Tyskland får inte fortsätta som ”gnällrepublik” med nästintill självuppfyllande undergångsstämning. Det skadar konkurrenskraften och ekonomins framtid, skriver Hubert Fromlet, senior advisor till Tysk-Svenska Handelskammaren, i ett svar till den tyska regeringens nyligen publicerade årsrapport för 2024 (”Jahreswirtschaftsbericht”).

Den som följer dagens tyska politik och ekonomi slås av avsaknaden av objektiva beskrivningar. Vissa problem överdrivs kapitalt samtidigt som besvärliga framtidsutmaningar alltjämt sopas under mattan. 

"Tyskland måste åter bli ett land med sunt ekonomiskt självförtroende."

Det finns enligt mig bara två vägar framåt: Den ena väljer jag att kalla ”struktur- och reformvägen”, den andra ”renässans- och innovationsvägen”, med fokus på traditionella tyska styrkor och potentiell utvecklingsförmåga. Tyskland måste åter bli ett land med sunt ekonomiskt självförtroende och god framtidspsykologi. Långtifrån allt är nattsvart i Europas största ekonomi.

Kaotisk kommunikation    

Artikelns rubrik må verka något provocerande. Behöver ett land som är känt för ordning och reda verkligen bemöda sig om förbättringar på just denna punkt? Det är faktiskt så. Ty den tyska politiken har på senare år blivit ostrukturerad och oöverskådlig, förorsakat av både regeringen och oppositionen. 

Transparensen framstår som bristfällig på nästan alla fronter. Särintressen dominerar. Att på bred front dra positivt åt samma håll kan knappt iakttas. Inte att undra på att väljarna hela tiden konfronteras med förvirrande intryck. Inte blir det bättre när man i tyska media följer alla nedslående politiska debattprogram och samhällsanalyser med tydligt negativa flockbeteenden. 

Jag har redan i tidigare analyser varnat för tyskarnas ständiga interna klagomål inför den stora globala publiken. Även näringslivet bör – generellt sett – visa större tillförsikt och kampanda. Kritiska synpunkter i all ära. Dock bör dessa i framtiden framföras mer konstruktivt och väl doserat. Det går inte att ett av världens viktigaste länder internationellt uppträder nästan utan självförtroende, eller i vart fall ger ett sådant uppgivet intryck. 

Kan politiken verkligen skapa tillförsikt?

Vi vet att politiken i hög grad styr ett lands ekonomi, så också den tyska. Politiskt mår Tyskland för närvarande allt annat än bra. Det framgår tydligt av olika opinionsmätningar som visar att åtminstone en tredjedel av väljarna för närvarande inte hittar någon hemvist i den demokratiska mitten. 

"Mitt intryck är dessutom att man i Tyskland ännu inte blivit tillräckligt uppmärksam på det sannolikt ödesdigra EU-valet i juni." 

Mitt intryck är dessutom att man i Tyskland ännu inte blivit tillräckligt uppmärksam på det sannolikt ödesdigra EU-valet i juni. Det finns ingen anledning att luta sig tillbaka mot bakgrund av det högerextrema AfD:s lätta tillbakagång. Fortfarande skulle var femte tysk rösta på detta extrema parti om det vore val nu på söndag.

Uppmärksammas bör också att nygrundade ASW (”Aktionsbündnis Sahra Wagenknecht”) redan efter några veckors existens kommit upp till cirka 6-7 procent av det tyska väljarsympatierna. Ett speciellt problem med Sahra Wagenknecht – intelligent och talför – är att hon inte längre entydigt kan definieras som vänsterorienterad utan att hon ibland till och med ger signaler på vissa högerlutningar. Allt detta kommer dock knappast att skada ASW i höstens tre östtyska delstatsval (Thüringen och Sachsen den 1 september och Brandenburg den 22 september i år). Politiska observatörer räknar idag med 7-10 procent för Sahra Wagenknechts ASW i de kommande tre östtyska delstatsvalen men medger samtidigt stor osäkerhet kring en sådan prognos.  

Ännu mer relevant förefaller idag att det extrema högerpartiet AfD till och med verkar bli det största partiet i samtliga tre östtyska delstatsval. Det kan bädda för påtaglig politisk oro med eventuella återverkningar på finansmarknaderna både närmare och efter valdagarna. Slutsatsen verkar sannolik att de politiska förhållandena i östra Tyskland kommer att framkalla en hel del oro under 2024.

Återstår hoppet att den på förbundsnivå regerande trafikljuskoalitionen med socialdemokrater, gröna och liberala äntligen kommer att regera mer effektivt, harmoniskt och lyhört. Visserligen svårt att tro, men en del steg åt rätt håll behöver likväl inte uteslutas framöver, exempelvis lättnader på företagsbeskattningen eller den besvärliga byråkratin. Trots alla regeringsinterna konflikter är mitt intryck inte att ampelregeringen skulle vara omedveten om vad tysk politik och ekonomi snarast behöver. 

Handling bör dock nu paras med nyfödd framtidstro – det enda vettiga teoretiska konceptet för en bättre politik. En bättre politik fungerar emellertid inte utan mer ordning och reda, vilket Tyskland behöver i dessa dagar.   

Historiska och potentiella tillgångar i den tyska ekonomin

Naturligtvis går tysk ekonomi för närvarande allt annat än bra, men är utvecklingen under 2023 en sådan katastrof? Häromdagen publicerades nationalräkenskaperna för 2023. Statistiken visar att Tysklands BNP under 2923 sjönk med 0,3 procent (kalanderrensat med 0,1 procent). Denna utveckling liknar i mina ögon mer en stagnation än en recession. Till saken hör dock att det fjärde kvartalet givit en tillbakagång med 0,3 procent jämfört med det tredje. 

Det senare utfallet innebär förvisso att utgångsläget inför 2024 blivit allt annat än bra, inte heller vad gäller förutsättningen för den tekniska BNP-beräkningen (negativt överhang eller negativt ingångsvärde in i 2024). Även mot bakgrund av detta faktum förvånar det föga att regeringen i sin färska ”Jahreswirtschaftsbericht” gjort en nedskrivning av BNP-prognosen för innevarande år till blygsamma +0,2 procent. 

I motsats till finansmarknadernas mer kortsiktiga skepsis eller oro över den tyska utvecklingen är jag personligen mer bekymrad över att nu också det tyska ekonomidepartementet utgår ifrån en medelfristig potentiell BNP-tillväxt på endast 0,5 procent (en storleksordning som jag för egen del redan nämnt och varnat för i en tidigare analys.

Å andra sidan verkar denna låga potentialsiffra göra en konkret antydan om regeringens medvetenhet att det snarast behövs tillväxtbefrämjande strukturförbättringar. Detta är dock allt annat än lätt i tider av knappa finansiella resurser och genomslående demografiska restriktioner. 

Dessa utmaningar leder ovillkorligen till slutsatsen att Tyskland med all önskvärd tydlighet bör hitta tillbaka till sina traditionella styrkor parat med påtaglig innovationskraft. Och visst finns en del positivt att bygga på. Bland annat följande exempel av grundmurad tysk konkurrens- och återhämtningsförmågan skulle kunna nämnas:

• den historiska forskningsförmågan med sin breda aktiveringspotential

• det alltjämt starka ingenjörsväsendet och stora antalet framgångsrika SME-företag (”Mittelstand”)

• den väl utbildade arbetskraften (trots utbudsbristen och det i hela världen beundrade lärlingssystemet

• den förbättrade östtyska konkurrenskraften

• den goda officiella samarbetsandan över gränserna (frihandel)

• den under lång tid framgångsrika kampen för ekonomisk stabilitet

• den historiskt vid upprepade tillfällen bevisade återhämtningsviljan

Det behövs inte mycket fantasi för att nå slutsatsen att en framgångsrik ekonomisk politik inte minst bör fokusera på dessa tyska historiska och aktuella framtidsfaktorer. Utan att själv vara produktguru skulle jag kunna tänka mig att framtida tyska utvecklingsframgångar – med hänsyn till sannolika samhällstrender – bland annat kan omfatta medicin, farmakologi, livsstil och hälsa, energi, miljökonforma transportsystem, boende, utbildning och så klart vidareutveckling inom verkstads- och tjänstesektorn. Positivt använd AI kan hjälpa till i alltjämt oanade dimensioner.   

"Positivt använd AI kan hjälpa till i alltjämt oanade dimensioner."

Förhoppningsvis kan Tyskland till sist frigöra alla traditioner, reserver och möjligheter för att hitta de rätta vägarna framåt. Det kommer dock inte att fungera utan en väl avvägd marknadsekonomisk politik och nyfödd befogad framtidsoptimism. Tyskland som nation måste åter få en positiv tro på ekonomins framtid och därför sluta med gnällandet på alla håll och kanter. 

Analytiskt fokus på strukturfrågor är önskvärt  

Syftet med denna artikel är att inte minst att visa vägar hur finansmarknaderna framöver äntligen skulle kunna finna konkret anledning att reagera lugnare och säkrare på alla kortsiktiga tyska tillväxtsignaler. Kanske mycket begärt, men vad spelar det egentligen för roll om BNP-utvecklingen något kvartal blir -0,1 eller 0 procent? 

Viktigare vore i detta sammanhang om en mer framtidsorienterad ekonomisk politik skulle kunna väcka ett stigande analytiskt intresse för Tysklands kommande konkurrenskraft och utvecklingsförmåga även på finansmarknaderna. En sådan omsvängning är dock inget lätt företag och kommer inte av sig självt. Omöjligt är det inte, men det krävs politiskt mod samt ordning och reda.

Klart är i vart fall att EU och världen behöver en tillfrisknande tysk ekonomi –  och att tysk ekonomi behöver återvinna omvärldens förtroende.