Senast efter det amerikanska presidentvalet för snart ett år sedan har nog alla politiska observatörer insett att opinionsinstitut ibland kan göra riktigt dåliga eller felaktiga prognoser avseende valutgången. I det kommande valet till den tyska förbundsdagen den 24 september ter sig dylika risker tydligt mindre, även om det idag inte kan göras säkra bedömningar av den kommande tyska regeringskoalitionen.

Troligen finns endast tre eller kanske fyra realistiska alternativ, då minoritetsregeringar inte brukar förekomma i förbundsrepubliken:

• alternativ 1: CDU/CSU med Angela Merkel i spetsen tillsammans med liberalerna (FDP), eventuellt också med miljöpartiet (Bündnis 90/Die Grünen) om så behövs och man kan komma överens
• alternativ 2: CDU/CSU och SPD ytterligare en gång i en stor koalition
• alternativ 3: SPD med Martin Schulz i spetsen tillsammans med De Gröna och det socialistiska vänsterpartiet (Die Linke); utan ”Die Linke” i regeringen kan Schulz av allt döma inte bli förbundskansler

I denna kortfattade analys granskas i första hand CDU/CSU:s och SPD:s valprogram i ett företagsperspektiv. De mindre eventuella koalitionspartierna skulle med sina målsättningar ge den ekonomiska politiken under nästa mandatperiod följande (lätta) profilförändring eller -förstärkning: FDP näringslivsvänligt, ”Die Grünen” mer miljöorienterat och ”Die Linke” mer näringslivskritiskt.

Rent principiellt bör man skilja på direkta effekter från den tilltänkta ekonomiska politiken på företagssektorn och de mer indirekta. De mer indirekta effekterna kan exempelvis uppstå via bättre fungerande institutioner, strukturell utbudspolitik med långsiktigt bättre förutsättningar och ny växtkraft för företagen – eller via ytterligare en länk genom en politik som långsiktigt stärker hushållens ekonomi och därmed konsumtionsefterfrågan och konsumtionsnära produktion.

Många likartade inslag i valprogrammen

Vad gäller CDU/CSU:s och SPD:s ekonomisk-politiska planer för den kommande mandatperioden finns det många likartade inslag. Man eftersträvar till exempel ytterligare förbättringar på arbetsmarknadens och utbildningssidans alla fronter samt större satsningar på forskning och innovationer. Allt detta ligger i företagens intresse.

Flertalet av de företagsrelaterade framtidsplanerna är dock alltför allmänt hållna. Speciellt styvmoderligt behandlas digitaliseringen i de olika partiprogrammen. Mer konkretisering, speciellt i syfte att tidigt påverka digitaliseringens inverkan på framtidens arbetsmarknad, hade varit mycket önskvärd. Kanske något att tänka på i den svenska valrörelsen om ett år?

Avgörande för den tyska företagssektorn är naturligtvis till syvende och sist i vad mån de olika ekonomisk-politiska programpunkterna kommer att genomföras och hur olika – nödvändiga – kompromisser kommer att gestaltas. Och det vet vi inte före valet.

Förbättrade förutsättningar för hushållen

Nämnas kan också att SPD gärna vill lansera en omfattande pensionsreform medan CDU/CSU tycker att nuvarande pensionssystem mycket väl duger för den avsedda tiden fram till år 2030. Vidare vill både kristdemokraterna och socialdemokraterna genomföra skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

Tillsammans med en del andra hushållsfrämjande åtgärder kommer den kommande regeringen – hur den än må se ut – genom sin ekonomiska politik antagligen att ge hushållssektorn hyggliga till goda materiella förutsättningar, i viss mån direkt men också mer indirekt. Det är givetvis positivt för företagen. 

Dessa utlovas också – framförallt av CDU/CSU – minskad byråkrati (”Bürokratieabbau”).  Dylika planer har dock framförts tidigare upprepade gånger utan att alltför mycket kom att hända. Vi får väl se hur den kommande regeringen kommer att lyckas med detta. Helt klart är emellertid att bantad byråkrati över tiden mycket väl skulle kunna lämna ett icke negligerbart bidrag till framtidens tillväxt.

På (minst) en viktig punkt skiljer sig dock CDU/CSU och SPD: det av socialdemokraterna föreslagna offentliga investeringstvånget. Man kan se en sådan förändring som nödvändig med tanke på den på senare år alltför dämpade investeringsverksamheten. Den stora nackdelen är dock att onödiga investeringar skulle kunna göras med politiker och projektledare som vill ”haka på”, även när det inte behövs.

Immateriella faktorer avgörande i årets val

Vid en mer immateriellt orienterad analys – vilken denna gång kommer att framstå som viktigare för valutgången än vid tidigare val till förbundsdagen – kan inte heller ses alltför stora skillnader i de stora partiernas syn på migrationspolitiken och vad tyskarna kallar den inre (inhemska) säkerheten.

 ”Välmående” (”Wohlgefühl”) har utvecklats till en viktig debattpunkt i årets tyska val och omfattar en rad olika faktorer såsom säkerhet på gator och torg, ordnade migrationsförhållanden, en jämnare inkomstfördelning, färre finansiellt mest utsatta pensionärer och låginkomsttagare, fräschare skolar osv. Man får i detta sammanhang inte förbise att synliga förbättringar av dessa eftersläpande faktorer kan framkalla positiva psykologiska effekter med positiv inverkan även på hushållens konsumtion, kanske till och med på investeringar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att både kristdemokraterna och socialdemokraterna gett sina egna valprogram ett relativt företagsvänligt innehåll – om än inte till 100 procent. Sedan får man se vad koalitionsförhandlingarna kommer att ge för resultat.

Positivt är att de långsiktiga perspektiven dominerar hos de två stora partierna, men ofta inte tillräckligt konkret. Alla under valrörelsen lanserade ekonomisk-politiska idéer och planer måste därför alltjämt tas med en nypa salt. Avgörande kommer att bli hur den faktiska leveransen ser ut under de kommande fyra åren.