Den tyske förbundskanslern Olaf Scholz tal vid den nyligen avslutade WEF-konferensen i Davos innehöll en del intressanta ställningstaganden, bland annat mot den så kallade deglobaliseringen. Hur kommer den fortsatta globaliseringsprocessen se ut? frågar sig Tysk-Svenska Handelskammarens seniorrådgivare Hubert Fromlet.

Under de senaste två till tre åren – efter en lång period av snabb globalisering – har en mer dämpad utveckling synts och diskuterats brett. För egen del har jag hela tiden argumenterat mot termen ”deglobalisering” och dess teoretiskt åtföljande negativa effekter på internationella affärer. Däremot är det befogat att hävda att globaliseringen i en rad avseenden håller på att ändra skepnad, med nya risker och men också många nya möjligheter.

Globaliseringen har fått grus i maskineriet …

I mitten av 1940-talet kännetecknades världen fortfarande av en i princip total avsaknad av globalisering. Därefter hävdes allt fler handelshinder med en allt snabbare internationell handel och därmed globalisering som följd. Det sista stora kvantsprånget skedde i december 2001, när Kina efter många års försök till sist blev medlem i den globalt dörröppnande internationella handelsorganisationen WTO. Denna uppgradering gjorde Kina till den största globaliseringsvinnaren i modern tid, men även Tyskland och Sverige lyckades vinna mycket på den raskt stigande globala handeln, vilken under många år kom att öka dubbelt snabbt som världens BNP.

På senare tid har världshandelns ökningstakt emellertid snarare legat i linje med ökningen av världens BNP. Tyvärr har det blivit en del störningar sedan den globala finanskrisen för 10-12 år sedan och faktorer som covid-19, stigande protektionism främst i USA, delvis i EU, Ryssland och Kina. Avbrutna leveranskedjor, brist på rå- och insatsvaror med stigande priser, inflation och räntor samt global konjunkturförsvagning har påverkat utvecklingen negativt.   

"Ännu mer grus skulle dock kunna leda till bestående skadeverkningar, vilket världens ansvarsfulla politiker med all tillgänglig makt bör förhindra."

Allt detta innebär att den tidigare snabba globaliseringen på senare år fått en del grus i maskineriet. Ännu mer grus skulle dock kunna leda till bestående skadeverkningar, vilket världens ansvarsfulla politiker med all tillgänglig makt bör förhindra. Denna ståndpunkt framfördes också – helt riktigt – vid 2023 års World Economic Forum (WEF) av Tysklands förbundskansler Olaf Scholz med bland annat följande ord: ”… over all of this hangs a sword of Damocles: the danger of a new fragmentation of the world, of deglobalization and decoupling… ”.

… men fortsätter likväl

Vissa nya spår av framtidens globalisering syns tydligt redan idag utöver redan existerande fakta. Till sistnämnda hör exempelvis de flesta länders beroende av export uttryckt i valutaintäkter och arbetstillfällen men också av nödvändig och betalbar import. Vidare kvarstår givetvis globala finansmarknader, globala regleringar, global miljöpolitik och -forskning, global energiförsörjning, global hantering av farliga sjukdomar, globala arbetsmarknader och demografieffekter, förbättringar av existerande globala samarbetsformer och institutioner samt mycket annat. Det intressanta är härvidlag att globalisering omfattar både politik, ekonomi, kultur och förhoppningsvis också förbättrat välmående. Kanske bör man i detta sammanhang också ägna den avancerande lyckoforskningen mer uppmärksamhet.

Globaliseringens olika skepnader

Personligen gillar jag att skilja på den etablerade (gamla) och den nya globaliseringen. Den nya globaliseringen är så här långt enbart partiellt konkretiserad. Mycket har självfallet med den fortsatta förbättringen av klimat och miljö att göra, både politiskt och teknologiskt. Som ett annat hittills oexploaterat globaliseringsområde framstår den alltjämt underutvecklade tjänstehandeln över gränserna. Avseende IT och AI kommer också mer globalisering, förhoppningsvis parat med en utpräglad säkerhetskultur. Mer globalisering av utbildning och forskning ligger också i korten.

Huruvida dessa och andra globaliseringssteg bör ske sinsemellan demokratiska länder – vilket den tyska finansministern Lindner på mer generell nivå föreslog i Davos – är säkerligen en känslig fråga. Det ter sig dessutom mycket oklart hur Lindners förslag om en stor frihandelszon med demokratiska länder som medlemmar ska kunna genomföras i praktiken. Hur ska man exempelvis definiera ett demokratiskt land?

Hur som helst, demokratiska värderingar kommer att spela en central roll i den fortsatta globaliseringsprocessen – en rörelse som kommer att leva kvar, men delvis uppenbara sig i en annan dager.