DN:s Berlinkorrespondent Lina Lund ger oss en inblick i de nya rutinerna i Tyskland till följd av coronaviruset och berättar om hur hennes journalistiska arbete påverkats av krisen.

Foto: Dagens Nyheter

”Mötet med tyska myndigheter imponerade på mig”

2020-06-09

I vanliga fall är det den svenska kungafamiljen, Ikeas nya kollektion och någon enstaka politisk sakfråga som lyckas ta sig in i spalterna i de tyska medierna. Men den här våren har Sverige stått i fokus. DN:s Berlinkorrespondent Lina Lund berättar om hur hennes journalistiska arbete påverkats av krisen. Dessutom avslöjar hon vad svenskar kan lära av den tyska kulturen.

Tysk-Svenska Handelskammaren: Hade du kunnat ana att de senaste månaderna inte bara skulle handla om din coronarappportering från Tyskland utan också, kanske till och med främst, om hur mycket den svenska linjen skulle komma att debatteras i Tyskland?

Lina Lund: Det var nog ingen som i pandemins inledning anade att just Sverige skulle välja en delvis annan väg än nästan alla andra länder inom EU. Men jag medger att jag blivit överraskad av det enorma intresset för det svenska vägvalet i Tyskland och hur situationen i mitt hemland blev till en daglig följetong i de stora tyska medierna. I vanliga fall brukar det främst vara den svenska kungafamiljen, Ikeas nya kollektion och någon enstaka politisk sakfråga som lyckas leta sig in i spalterna. Det har varit fascinerande att få följa hur bilden av Sverige i Tyskland delvis har förändrats genom krisen, och överlag tycker jag att tyska journalister har gjort ett mycket gott jobb i att beskriva situationen i grannlandet i norr. Rapporteringen har i regel varit både nyanserad, nyfiken och ofta väl underbyggd.

Hur har det varit att arbeta som journalist under den här tiden? Har restriktionerna präglat din vardag eller är det främst "det vanliga livet" som har påverkats?

Coronakrisen har nog varit den mest dramatiska händelse som jag någonsin bevakat, inte bara sett till de fruktansvärda dödstalen utan även i den hastighet som samhället förändrats på ett genomgripande sätt. I början av året hade ingen kunnat föreställa sig ett scenario med stängda gränser i Europa, tomma hyllor i matbutikerna, utegångsförbud i många av EU:s länder och rapporter om överfulla sjukhus. Det har varit en utmaning att försöka överblicka och beskriva en så dramatisk utveckling, utan att vara alarmistisk.

Som journalist har coronakrisen inneburit många begränsningar. För att inte utsätta mig själv eller andra för risker har jag jobbat mestadels hemifrån, minimerat antalet resor och gjort de flesta intervjuerna via telefon. Det har fungerat förvånansvärt väl, även om jag saknar möjligheten att få hänga mina intervjupersoner i hasorna och beskriva deras berättelser på nära håll. Men allt har sin tid.

Ditt inlägg i sociala medier om en resa från Sverige till Tyskland och konsekvenserna av denna avseende kontroll, uppföljning och smittspridning har fått enorm respons. Kan du beskriva lite närmare om vad som hände även för oss och vad tror du ligger bakom det stora intresset för just den här typen av skildringar?

Det var för ett par veckor sedan som reste jag in i Tyskland med flyg efter att ha vistats en kort tid i Sverige. Att länderna hanterat coronakrisen delvis olika stod klart för mig sedan tidigare, men mötet med tyska myndigheter imponerade på mig.

”Resan gav en direkt inblick i hur Tyskland jobbar med smittspårning, vilket är ett område där Sverige har släpat efter.”

Resan gav en direkt inblick i hur Tyskland jobbar med smittspårning, vilket är ett område där Sverige har släpat efter. Redan på flyget från Stockholm till Frankfurt fick jag fylla i ett längre formulär med mina kontaktuppgifter, hälsostatus, tidigare resor och eventuella kontakter med misstänkt smittade personer. Alla passagerare fick också uppge sittplatsnummer. I händelse av att jag, eller någon av de för mig okända personerna som satt på raderna omkring, skulle testas positivt för covid-19 den närmsta tiden kan myndigheterna enkelt spåra oss. Samma procedur upprepades på det anslutande flighten till Berlin.

På Tegel möttes jag av en grupp uniformerade poliser som delade ut information om hygien- och avståndsreglerna, samt de nya lagar som stiftats med anledning av coronakrisen. Jag uppmanades även att omedelbart bege mig hem och anmäla min ankomst till de lokala hälsomyndigheterna. Kort därefter blev jag uppringd av en mycket trevlig anställd vid myndigheten som förhörde sig om min hälsostatus och livssituation, samt frågade om jag känner till vilka symtom som kan tyda på covid-19 och jag visste vart jag kunde vända mig vid misstanke om smitta. Det skickade en signal om att samhället tar smittan på största allvar, vilket fick mig att känna mig trygg och välkommen.

Finns det andra kulturella skillnader som du uppmärksammat i din roll som journalist?

Även om Tyskland och Sverige i mångt och mycket delar många likheter så finns förstås en uppsjö av kulturella skillnader. En sak som jag har noterat under åren här är att många tyskar är oerhört duktiga på att argumentera för sin ståndpunkt.

En sak som jag har noterat under åren här är att många tyskar är oerhört duktiga på att argumentera för sin ståndpunkt.

Jag har många gånger imponerats över förmågan att på ett ledigt sätt resonera, analysera och debattera alla möjliga frågor, för att till slut landa i en egen slutsats. Jag upplever att svenskar generellt sett ofta är mer försiktiga och ibland lite väl oroliga för att uttrycka en avvikande åsikt. På den punkten har vi svenskar en del att lära av Tyskland.

Och, sist men inte minst, nu när resandet så smått börjar ta fart igen: Vilka är dina tre bästa Berlintips?

Jag har många och det är svårt att bara välja tre! Men jag rekommenderar en utflykt till någon av alla de platser där världshistoria har utspelat sig: Rysk-tyska museet i Karlshorst där Tyskland skrev under kapitulationen 1945, Sovjetiska monumentet i Treptower Park eller den före detta amerikanska avlyssningsstationen på toppen av berget Teufelsberg i västra Berlin är tre favoriter. Berlin är också en fin promenadstad. Varför inte gå en tur längs kanalen i Kreuzberg, flanera längs paradgatan Kurfürstendamm eller bland den modernistiska arkitekturen kring Hansaviertel? Dagen avslutas bäst med en kvällskonsert hos filharmonikerna.