Ett fritt flytande valutasystem innebär att den svenska kronans sårbarhet periodvis blottläggs. Vi måste inse att den inte är någon fundamentalt stark valuta, trots viktiga grundläggande makroekonomiska styrkebevis, skriver Tysk-Svenska Handelskammarens seniorrådgivare Professor Hubert Fromlet.

Efter en längre tids frånvaro har den gamla retoriken om valutamarknadernas ”orättvisa” behandling av kronan åter börjat träda fram. Avgörande är dock inte vad politiker, Riksbanken och ekonomer anser om kronan, utan hur svenska och internationella valutahandlare bedömer den svenska valutan, eftersom det är denna yrkeskår som hela tiden prissätter den. Vi har trots allt ett fritt flytande valutasystem. I dessa tolkningssammanhang spelar säkerligen psykologiska faktorer en analytiskt underskattad roll.

Men jag kan föreställa mig att även AI (artificiell intelligens) så småningom kan ge mer upplysande svar på ekonomiska frågor, till exempel varför kronan trendmässigt inte alltid betett/beter sig som en hårdvaluta och ibland till och med fått/får rejält med stryk.

Förståelsen av kronan viktig för svenska och tyska företag

Valutakurser står alltid i fokus vid gränsöverskridande handel med varor och tjänster, givetvis också mellan svenska och tyska företag. Nämnas kan exempelvis i ett primärt kronperspektiv tysk import från Sverige och svensk export till Tyskland. Naturligtvis är det bra om gränsöverskridande inköpare och försäljare också förfogar över viss valutaanalytisk och psykologisk kunskap samt fingertoppskänsla.

"Kronan saknar en lång historia med pålitligt stark utveckling."

För egen del har jag följt kronan analytiskt i många år, i synnerhet gentemot euron och förut även mot den gamla D-marken. Särskilt många kronpositiva minnen finns inte i detta sammanhang. Kronan saknar med andra ord en lång historia med pålitligt stark utveckling (psykologisk faktor 1). Det vet eller känner nog fortfarande valutamarknaderna som kollektiv, dock troligen inte alla individuella valutabedömare. I det gamla EMS-systemet – före eurons införande – var den tyska valutan i varje årsprognos en återkommande revalveringskandidat inom EMS, tack vare mångårig prisstabilitet. Kronan har aldrig varit i närheten av en sådan positiv global bedömningsstatus, inte heller euron har under sin existens kunnat etablera samma förtroendestatus som D-marken hade en gång i tiden.

Även en rad andra faktorer kan finnas kvar i valutamarknadens minneslåda – måhända tämligen omedvetet – som ej är ständigt åberopade eller citerade i kronsammanhang, men som ända lever kvar vid jämförelsen mellan Tyskland och Sverige. Det kan, historiskt sett, handla om teknologisk utvecklingsförmåga, reformbenägenhet, inre och yttre säkerhet, kvalitet och pålitlighet. När det gäller dessa faktorer, behöver Tyskland idag inte längre ha alla fördelar på sin sida. Jag anser dock att Tysklands mångåriga bonus till viss del lever kvar hos världens traders, även avseende dagens euro.

Psykologiska förklaringsmodeller

Denna typ av flockmentalitet – en del av ”behavioral finance” – kan i sin traditionella utformning kollektivt finnas kvar för Sverige som ”historisk malus” i de globala valutamarknadernas underliggande känsla för kronan (psykologisk faktor 2). Här hamnar vi djupt i den, ofta förbisedda, kognitiva världen.

"Den tunga svenska bankkrisen på 1990-talet är högst sannolikt också ihågkommen på valutamarknaderna."

Viktigt är också att hänvisa till de senaste årens utsvävningar på bostadsmarknaden som troligen ses med större oro utanför Sveriges gränser än på hemmaplan (psykologisk faktor 3). Den tunga svenska bankkrisen på 1990-talet är högst sannolikt också ihågkommen på valutamarknaderna.

Allt detta och några andra faktorer som exempelvis misslyckade kronbedömningar av Riksbanken och andra officiella källor under perioder med svag krona har historiskt inte heller backat upp kronan (liksom formuleringar i stil med ”att kronan borde stärkas”. Dylika kommentarer har inte hjälpt kronan på 90- och 00-talet och kommer av allt att döma inte heller att göra det inom överskådlig tid (psykologisk faktor 4). Här saknas helt enkelt historisk trovärdighet.

AI erbjuder nya möjligheter

Det står nuförtiden klart att valutaprognoser enbart förefaller plausibla under mycket korta tidsperspektiv, säg några veckor eller i bästa fall några månader. Vissa möjligheter till förbättringar – eller undvikandet av betungande misstag – torde enligt min uppfattning kunna åstadkommas med hjälp av mer ”behavioral finance” och utvidgade vetenskapliga fältexperiment.

Vid ett något visionärt synsätt är det dock sannolikt främst AI som på sikt kan ge oss nya eller bättre förankrade svar om kronan, exempelvis om kronans under lång tid uteblivna stabila eller förstärkande trend. Naturligtvis är det inte känt hur mycket AI kommer kunna åstadkomma i positiv riktning. Experter menar dock att dagens redan enormt omfattande ordunderlag för AI-tillämpning framöver kommer att bli 100 gånger större, innehållande en tydlig potential som kan förmedla bättre och nya svar gällande exempelvis valutaförsvagningar och -förstärkningar. Tidsmässigt begränsade finansieringssvårigheter – som möjligen i USA under den närmaste framtiden – borde inte kunna stoppa AI-utvecklingens trendmässiga frammarsch.

Den framtida tillämpningen av AI i valuta- och andra ekonomiska analysfrågor präglas givetvis fortfarande av osäkerhet, exempelvis vad gäller ansvaret för dåliga valutabedömningar. Kommer ansvaret att ligga hos IT-experten, banken eller kunden?

Hur som helst, AI kan framöver mycket väl bidra till bättre förståelse för komplicerade ekonomiska samband och reaktioner – parat med alltjämt (goda) ekonomiska grundkunskaper och (betryggande) analysförmåga.