Hur den tyska politiken kommer att utvecklas framöver står fortfarande skrivet i stjärnorna. Mycket eller allt kommer att hänga på CDU/CSU:s valresultat, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren, i en analys.

Oavsett om valet till nästa förbundsdag kommer att äga rum som planerat den 28 september 2025 eller redan på vårkanten förefaller den kommande koalitionsbildningen allt annat än lätt och given. Allt pekar på att utvecklingen rör sig mot den politiska mitten. Valet kommer också att påverka den ekonomiska politiken i en mer strukturell och framtidsorienterad riktning. Frågan är dock om tillräckligt kommer att förändras eller reformeras.

CDU/CSU med SPD eller De gröna?

I min förra översikt innehöll mitt huvudscenario en kommande stor koalition med unionspartierna och tillika de sannolika valsegrarna (CDU/CSU) och Socialdemokraterna (SPD). En dylik koalition med den blivande förbundskanslern Friedrich Merz kvarstår som mitt huvudalternativ. Likväl är det inte helt uteslutet att unionspartierna till sist ändå kommer att bilda nästa regering med miljöpartiet De gröna.

Man bör givetvis fråga sig vilka kriterier – med dagens kunskap – som kommer att styra den kommande tyska regeringsbildningen. Först och främst kommer det att handla om unionspartiernas procentandel som med dagens prognosförutsättningar ligger mellan 30 och 35 procent. 

"Vid ett valresultat med endast närmare 30 procent för CDU/CSU ökar sannolikheten för en koalition med Socialdemokraterna."

Vid ett valresultat med endast närmare 30 procent för CDU/CSU ökar sannolikheten för en koalition med Socialdemokraterna ytterligare en bit. Troligen blir SPD näst största parti, även om SPD nyligen proklamerat att man till och med vill vinna valet. Hur som helst, CDU/CSU och SPD borde kunna få ihop ett tillräckligt stort parlamentariskt underlag för en majoritetsregering. 

Skulle CDU/CSU däremot uppnå ett valresultat närmare 35 procent, verkar en kommande koalition med det tyska miljöpartiet åtminstone teoretiskt möjligt. 

Praktiskt kommer det dock att behövas tydliga politikförändringar från De grönas sida, bland annat en i stort sett ny och mer pragmatisk politisk ledning med realpolitiker (så kallade "realos") och en mindre dirigistisk statlig styrning för att CDU och framför allt de stora grön-skeptikerna i Bayerns CSU verkligen skulle vilja arbeta för en svart-grön regering. 

Friedrich Merz har hittills bara kategoriskt avvisat en koalition med miljöpartiets "nuvarande politikinriktning". För närvarande finns det visserligen vissa miljöpartistiska signaler i linje med det av unionen "efterlysta", mer marknadsorienterade omtänkande, men utan att detta redan nu kan ges någon användbar sannolikhet för en synlig nyorientering.

Vad gäller högerextrema AfD, höger-vänsterformationen BSW, nuvarande liberala regeringspartiet FDP och vänsterpartiet Die Linke förefaller det föga sannolikt att dessa kommer att involveras i den kommande regeringsbildningen. Allt annat än en kommande tvåpartiregering skulle framstå som en stor överraskning efter alla negativa erfarenheter av den nuvarande trepartiregeringens ständiga tjafs.

Hur långt når den ekonomiska politiken?

Det råder ingen tvekan om att Tysklands ekonomiska politik behöver och kommer att förändras. Inte minst det strukturella reformbehovet är stort. Därför skulle jag bli väldigt förvånad om Tysklands förmodade nästa förbundskansler Merz inte skulle aktivt verka för bland annat skattelättnader för hushåll och företag, en ny energi- och bostadspolitik och minskad byråkrati. 

"Det råder ingen tvekan om att Tysklands ekonomiska politik behöver och kommer att förändras."

Det förblir givetvis en öppen fråga, i vilken utsträckning CDU/CSU:s framtida koalitionspartner kommer att visa kompromissvilja för unionsplanerna. Nämnas kan dock att även SPD helt nyligen har påtalat behovet av lägre skatter (för nästan samtliga hushåll) förbättrad infrastruktur och så vidare. Frågan är dock i vilken mån socialdemokraternas ekonomiska valprogram kommer att förses med statlig styrning eller att hamna relativt nära den av unionspartierna eftersträvade sociala marknadsekonomin.

Eftersom både SPD och De gröna sedan förra förbundsdagsvalet tappat en hel del väljarsympatier finns det en rimlig sannolikhet att SPD – med kanske delvis ny ledning –  inom nästa regering också kommer att arbeta mer med en social eller alternativt De Gröna mer med en miljöorienterad profilering, de senare dock i så fall under mer marknadskonforma former än hittills. 

2025 hotar att bli ett nytt förlorat år för Europas största ekonomi. Det är givetvis inga goda nyheter för svenskt vidkommande. En vettig tysk utbudspolitisk strategi och en påbörjad konkretisering av nödvändiga  åtgärder för ökad konkurrenskraft från den kommande regeringens sida kan dock resultera i en tysk BNP-tillväxt på 2 procent eller något mer under 2026 (om samtidigt ytterligare försämringar av det geopolitiska läget och den globala konjunkturen kan undvikas).

Än lever hoppet

Det finns således hopp. Kanske är Tysklands ekonomiska utsikter ljusare i ett något längre perspektiv än vad som i dessa dagar antas på bred front både hemma i Tyskland och internationellt.

Förbättringsarbetet börjar dock på hemmaplan genom välgrundade förbättringar av framtidstron. Det borde vara maximet för varje enskild ekonomisk-politiska åtgärd som beslutas av den kommande regeringen. Denna psykologiska tillämpning ter sig teoretiskt inte alltför svår, men blir tyvärr ofta svårligen nåbar i praktiken.

"Nuvarande tillstånd som "gnällrepublik" bör snarast ersättas av ett kämpande Tyskland."

Nuvarande tillstånd som "gnällrepublik" bör snarast ersättas av ett kämpande Tyskland, med "fighting spirit" på alla nivåer i samhället. Det måste komma fram redan kort tid efter det sannolika maktskiftet (helst med "big bang").

Precis som i fotbollen (och all idrott): Framgång kommer både via en kreativ och en positivt kämpande inställning. Tysklands nästa regering förfogar över nyckeln till en sådan önskvärd vändning.

Av denna anledning är det ofrånkomligt att även svenska företag med närmare kommersiella kopplingar till Tyskland (och hela EU) inte enbart regelbundet följer vårt södra grannlands konjunktur – utan också själva politiken där med dess  ekonomiska innehåll.