Svenska företag tappar marknadsandelar på Europas tuffaste marknad, som alltmer präglas av att företag från det tidigare Östeuropa och Asien vinner terräng. Hur kan utvecklingen vändas? frågar sig Tysk-Svenska Handelskammarens seniorrådgivare Hubert Fromlet.

Tyskland är Europas största importmarknad och enligt många bedömare samtidigt kontinentens tuffaste. Det senare gäller inte minst med tanke på att alltfler företag från det gamla Östeuropa och Asien vunnit påtaglig terräng hos tyska inköpare. Mot denna bakgrund förvånar det föga att svenska företag under de senaste 20-30 åren tappat andelar på den tyska volymmarknaden, tyvärr något också under 2022. Men det går att påverka utvecklingen.

Globaliseringen märks tydligt

Som allmänt känt har globaliseringen av världshandeln kännetecknats av en rejäl acceleration de senaste decennierna (med vissa bromsspår de gångna tre åren). Som särskilt handelsfrämjande faktorer har utvecklingen efter murens och järnridåns fall 1989 visat sig, med Kinas inträde i Världshandelsorganisationen WTO 2001, vilket inte bara påverkat Tyskland utan hela världen.

Allt fler utländska företag från allt fler länder sökte sig till den synnerligen stora tyska importmarknaden, vilket samtidigt låg i linje med många tyska företags diversifieringsstrategier på inköpsidan. Utvecklingen har också ökat behovet av bättre kunskaper om Tyskland som kommersiellt partnerland och i många fall också av mer gedigna tyska språkkunskaper.

"Den bristande kronstabiliteten har försvårat konkurrensen för svenska företag."

Naturligtvis finns också en rad andra faktorer såsom den bristande kronstabiliteten som försvårat konkurrensen för svenska företag mellan Flensburg/Kiel i norr och München/Freiburg i söder. En instabil eller svag valuta kan också ha negativa psykologiska återverkningar utanför finansområdet (läs mer här). 

Svensk importandel sjönk 2022: från 1,4 till 1,3 procent

År 1991 uppgick Sveriges importandel på den tyska marknaden till 2,3 procent, tio år senare ligger den på endast 1,7 procent. Under de senaste åren låg denna kvot till och med något lägre. 2021 landade den på 1,4 procent. För 2022 visar statistiken 1,2 procent. Enligt min tolkning återges dock den faktiska utvecklingen inte helt korrekt av denna siffra.

Varför detta? Helt enkelt eftersom Tyskland under 2022 tvingades höja sin olje- och gasimport med hela 57 miljarder euro jämfört med ”normalåret” 2021. Denna ”tilläggsimport” hade knappast behövts utan kriget i Ukraina. Räknar vi således bort dessa extraordinära 57 miljarder euro från den totala tyska importsumman på 1494 miljard, landar vi istället på en svensk importandel på 1,3 procent.

Slutsats för svenska företag - fortfarande outnyttjad potential

När man funderar något djupare kring den (nästan) noterade halveringen av de svenska företagens procentuella andel på den tyska varuimporten (i löpande priser) under de senaste 30 åren, bör rimligen frågan uppstå, om och i vad mån en sådan negativ trend skulle kunna vändas.

Rent teoretiskt eller allmänt ter sig svaret mycket enkelt: via en mer konkurrenskraftsbetonad ekonomisk politik – med verkan också vid gränsöverskridande affärer – och via genomgripande förändringsarbete inom själva företagen. Den senare punkten kan beröra produktivitet, bildning, utbildning, vidareutbildning, innovationer, produktutveckling, rätt använd digitalisering och AI samt en hel del annat som de enskilda företagen mestadels är medvetna om, åtminstone efter noggranna företagsinterna genomgångar.

Det tillkommer emellertid några ofta förbisedda faktorer med företagsintern förbättringspotential. Hit hör inte minst tre nyckelområden för reputation, riktiga beslut (slutsatser) och slagkraft: psykologisk tolkningsförmåga, känsla för affärskultur och god kommunikation inklusive påvisbart intresse för Tyskland som land – då som nu. Bundesliga även här icke att förglömma!

Till detta kommer att Tyskland inte får ses som en ”självgående marknad”. Snarare tvärtom, åtminstone om marknadsandelen ska höjas. Till 1,5-1,7 procent borde inte vara helt omöjligt att nå fram till år 2030 (från dagens 1,3 procent). För att detta ska klaras, krävs dock många ambitiösa och målmedvetna svenska företag med hög aktivitetsnivå i Europas största ekonomi.