Den 16 december ställer förbundskansler Olaf Scholz förtroendefrågan inför det tyska parlamentet – en omröstning han väntas förlora. Därigenom banas väg för nyval den 23 februari. Samtidigt har moderniseringsförslag för att få Tyskland på fötter igen presenterats, ett dokument som nästa regering verkligen bör titta på och i möjligaste mån förverkliga, menar professor Hubert Fromlet, senior advisor hos Tysk-Svenska Handelskammaren.   

Med största sannolikhet blir CDU-chefen Friedrich Merz Tysklands nästa förbundskansler. Men vem blir hans koalitionspartner: socialdemokraterna (SPD) eller miljöpartiet De gröna? 

Nästa stora fråga är hur de nödvändiga ekonomisk-politiska kompromisserna inom nästa regering kommer att se ut. Många vettiga moderniseringsidéer har presenterats av den oberoende – av regeringen tillsatta – expertgruppen kallad ”Sachverständigenrat” (SVR). Detta akademiska forum publicerade nyligen sin väl genomtänkta årsrapport ”Jahresgutachten 2024/25” där förslagen finns med.   

Hur mycket kommer CDU/CSU att dominera regeringen?

Observatörer av tysk politik frågar sig med stort intresse, vilket parti så småningom kommer att bli CDU/CSU:s framtida koalitionspartner, och hur mycket Tysklands nästa förbundskansler tvingas kompromissa i det kommande koalitionsfördraget, sannolikt med CDU/CSU och SPD (även om miljöpartiet De gröna som alternativ koalitionspartner inte får räknas bort helt och hållet). Vidare är det av betydelse om Olaf Scholz ånyo blir SPD:s kanslerkandidat eller den bland väljarna klart mer populäre försvarsministern Boris Pistorius. Även den gröne ekonomiministern Robert Habeck går till valet som förbundskanslerkandidat, men troligen utan nämnvärda chanser. 

"Ingen politisk analytiker räknar dock med en absolut majoritet för CDU/CSU."

Naturligtvis kommer själva valresultatet att spela en viss roll i sammanhanget. Ingen politisk analytiker räknar dock med en absolut majoritet för CDU/CSU, snarare mellan 30 och 35 procent jämfört med kanske 15-20 procent för SPD och 10-15 procent för De gröna. Liberalerna (FDP) och Vänsterpartiet (Die Linke) skulle nog vara glada om de klarade den svåra 5-procentspärren, vilken det relativt nya höger-vänsterpartiet BSW torde kunna överskrida med råge. Extrema högerpartiet AfD kan visserligen uppnå kring 20 procent men bedöms generellt inte förmå framstå som koalitionsalternativ.

"En röd-grön regeringskoalition ligger utom räckhåll, även om personkemin mellan Scholz och Merz inte lär vara optimal."

Dessa procentfördelningar tyder alltjämt på en kommande stor koalition mellan unionspartier och socialdemokrater (vilket jag prognostiserade här för några veckor sedan. På pappret är nog socialdemokraternas förhandlingsposition inte så dålig, givetvis också en konsekvens av De grönas procentandelar. Men Friedrich Merz vet i sin tur att det knappast finns ett annat koalitionsalternativ för socialdemokraterna än med just unionspartierna. En röd-grön regeringskoalition ligger inom räckhåll, även om personkemin mellan Scholz och Merz inte lär vara optimal.

Fokus på Tysklands konkurrenskraft, infrastruktur och utbildning

Sammantaget torde detta rent praktiskt innebära att unionspartierna kommer att få igenom en del projekt med förbättringar för framför allt företagssektorn. Socialdemokraterna kommer i sin tur troligen att få gehör för en del sociala frågor. Förbättringar av bland annat Tysklands internationella konkurrenskraft, infrastruktur, utbildning och miljö samt realistiska strategier som svar på Trump-administrationens utmaningar – inklusive en mer lovande och självständig EU-politik gentemot USA – skulle förmodligen ligga i hela CDU/CSU/SPD-koalitionens intresse. 

Möjliga konfliktområden (”Stolpersteine”) mellan unionspartierna och socialdemokraterna finns, generellt sett, genom SPD:s närmare positionering till statlig eller fördelningsvänlig inverkan på olika fronter, till exempel avseende socialbidrag (”Bürgergeld”), en kommande skattereform och dess fördelning mellan olika inkomstgrupper, industri- och subventionspolitik, omfattningen av skuldbromsens justering samt i utrikespolitiken Tysklands position gentemot Putin och Ukraina. 

Flera av dessa konfliktområden skulle också dyka upp om CDU/CSU mot förmodan till sist istället skulle bilda en koalition med det tyska miljöpartiet, men då dessutom med en mer miljövänlig profil.

"Den globala omgivningen har blivit tuffare efter förbundskansler Merkel."

Med tanke på alla dessa utmaningar behöver en troligen kommande stor koalition mer ”fighting spirit” än vad som tidigare varit fallet i samma typ av regering. Den globala omgivningen har blivit tuffare efter förbundskansler Merkel. Likväl kvarstår risken för ineffektiv kompromisspolitik.

Kanske hittar Tyskland – nästan mot alla odds om man följer aktuella utländska analyser – ändå till sist en mer lovande väg till den erforderliga moderniseringen och därmed en bättre ekonomisk framtid. Tyskland-analyser bör i dessa dagar inte uteslutande utgå från status quo-förutsättningar, det vill säga att Tyskland även framöver kommer att sakna kraft till förändringar.  

Några av Sachverständigenrats viktigaste rekommendationer

När man studerar dagens analyser om tysk ekonomi, handlar det mestadels om behovet av strukturella förbättringar, generellt med endast dessa två ord (”strukturella förbättringar”) och utan detaljer. Denna brist avhjälps definitivt av SVR:s färska årsrapport, en förkortad version på engelska brukar publiceras med viss fördröjning). 

Denna gång fokuserar SVR mest mikroekonomiskt och detaljrikt på moderniseringen av den tyska ekonomin med följande huvudämnen (som i rapporten kompletteras med konkreta förslag på åtgärder), exempelvis

• förbättrade prioriteringar av offentliga utgifter (med utvärderingar)
• bättre utrymme för finansiering av modernisering (uppluckrad skuldbroms)
• större utrymme för reglerade digitala innovationer på finansmarknaderna
• ökat utbud av boytor, även med sociala hänsyn (”sozialer Wohnungsbau”) 
• bättre infrastruktur på bred front
• utvidgade förutsättningar för minskat koldioxidutsläpp.

Slutsats - vägen till tysk modernisering är utstakad

När SVR:s årsrapport väl har granskats mer utförligt och förhoppningsvis i möjligaste mån följts upp politiskt, finns enligt min uppfattning inte längre någon ursäkt för avsaknaden av en framåtblickande moderniseringspolitik och därmed en bättre potentiell ekonomisk tillväxtbana. (Nästan) allt som politiken kan modernisera i Tysklands ekonomi räknas upp i skriften – moderniseringar som på sikt kan gynna både näringsliv och hushåll och således främja Tysklands tillväxtpotential. 

Men som sagt finns på vägen dithän fortfarande några hinder att bemästra.