Resultatet av det tyska förbundsdagsvalet uppfyller de matematiska kraven på en stor koalition mellan konservativ-liberala CDU/CSU och socialdemokratiska SPD – om än med liten marginal. Nu gäller det att se upp för fallgroparna, menar professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Den stora koalitionen samlar 328 av totalt 630 parlamentsledamöter. Sonderingsförhandlingarna har inletts – men det finns vissa (begränsade) risker för ett misslyckande.

Hinder som måste övervinnas 

Intressant är att förhandlingarna från SPD:s sida inte leds av hittillsvarande förbundskansler Olaf Scholz utan av partiordförandena Saskia Esken och Lars Klingbeil. Klingbeil har jag redan i tidigare artiklar sett som SPD:s mest lovande efterträdare till Scholz. Vad som utmärker Klingbeil är enligt mig hans mer diplomatiska tonläge jämfört med Scholz. Men även Klingbeil kommer att stå för en del tuffa inslag i de snart begynnande koalitionsförhandlingarna.

"På detaljnivå finns det uppenbara konfliktpunkter."

Den stora frågan handlar just nu om olika riskfaktorer för de synnerligen viktiga koalitionsförhandlingarna – viktiga för Tyskland och hela EU, inklusive Sverige. Nämnas kan bland annat följande punkter:

• Synlig opposition på SPD-gräsrotsnivå

  Här finns uppenbarligen ett relativt stort koalitionshinder. På basisnivå ter sig koalitionsglädjen delvis mycket dämpad efter den stora valförlusten. Det kan leda – psykologiskt betingat - till hårdare koalitionsförhandlingar än vad som allmänt förväntas. Likväl verkar det troligt att Lars Klingbeil till sist kan övertyga partibasen att det inte finns något alternativ till en stor koalition.

• Olika SPD-fraktioner med önskemål om tydligare sociala förbättringar

  Socialdemokraternas valprogram innehöll en tydligt mer social inriktning än unionens. Det kan åtminstone initialt leda till relativt stelbenta positioner på bägge förhandlingssidor. På detaljnivå finns det uppenbara konfliktpunkter inom exempelvis skattepolitiken, där SPD kräver mer finansiell solidaritet av de rikaste tyskarna. Unionen gillar säkerligen inte heller SPD:s tankar om ett 10-procentigt statsbidrag till varje investering. CDU/CSU:s starka intention att avskaffa nuvarande socialhjälp (”Bürgergeld”) kan bli den absolut största stötestenen i de kommande koalitionsförhandlingarna i SPD:s ögon, även större än på unionssidan SPD:s avsikt att höja minimilönen till 15 euro.

• Skuldbromsens framtid

  Det kan mycket väl hända att skuldbromsen kommer ett framstå som ett mycket mer komplicerat förhandlingsämne än vad som för närvarande antas. SPD eftersträvar säkerligen en (något) större utvidgning av skuldbromsen än vad stora delar av unionen kan tänka sig.

• Finansieringen av reformplanerna

  Här finns också svårtacklade förhandlingspunkter. Hur ska alla framtidsprojekt finansieras? Via SPD:s tilltänkta ”Tysklandfond” (”Deutschlandfonds”) och vissa skattehöjningar? Eller via CDU/CSU:s förväntade dynamiska tillväxteffekter som beräknas komma från antagen högre BNP-tillväxt? Historiskt har förhoppningar om dylika dynamiska effekter ofta inte infriats – även om de åtminstone teoretiskt är tänkbara. 

• Medlemsomröstningen hos SPD

  Denna riskfaktor tas sällan upp – men borde ej förbises helt och hållet eftersom det (sannolikt) kommande koalitionsfördraget uppenbarligen måste godkännas av SPD-medlemmarna. En stor koalition förefaller i dagsläget inte röna överdrivet stort intresse bland medlemmarna.  

Facit – vägen ligger öppen för en stor koalition 

Ovanstående genomgång av möjliga problem i de tyska koalitionsförhandlingarna verkar motiverad mot bakgrund av SPD:s svaga valresultat och det därför växande trycket på traditionella socialdemokratiska värderingar. Å andra sidan har också Friedrich Merz en mycket stark press på sig. Han måste arbeta för en tydlig konjunkturpolitisk och psykologisk vändpunkt med en förtroendeingivande  näringslivsvänlig politik – ock lyckas! 

Det vilar med andra ord ett stort ansvar på både CDU/CSU och SPD, också för att undvika fortsatta framgångar för högerextrema AfD. Därför borde den stora koalitionen förverkligas!