillräckligt om dessa möjliga harmonihinder. Det gäller inte minst med tanke på att SPD:s dalgång alltjämt pågår, och den därmed förknippade risken för populistiska socialdemokratiska utspel. Till och med miljöpartiet De gröna inklusive partiets egen kanslerkandidat Robert Habeck får just nu större väljarsympatier än SPD och regerande SPD-förbundskanslern Olaf Scholz (se Forschungsgruppe Wahlen). 

Vid en närmare titt på innehållet av CDU:s planer i Agenda 2030 syns främst följande viktiga detaljplaner (sammanfattning på tyska respektive engelska): 

Agenda-planer för (främst) företag:

• sänkt företagsskatt (motsvarande cirka 25 miljarder euro) – både för icke utdelade och utdelade vinster
• byråkratiminskning (med omfattande administrativ personalreducering inom den offentliga sektorn)
• skapande av ett IT-departement och ny myndighet för smidiga anställningar av kvalificerad utländsk arbetskraft
• bättre förutsättningar för privat och statligt finansierad forskning (3,5 procent av BNP fram till 2030) och för nystartade företag
• sänkt elskatt

• satsningar på olika transportsystemen, annan infrastruktur, försvaret och byggande. 

  Agenda planer för (främst) hushåll:

• inkomstskattesänkningar (motsvarande cirka 40 miljarder euro, i fyra årliga steg från 2026)
• höjd gräns för maximal inkomstskattesats och årligen för skattefri inkomst
• generellt: skattefri övertid, för pensionärer: 2000 euro skattefri arbetsinkomst

• nya avdragsmöjligheter för barntillsyn och hushållstjänster.

  Samtliga dessa planer täcker viktiga reformbehov, även om vissa av dessa förbättringsförslag hade kunnat gå lite längre. Det finns dessutom fortfarande förbättrings- och reformområden som inte alls nämns i Agendan eller som hanteras alltför knapphändigt. Dylika brister gäller bland annat behovet av:

• (det försiktiga) uppluckrandet av den reformhämmande skuldbromsen, i  agendan skrivs bara om behovet av en ”seriös budgetpolitik”
• den otydliga finansieringen av framför allt skattesänkningarna (i agendan avsevärt större än vad SPD och De Gröna har tänkt sig) – tilltänkt i hög grad med hjälp av osäkra så kallade dynamiska effekter genom högre tillväxt samt färre subventioner
• den ofrånkomliga breda utbildningsoffensiven som fortfarande saknar preciseringar i agendan
• mer konkreta miljöförbättringar utöver främjandet av emissionshandeln
• en mer exakt formulering av det 2-procentiga tillväxtmålet (potentiellt?).    

Sammanfattning – på rätt väg men allt är ännu inte på plats                                

CDU:s Agenda 2030 innehåller tveklöst en lång rad nödvändiga förändringar och förbättringar för att få tysk ekonomi på rätt kurs igen. Inte minst lägre skatter, arbetslinjen och minskad byråkrati leder i rätt riktning. Den uttalade målsättningen att Tyskland måste aktivera sig ordentligt framstår helt konsekvent som den viktigaste övergripande principen. 

"Nu gäller det att praktiskt förverkliga alla reformplaner."

Ännu mer kan dock göras. Själva behovsanalysen för ett bättre växande Tyskland borde nu vara avslutad. Nu gäller det att praktiskt förverkliga alla reformplaner. Minst lika viktigt som fler konkreta reformer är dock att unionspartierna lyckas komma överens med en i stort sett likasinnad koalitionspartner. 

Trots CDU-Agendans tillfredsställande innehåll: Den nödvändiga framtida politiska koalitionsharmonin utgör tills vidare den största osäkerhetsfaktorn för Tyskland ekonomi - både i det medel- och det mer långfristiga perspektivet.