Speciellt i Tyskland med sin utåt högljudda trafikljuskoalition märks för närvarande med vilken kraft politiken påverkar den ekonomiska utvecklingen. Det är ingen våghalsig slutsats att situationen mer än normalt påverkar den tyska, europeiska och därmed också den svenska konjunkturen, skriver professor Hubert Fromlet, seniorrådgivare till Tysk-Svenska Handelskammaren. 

Det ständigt pågående tjafset mellan de tyska koalitionspartnerna Miljöpartiet (”Die Grünen", ”De Gröna”) och Liberalerna (FDP) – eller tvärtom – går väjarna numera enormt på nerverna. Bättre samförstånd mellan dessa två regeringspartier bör snarast åstadkommas om Tyskland under de kommande kvartalen ska börja ta sig konstruktivt ur den rådande ekonomiska stagnationen, såväl kortsiktigt som långsiktigt.

Varför denna missämja inom regeringskoalitionen?

Egentligen är det inte förbundskansler Olaf Scholz och hans socialdemokratiska SPD som står för de ständigt pågående konflikterna inom den tyska regeringen utan miljöpartiet (”De Gröna”) och Liberalerna (eller vice versa med motsatt ”tjafsinitiativ”). Scholz anses snarare reagera för passivt vid uppkommande problem mellan hans koalitionspartner och inte som en energisk medlare eller regeringsledare.

Intressant är också att det vanligen inte är de två viktigaste gröna politikerna inom regeringen och tillika före detta partiledarna – ekonomi-/energiminister Robert Habeck och utrikesminister Annalena Baerbock – som initierar eller fördjupar de Grönas politiska dispyter med Liberalerna. Vanligtvis börjar finansminister Christian Lindner med kritiska kommentarer mot partiet, i synnerhet när det gäller ”De Grönas” energi- och klimatplaner. Senast var dock den gröna familjeministern Lisa Paus i skottgluggen, gällande resurser till familjepolitiken.

Man kan följaktligen komma fram till slutsatsen att det finns en dragkamp mellan miljöpartister som söker ett mer harmoniskt regeringssamarbete och miljöpartister främst utanför Bundestag med mindre förkärlek för kompromisser.

Analytiker skulle således kunna skilja på gröna pragmatiker och dogmatiker, historiskt ingalunda ett nytt inslag inom det tyska miljöpartiet med det kompletta namnet ”Bündnis 90/Die Grünen”. Ett speciellt fenomen förenar dock både gröna pragmatiker och dogmatiker: benägenheten till detaljregleringar. Sådana inslag eller policyförslag passar givetvis inte alls till Liberalernas mer generella och marknadskonforma profil.

"Med detta är dock inte sagt att tyska miljöpartister vill framstå som motståndare till marknadsekonomin."

Med detta är dock inte sagt att tyska miljöpartister vill framstå som motståndare till marknadsekonomin. Dock verkar ”de Gröna” röra sig närmare sociala och klimatorienterade frågor än vad Liberalerna gör; områden som ofta bedöms behöva statlig eller kommunal styrning. Liberalerna däremot föredrar snarare att framför allt värna om Tysklands tillväxtpotential, företagens konkurrenskraft och balanserade offentliga finanser. På så vis ska tysk ekonomi fundamentalt stärkas och genom åtföljande bättre ekonomiska förutsättningar också gynna hushållen socialt och ekonomiskt, menar de tyska liberalerna.

Regeringskoalitionen kan hålla – men förblir bräcklig

Helt klart är att alla partier i trafikljusregeringen inte kan vara nöjda med de aktuella opinionsmätningarna. ”De Gröna” har visserligen hållit ställningarna sedan förra valet, men tappade likväl tio procentenheter jämfört med sommaren 2022, från 25 procent till senast 15 procent (tidsserier för olika partier).

Analysinstitutet Forschungsgruppe Wahlen – som jag gärna följer inför kommande val på delstats- och förbundsnivå – publicerade i sin senaste partiundersökning följande partisympatier (i procent).

Ampelregeringens partier (augusti):

SPD                         19       (25,7 - inom parentes resultaten från 2021 års val)

De Gröna                 15       (14,8)                                                                                       

Liberalerna FDP        7       (11,5)

Oppositionens partier:                      

CDU/CSU             26      (24,1)

Die Linke              5        (4,9)

AfD                       20       (10,3)

Socialdemokraterna – det största regeringspartiet med förbundskansler Olaf Scholz i spetsen – verkar se som sin främsta roll i trafikljuskoalitionen att hålla ihop den måhända bräckliga regeringskoalitionen och att hindra det högerextrema partiet ”Alternative für Deutschland” (AfD) från att vinna ännu mer inflytande. Aktuella opinionsmätningar visar att var femte tysk skulle rösta på AfD om det vore val till förbundsdagen nästkommande söndag. Detta trots att förmodligen flertalet AfD-väljare inte vill uppfatta AfD som ett sympatiskt ideologiskt partialternativ utan som en tydlig möjlighet till misstroendevotum mot den sittande regeringen.

Intressant nog har det regeringserfarna kristna oppositionsblocket CDU/CSU inte lyckats slå mynt av ”trafikljuskoalitionens” interna tjafs och opinionssvacka, mycket på grund av otillräckligt strategiskt nytänkande. Friedrich Merz (CDU-ledare) och Markus Söder (CSU-ledare) uppfattas knappast som produktiva ”dei ex machina” (enligt den grekiska mytologin plötsligt framträdande personer som oväntat kan klara tidigare olösbara problem).

Potentiella efterträdare och framtidsutsikter

Någonstans i bakgrunden väntar dock yngre unionsförmågor som inom en inte alltför avlägsen framtid (några år?) kommer att ta över unionsrodret,  exempelvis NRW-ministerpresidenten Hendrik Wüst, CDU, Hessen-ministerpresidenten Boris Rhein, utbildningsministern i Schleswig-Holstein Karin Prien eller CDU-generalsekreteraren Carsten Linnemann.

Perspektiven för det största regeringspartiet SPD med förbundskansler Olaf Scholz i spetsen förefaller synnerligen oklara efter två år vid makten. Starka kronprinsar och kronprinsessor skönjes inte i dagsläget. SPD uppfattas nuförtiden inte som ett modernt parti och saknar därför profil hos många potentiella väljare, speciellt bland de yngre. Det ter sig svårt att se SPD i nästa regeringskoalition – men åtminstone teoretiskt är ”allt” möjligt mot bakgrund av komplicerat regeringsbildande även efter nästa val. Fram till dess verkar trafikljuskoalitionen kunna hålla trots alla pågående dispyter fortsatt bräcklighet.

"Även det tyska miljöpartiet kommer att tvingas välja väg så småningom."

Även det tyska miljöpartiet ”De Gröna” kommer att tvingas välja väg så småningom. Detta med mestadels pragmatisk eller med tydlig miljö- och klimatdogmatisk inriktning? Polariserande vägval kommer troligen också den tyska vänsterrörelsen (”Die Linke”) att konfronteras med, plus att den välkända och fritänkande ”Linke”-utbrytaren Sahra Wagenknecht möjligen kommer att grunda ett nytt vänsterparti, möjligtvis med oväntad framgång. Liberalerna (FDP) med sin liberalkonservativa ordförande Christian Lindner kan förmodligen se på framtiden (något) mer avkopplat än flertalet andra partiledare. För Lindner och hans FDP gäller det framför allt att med råge klara 5-procentspärren i nästa val till Förbundsdagen. Slutligen: Kan och vill AfD inom några år åstadkomma en mer koalitionsvänlig profil? Svårt att tro.

Politikens inflytande på ekonomin ökar kort- och långsiktigt

Ovanstående parti- och personreflektioner ger en antydan om att tysk politik inom några år skulle kunna ledas och gestaltas av många nyetablerade och/eller under tiden befordrade politiker. Dessa skulle teoretiskt kunna utveckla och lansera allehanda nya eller förbättrade ekonomisk-politiska strategier. Nya förutsättningar skulle kunna byggas för gynnsammare strukturell och långsiktig tillväxt i tider av betungande bekymmer med demografi, obalanser på arbetsmarknaden, fortsatta klimatproblem, olycksalig byråkrati och tuff global konkurrens. Den stora frågan är om ansvariga politiker kommer att vara kapabla att tackla dessa utmaningar.  

Med dessa mer långsiktiga perspektiv påtalas således kommande regeringars förståelse och handlingskraft avseende strukturella framtidsfrågor. Politiken kan mycket väl leda den tyska ekonomin i rätt riktning, om ”rätt” politiker styr Europas största ekonomi. Det kan tilläggas att flertalet politiker redan idag är medvetna om Tysklands nödvändiga politiska och ekonomisk-politiska förändringsbehov. Denna politiska medvetenhet borde dock utkristalliseras praktiskt under de kommande åren.

"Dagens svartmålning av Tysklands ekonomiska framtid är förståeligt men analytiskt inte särskilt djupgående."

Det innebär i sin tur att företag i bästa fall kan ana något mer om Tysklands kortsiktiga ekonomiska utveckling fram till nästa val - med betoning på ”ana” (se min förra artikel). Även de kortsiktiga ekonomiska perspektiven handlar har numera en stark politisk koppling.

En liten ljusglimt  kom dock helt nyligen, när regeringen slutligen kunde enas om det mellan ”De Gröna” och Liberalerna omtvistade ”Wachstumschancengesetz” som handlar om tillväxtstärkande insatser (främst skattelättnader) kring 7 miljarder euro årligen fram till 2028. Bra var också att regeringen samtidigt lyckades skapa en - visserligen alltför begränsad - byråkratiminskning för företagen motsvarande 2,3 miljarder euro.  Om detta är början till ett bättre regeringssamarbete verkar tveksamt. Men bra vore det!

Kvintessens: Politisk insikt och konkret förbättringsaktivitet kan skapa morgondagens ekonomiska tillväxt och välfärd. Dagens svartmålning av Tysklands ekonomiska framtid är förståelig men analytiskt inte djupgående.

Slutsatser – politiken påverkar Tysklands ekonomi alltmer

Denna artikel leder till några viktiga frågor och slutsatser, också för företag. Dessa är exempelvis:                  

•  Hur kommer USA:s nästa president att positionera sig gentemot Tyskland? 
•  Tysklands ekonomi kommer framöver att styras alltmer av politiska beslut.
•  Kan CDU/CSU och SPD återhämta sig? Vem leder dessa partier på sikt?
•  Vad händer med AfD? Kan det bli en svensk samarbetsvariant à la SD?
•  Tysk politik påverkar EU:s och Sveriges ekonomier alltmer. 
•  För tyska företag med intressen i Sverige och svenska företag med intressen i Tyskland gäller det därför att följa tysk politik extra noga framöver.