Det politiska läget efter det tyska valet är fortsatt turbulent. Unionspartiernas avståndstagande från den egna kanslerkandidaten Armin Laschet är uppenbart – lika uppenbar är bedömningen att en Jamaicakoalition mellan CDU/CSU, De Gröna och liberalerna FDP ter sig allt mindre sannolik, skriver Hubert Fromlet.    

För närvarande finns det enbart följande två tänkbara regeringskoalitioner:

•  en ”trafikljuskoalition” (”Ampel” – rött, gult, grönt – alltså SPD, FDP, De Gröna).
•  en "Jamaicakoalition" (svart, grönt, gult – alltså CDU/CSU, De Gröna, FDP).

I nuläget framstår det förstnämnda alternativet som mest sannolikt. Att FDP och De Gröna i vissa frågor fortfarande står långt ifrån varandra – i synnerhet vad gäller miljöpolitiken och den ekonomiska politiken – glöms ofta bort, men är viktigt att ha i åtanke.

Här handlar det mycket om ideologi. Ideologi är djupare förankrad hos FDP än hos De Gröna – förutom på miljösidan. FDP efterlyser främst marknadsorienterade lösningar i den framtida miljöpolitiken, medan De Gröna pläderar för en hel del statlig styrning. Likväl anser jag att en kompromiss i miljöpolitiken verkar fullt möjlig.

Den ekonomiska politiken utgör den största bromsklossen

Däremot torde en gemensam ekonomisk politik kunna utvecklas till en mycket mer komplicerad förhandlingsfråga mellan ”gult” och ”grönt” – ett framtidsområde som kom till korta under valkampen.

"FDP gick till val med förslag om lägre skatter och avvisade en ny förmögenhetsskatt medan De Grönas program gick i motsatt riktning."

FDP gick till val med förslag om lägre skatter och avvisade en ny förmögenhetsskatt – De Grönas program gick i motsatt riktning. Samma motsatsförhållande gäller den offentliga skuldbromsen, vilken FDP absolut vill leva upp till. I detta ekonomisk-politiska sammanhang är min känsla att FDP kommer att visa sig mindre kompromissvilliga än miljöpartiet De Gröna. Utifrån detta antagande blir slutsatsen att bildandet av en ”trafikljuskoalition” främst hänger på FDP. De Gröna verkar – åtminstone hittills – visa större vilja till pragmatiska kompromisser och koalitionslösningar.

Slutligen bör inte förbises att även socialdemokraterna SPD till sist kommer att ha med ett ord i laget. Detta faktum diskuteras inte alls i dessa dagar.