Till sist kom de sannolikt blivande regeringspartierna CDU/CSU och SPD överens om detaljerna kring ändringen av den grundlagsförankrade skuldbromsen med det temporära stödpartiet De gröna. Den kommande regeringen har därmed en historisk chans att få Tyskland på fötter ingen. Det vore givetvis också bra för Sverige, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Med facit i hand kan konstateras att De gröna fått igenom mycket av sina miljökrav, både finansiellt och juridiskt – till och med avsevärt mer än de nog själva hade förväntat sig för bara någon vecka sedan,.

De nödvändiga grundlagsändringarna är i hamn och CDU/CSU och SPD har satt igång egna interna förhandlingsomgångar. Där finns det en hel del problem att lösa med olika kompromissbehov, komplicerade och mindre komplicerade sådana. Likväl har den kommande regeringen nu en historisk chans att få Tyskland på fötter ingen. Det vore givetvis också bra för Sverige.

"Själva revideringen av skuldbromsen ser ganska oproblematisk ut."

Själva revideringen av skuldbromsen ser ganska oproblematisk ut. Enbart 1 procent av BNP ska framöver kunna täckas av skuldbromsen, därutöver finns det inga begränsningar för större upplåning. Dessutom fick De Gröna igenom att cybersäkerhet, civilskydd och -säkerhet samt medel till underrättelsetjänster skulle få räknas in i den framöver snabbt växande utgiftsposten ”försvarsutgifter” på 500 miljarder euro Tilläggas bör dessutom att delstaterna i sin tur också kommer att få skuldsätta sig framöver, i samma storleksordning som förbundsregeringen hittills fått göra (0,35 procent av BNP).

Den nya specialfonden för infrastruktur (Sondervermögen) kommer att möjliggöra en offentlig nyupplåning på inte mindre än 500 miljarder euro – pengar som efter De grönas intervention till sist fick en annan fördelning än ursprungligen planerat, med numera följande siffror:

• 300 miljarder euro till nya – ej redan planerade – infrastruktursatsningar
• 100 miljarder euro till delstaterna för främst energiinvesteringar
• 100 miljarder euro till klimatvänlig omställning av näringslivet och klimatskydd (disponibel under de kommande 12 åren)

Som en särskild framgång för De gröna – delvis kommenterat med kritiska reaktioner – noteras härvidlag att det tyska miljöpartiet uppenbarligen lyckats integrera begreppet ”klimatneutralitet fram till 2045” även i författningen – enligt min tolkning just för dessa sistnämnda 100 miljarder. Risken med detta klimattillägg skulle kunna vara att alltför många planerade investeringar kanske hamnar hos författningsdomstolen i Karlsruhe vid misstanke om bristande miljöhänsyn, anser skeptikerna.

Hur överens är CDU/CSU och SPD?

Efter alla gemensamma grundlagsförhandlingar med det snart oppositionella miljöpartiet finns nu de egna interna ekonomisk-politiska koalitionsförhandlingarna mellan CDU/CSU och SPD - med både komplicerat och mindre komplicerat innehåll. Vissa av dessa punkter har en ganska långtgående ideologisk grund, vissa bör kunna enas om relativt friktionsfritt (se även min tidigare artikel). Utanför ekonomin är troligen asylpolitiken den svåraste kompromissfrågan mellan unionen och socialdemokraterna.

"Hur mycket kan unionen ge sig på de för socialdemokraterna mycket känsliga sociala frågorna?"

Nämnvärda problem ser jag – generellt sett – framför allt vid koalitionsförhandlingarna om vissa budgetnedskärningar. Fortfarande gäller skuldbromsen bortsett från de expansiva delarna av försvarssatsningarna. Hur mycket kan unionen ge sig på de för socialdemokraterna mycket känsliga sociala frågorna? Här finns det enligt CDU/CSU mycket att förhandla om – speciellt inom hälso- och sjukvårdsområdet och givetvis också vad gäller SPD:s stora käpphäst från den gångna mandatperioden, det vill säga den redan införda medborgarlönen (Bürgergeld). Särskild i denna fråga vill CDU/CSU framöver se en mycket tuffare handläggning från myndigheternas sida.

Som komplicerade ekonomiska förhandlingspunkter märks främst (utan rangordning):

• utifrån CDU/CSU:s valprogram: avskaffandet av dagens socialhjälp (Bürgergeld) och nedskärningar/justeringar av vissa sociala kostnader, även redan beslutade sådana                
• utifrån SPD:s valprogramlista: höjningen av minimilönen till 15 euro samt främjandet av ökat bostadsbyggande och hanteringen av hyrestakreglerna (Mietpreisbremse). Därtill definitionen av programpunkten ”stabila pensioner”, och höjd förmögenhets-, arv- och gåvoskatt för särskilt rika.

Mindre komplicerade ekonomiska förhandlingspunkter bör bland annat vara: 

• utifrån CDU/CSU:s valprogram: profilen för inkomstskattesänkningen och lägre energipriser för industrin (föreslås också av SPD)
• utifrån SPD:s valprogram: hårdare skattebelastning av rejäla höginkomsttagare samt en finanstransaktionsskatt

Man kan utgå ifrån att de pågående koalitionsförhandlingar i hög grad handlar om psykologi och således prestige. Det gäller att kunna ”sälja” alla förhandlingsresultat till sina egna partivänner. Denna press kan åtminstone temporärt leda till irriterande spänningar i koalitionsförhandlingarna. Sådana komplikationer bör dock rimligen kunna övervinnas till förmån för ett i framtiden politiskt och ekonomiskt starkare Tyskland. 

Det är åtminstone min bedömning i detta förhandlingsskede att så kommer att ske. Det ska bli intressant att se vad de 16 olika CDU-/CSU- och SPD-arbetsgrupperna kommer fram till måndag kväll den 24 mars. Då får vi en första indikation på förhandlingsläget. 

Viktigt är också att hänvisa till att SPD måste godkänna det kommande koalitionsfördraget på medlemsnivå. Det bör äga rum inom tio dagar efter tillkännagivandet av koalitionsfördraget. För CDU:s del är det ett mindre omfattande forum – styrelsen och ett mindre partikonvent - som måste godkänna den mycket sannolika överenskommelsen om en stor koalition med SPD. 

Utrymme för självmål?

Reformen av skuldbromsen finns inte längre på förhandlingsagendan. Därmed har också en hel del tidigare förhandlingsdetaljer försvunnit.  

Nu ter det sig uppenbart att grundlagsreformen – trots vissa svårigheter och svagheter – äntligen kan öppna vägen för bättre ekonomiska tillväxtperspektiv. Det bör dock ske med tydligt minskad byråkrati, inte minst på byggsidan. Den blivande stora koalitionen borde se denna chans och agera därefter trots vissa uppenbara ideologiska meningsskiljaktigheter. Dagens låga potentiella tillväxt på 0,3-0,4 procent gör en sådan positiv utveckling ytterst nödvändig. 

"Dagens låga potentiella tillväxt på 0,3-0,4 procent gör en sådan positiv utveckling ytterst nödvändig."

Chansen till ökad tillväxt är med andra ord äntligen på plats – på sikt också med mer grön politik än hittills planerat. Det tyska näringslivet kan på så vis få nya incitament för miljövänliga produkter och produktionsmetoder – trots alla motsatta tendenser på andra sidan Atlanten. Strikt projekt- och utgiftskontroll av alla offentliga eller offentligt (del-)finansierade projekt blir dock viktigare än någonsin. Utan målmedveten byråkratiminskning snarast möjligt hotar många investeringsplaner och tillväxtimpulser att urvattnas.

Viktigt är samtidigt att med emfas poängtera att grundlagsreformerna med sitt ekonomiska innehåll inte kan ersätta nödvändiga ekonomisk-politiska reformer av skatter för företag och hushåll, institutioner (byråkratibekämpning), utbildning, forskning, arbetsmarknad och mycket annat. 

Väljare och näringslivet väntar nu på konkreta, tillväxtstärkande besked även inom dessa områden. De gör också de globala finansmarknaderna!