Tyskland har under de senaste månaderna drabbats av en djup förtroendekris, som kulminerade med förbundskanslervalet. Bara någon vecka senare verkade dock denna oro eller förvåning ha lagt sig. Diverse experter underströk att flera valomgångar, vilket krävdes för Friedrich Merz, utgör ett vanligt inslag i många andra länder. Så varför skulle inte detta kunna hända någon gång också i Tyskland? Det frågar sig Professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Inför min Tysklandsresa i förra veckan hade jag befarat en relativt dyster stämning hos mina tyska kolleger. Visst fanns det fortfarande skeptiker, men också en hel del försiktiga optimister. 

Mer tillit behövs – men lätta förbättringar skönjes

Rent allmänt råder avseende den nya regeringens framtida ekonomiska politik mycket som liknar en "wait-and-see"-attityd, men ingalunda någon regelrätt pessimism. Även det senaste ZEW-indexet återspeglar detta intryck. Påfallande är också att den nye finansministern Lars Klingbeil verkar ha fått ett relativt vänligt bemötande av analytikerna, om än inte av alla. Samtidigt betonas ofta att Klingbeil kommer att ha ett svårt arbete framför sig, både inom den egna leden och inom regeringen. 

"Klingbeil måste framöver ta många beslut som rimligen inte kan finna allas gillande. Finansieringen av det framtida pensionssystemet är ett sådant exempel."

Klingbeil måste framöver ta många beslut som rimligen inte kan finna allas gillande. Finansieringen av det framtida pensionssystemet är ett sådant exempel. En del av mina tyska kontaktpersoner påtalade framför allt hans bristande erfarenhet från den praktiska ekonomisk-politiska verksamheten. Andra bedömare såg emellertid just detta faktum som en indikation på kommande socialdemokratisk flexibilitet gentemot den stora koalitionspartnern från CDU/CSU eller som en förutsättning för en mindre dogmatisk socialdemokratisk grundhållning (vilket givetvis återstår att se, speciellt när den stora koalitionen kommer till komplicerade socialpolitiska förhandlingar).

Utvecklingen av långräntorna tolkas positivt

Tysklands två stora nya skuldpaket i storleksordningen 1000 miljarder euro hade vid ett av mina tidigare Tysklandsbesök tolkats mestadels relativt negativt. Två veckor senare kände jag dock av ett visst stämningsomslag, framför allt motiverat av den relativt lugna långränteutvecklingen – trots den framöver kraftigt ökande skuldsättningen. 

Finansmarknadsaktörerna som jag träffade – även på högsta nivå – förklarade den trots alla bekymmer relativt gynnsamma utvecklingen på den tyska obligationsmarknaden främst psykologiskt, det vill säga att finansmarknadens historiska tillit till tysk finansiell stabilitet inte förväntas ta skada. Detta blir tydligt om man studerar 10-årsräntan för tyska statsobligationer: apr 2024: 2.47 procent, apr 2025: 2,55, 2 maj 2025: 2,53, 13 maj 2025: 2,66. Även den senaste siffran är relativt låg, dock något högre än motsvarande ränta i Sverige.

Slutsats: 2026 borde bli bättre

Det råder alltjämt stor osäkerhet kring Tysklands ekonomiska framtid. Dock verkar stämningen sedan tillträdet av den nya regeringen ha förbättrats en aning. Det räcker visserligen inte till mer än ekonomisk stagnation under innevarande år. Om alltför negativa nyheter från det geopolitiska läget uteblir, räknar dock åtminstone flertalet tyska ekonomer jag har träffat med en lätt konjunkturförbättring under 2026. Det är också min bedömning.