Nyckelavtal för tysk industri välkomnas

2022-11-22

Det nyligen slutna ”Metallavtalet” i Baden-Württemberg har tagits emot med en lättnadens suck på relativt bred front i ett Tyskland som på senare tid konfronterats med en rad tunga politiska och ekonomiska problem. Ingen jublar direkt men arbetsgivare, facket och neutrala ekonomer verkar kunna acceptera det nya avtalet, skriver Hubert Fromlet.

För egen del anser jag att man i Tyskland inte längre behöver räkna med en besvärlig löne-/prisspiral eller pris-/lönespiral, särskilt med tanke på det ursprungliga 8-procentiga utgångskravet under en tolvmånadersperiod. Det skulle innebära att de närmaste två åren inte ger ett nytt eller förlängt inflationstryck som direkt följd av lönehöjningarna. Det vore en positiv pusselbit för ECB, alla EU-länder och således också för Sverige.

Intressant struktur i Metallavtalet

På detaljnivå har det sydvästtyska Metallavtalet – Baden-Württemberg gränsar till Frankrike och Schweiz – försetts med en konstruktion som under 2023 antagligen inte leder till reallöneökningar. Inför 2024 finns dock den vida spridda förhoppningen att den tyska prisökningstakten kommer att sjunka och att lönerna således äntligen skulle öka igen, också efter avdrag för inflationen. Mer detaljerat har avtalet – som också inkluderar elektroindustrin – följande utseende:

Två permanenta höjningar:

  • från den 1 Juni 2023 - 5,2 procent
  • från den 1 Maj 2024 - 3,3 procent  

Två engångshöjningar:

  • 1500 euro till senast februari 2023 (avgifts- och skattefritt)
  • 1500 euro till senast februari 2024 (avgifts- och skattefritt)

Dessutom kan nya förhandlingar inledas vid ett allvarligt energinödläge. Själva avtalet löper från den 1 oktober 2022 fram till den 30 september 2024, totalt 24 månader. Det centrala Metallfacket har redan föreslagit att också hela Tyskland bör ta över Baden-Württembergs förhandlingsresultat, i så fall omfattas 3,9 miljoner löntagare.

Vidare ska det bli spännande att se vad avtalsförhandlingarna för Tysklands 2,5 miljoner offentliganställda med start i slutet av januari kommer att resultera i. Lönekravet ligger på 10, 5 procent för endast ett år, med uppenbara strejkrisker som kan drabba även företagens transporter och så vidare.

Speciellt intressant ter sig också att skattebefrielsen på de två engångsbeloppen. Dessa utgör en ingrediens i regeringens stora stimulanspaket, syftande till både konsumenter och företag.

Positiva tolkningar

Givetvis är det fortfarande väl tidigt att dra alltför långtgående positiva slutsatser avseende det nya metallavtalet. Okända riskfaktorer förblir under åtminstone några kvartal framöver exempelvis det komplicerade internationella läget, den tyska konjunkturen och inflationen, ECB:s räntepolitik samt utvecklingen på arbetsmarknaden.

Som positiva inslag framstår initialt främst undvikandet av fler varningsstrejker med åtföljande konjunkturrisker (särskilt med hänsyn till det sedan corona starka ackumulerade hushållssparandet och det goda orderstocksläget), den starkt reducerade risken för en negativ pris-/lönespiral eller löne-/prisspiral, avtalets rätt länga löptid, den ökade planeringssäkerheten för företagen, den statliga stödinsatsen för engångshöjningarna som kompensation för inflationen (vilka annars av allt att döma inte hade kommit till stånd).

Man kan vara säker på att även det svenska industrilöntagarna och arbetsgivarna kommer att studera det tyska Metallavtalet med erforderlig noggrannhet, måhända särskilt vad gäller den relativt långa löptiden, engångsbetalningarna och den avtalade flexibiliteten vid nya nödlägen.

Kontakt

Hubert Fromlet

Affilierad professor vid Linnéuniversitetet och Senior Advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren