Senast uppdaterad: 2020-03-20, första version: 2020-03-16

I Tyskland har myndigheter och olika virusexperter fram till nyligen legat före andra europeiska länder tack vare effektivt och tidigt diagnosarbete avseende covid-19. Ledande virologer gav Tyskland i förra veckan ett tidsmässigt försprång på cirka två veckor – men hänvisade samtidigt till risken att ett sådant försprång snabbt kan gå förlorat vid senfärdig politik och annan berörd beslutsverksamhet hos politiker, myndigheter och individer.

Det har framförts en viss kritik mot den tyska regeringens coronapolitik med hänvisning till passivitet men en vändning håller på att ske även hos tidigare kritiker. Man tittar inte längre bakåt utan unisont framåt. För egen del finner jag dock att de tyska beslutsfattarna totalt sett agerat relativt skyndsamt – numera också med ett starkt politiskt engagemang av förbundskansler Angela Merkel.

Robert Koch-Institut som vägvisare

Robert Koch-Institut (RKI) är den tyska motsvarigheten till svenska Folkhälsomyndigheten. RKI är den tyska regeringens centrala biomedicinska forskningsorgan, lokaliserat i Berlin. Denna ansedda institution skickar ut rekommendationer till det tyska folket om nödvändiga folkhälsorelevanta förhållningssätt, aktuellt främst i samband med coronaviruset.

RKI är således en just nu en viktig vägvisare även för svenska företag med intressen i Tyskland. Sammantaget förfogar RKI över 450 forskare, en slagkraftig vetenskaplig resurs med gott förtroende hos allmänheten. Personligen anser jag dock att relevant officiell tysk coronainformation också bör finnas mer utförligt på engelska.

Snabb spridning från bekymmersfritt utgångsläge

I slutet av vecka 11 kom spridningen av coronaviruset in i ett nytt skede och fördubblades mellan onsdag och fredag den nämnda veckan. Oron steg markant under enbart 48 timmar. Hamstringen tog rejäl fart och precis som i Sverige var det toalettpapper som främst gick åt.

Söndagen den 15 mars fanns totalt 5813 coronainfekterade personer registrerade i Tyskland. Fyra dagar senare var det redan 13 979. Detta är likväl fortfarande en liten del av en befolkning på hela 83 miljoner. Det är dock den snabbt tilltagande ökningstakten som inger oro. I slutet av februari visade statistiken på endast kring 70 insjuknade personer. På cirka tre veckor handlar det följaktligen om en multiplikator på 200. För en vecka sedan låg multiplikatorn på 80 och dynamiken kan förväntas fortgå.

Spridningsdynamiken har fått politiker att reagera avsevärt mer aktivt än vanligt. Ett historiskt problem i dylika reaktionssammanhang var ofta den politiska maktfördelningen mellan förbundsnivå, delstater och lokal nivå som tillkom efter andra världskriget för att säkra en jämnare maktfördelning i hela landet.

Regeringen och delstaterna drar åt samma håll

I den aktuella coronasituationen är det politiskt viktigt att framför allt förbundsregeringen och de olika delstaterna drar åt samma håll. Mitt intryck är att så definitivt är fallet, även vad gäller stängning av skolor. Oklart är i dagsläget om ett generellt utegångsförbud, vilket i viss mån redan finns utomlands, kommer att införas framöver.

Aktuellt gäller bland annat följande skyddstillämpningar som är baserade på RKI:s och regeringens rekommendationer. Dessa bör kontinuerligt följas upp då förutsättningarna hela tiden förändras och nya åtgärder tillkommer. Dessutom cirkulerar allt fler felaktiga rykten som i möjligaste mån bör uppmärksammas av individerna själva enligt Tysklands hälso- och sjukvårdsminister Jens Spahn.

Evenemang:
Initialt fanns det en rekommendation av RKI och hälsoministern att stryka alla evenemang med publik över 1000 personer. I dagsläget tillämpas dock avsevärt strängare begränsningar för allmänna sammankomster.

Förskolor/skolor/högskolor/universitet:
Ansvaret för skolorna ligger i Tyskland på delstatsnivå. Alla skolor och förskolor (Kitas) är tills vidare stängda efter gemensamt beslut i alla delstater. Detsamma gäller den akademiska utbildningen med numera aviserad start av sommarterminen omkring den 20 april.

Gränser:
Gränskontroller mellan Tyskland och Frankrike, Luxemburg, Österrike, Schweiz och Danmark har införts och likaså förbud av nästan all icke-kommersiell passering från och med den 16 mars. Sedan 17 mars finns ytterligare restriktioner. Personer med hemvist i Efta-länderna och Storbritannien tillåts dock resa vidare till sina hemländer.

Bundesliga-fotboll:
All matchverksamhet är tills vidare inställd.

Här har vi Tysklands ”whatever it takes”!

Det är ett allmänt känt faktum att coronaviruset har en stor negativ inverkan på många företag, speciellt sådana med direkt eller indirekt koppling till turismen eller finmaskiga leveranskedjor. Företagens rop på statligt stöd var starka och blev relativt snabbt hörda. Även ECB reagerade relativt smidigt med omfattande likviditetspaket.

Nedan finns det en förkortad redovisning av den tyska regeringens viktigaste nödåtgärder, utarbetade av finans- och näringsministerierna, det vill säga ministrarna Olaf Scholz, SPD, och Peter Altmaier, CDU. (Dessutom innebär coronakrisen att den stora koalitionen mellan CDU/CSU och SPD framöver i krisens tecken kommer att stå på mycket starkare ben än hittills förmodat.) Koalitionsregeringens hjälppaket för coronadrabbade företag har följande lovvärda huvudinnehåll:

• mer generösa ersättningsregler för reducerad arbetstid (löner och sociala avgifter)
• obegränsade skyddsvallar för främst drabbade mindre/medelstora företag avseende bank- och KfW-krediter
• stor möjlig expansion av redan bestående likviditetsstödsprogram för företag
• kraftigt utvidgade garantiramar för bankkrediter
• uppskov för betalning av skatteskulder
• beredskap för omfattande konjunkturprogram

Det mesta av regeringens krisprogram för företag som påverkats av corona berör fyra kärnområden: arbetsmarknad, likviditet, krediter plus garantier och skatter. Utformningen sätter de riktiga tyngdpunkterna så vitt jag kan se – möjligen med ett undantag: hittills otillräcklig fokusering på det stora antalet enmansföretag. Fler företags- och löntagarstödjande åtgärder är dock att vänta, vilket inte minst framförts av de tyska handelskamrarnas takorganisation DIHK (Deutscher Industrie- und Handelskammertag).

Nu visar det sig att både Tysklands och Sveriges finansministrar agerat rätt när man inte följt OECD:s, IMF:s och flertalet ekonomers tidigare påtryckningar att kraftfullt bedriva en keynesiansk utgifts- eller stimulanspolitik. Att man i både Tyskland och Sverige föredrog att behålla välförsedda buffertkonton för ett eventuellt framtida nödläge visar sig nu som en helt riktig strategi. Finansminister Scholz har också avslöjat att regeringen kan gå mycket längre än vad som hittills genomförts eller aviserats.

Recession kan knappast undvikas

Detta faktum inger visst hopp om 2021/2022. Tyvärr ser jag dock ingen möjlighet längre att en recession med åtminstone två negativa kvartal i rad kan komma att undvikas under 2020 i Europas största ekonomi och sannolikt inte heller i Sverige. Om det sedan snarare kommer att handla om en någorlunda hanterbar eller om en tung recession kan ingen sia om i dagsläget. Trenden är dock tydligt negativ.

Principiellt bör dock staten (regeringen) göra allt för att begränsa recessionens (nedgångens) längd. En utdragen lågkonjunktur skulle framkalla mycket negativa följder för framförallt småföretag, vilka dessutom ofta är underleverantörer till större företag och sysselsätter en stor andel av Tysklands löntagare. På sikt verkar den mer eller mindre utlovade jobbgarantin knappast hållbar. En relativt dramatisk ökning av finansiellt tydligt kompenserade deltidsjobb kan nog inte längre undvikas.

Många av de mindre och medelstora företag som drabbats är av vital betydelse för leveranskedjorna till de större företagen. Speciellt bör uppmärksammas när de stora företagen själva inför temporära produktionsstopp som exempelvis aviserat av Volkswagen och Scania. Det är också av stor betydelse att Kina kan notera en påtaglig nedgång av nya coronafall, vilket vi redan nu kan notera dagligen i coronastatistiken. Vid tillämpning av historiska erfarenheter finns dock anledning till stora frågetecken (se bloggpost från den 17 mars på min blogg chinaresearch.se).

Psykologin obesvarad fråga

Ytterligare en stor fråga är obesvarad: Hur mycket kommer psykologin att tynga den tyska BNP-tillväxten?

Troligen en hel del. Investerare kommer att bli mer avvaktande, likaså konsumenter. Konsumenternas psykologi och således de stora riskerna för den privata konsumtionen får definitivt inte förbises, vilka ännu inte är föremål för någon nämnvärd prognosdebatt, speciellt inte med hänsyn till det troligen starkt växande antalet korttidsjobb!

Så småningom tilltagande framtidstro är således avgörande för både företag och privata hushåll – och därmed den framtida vändpunkten i tysk ekonomi. För att nå dithän krävs fortfarande enorma politiska och organisatoriska insatser samt att EU-länderna drar åt samma håll. Europeisk solidaritet har blivit ett måste!