Under de gångna två månaderna har jag skrivit flertalet artiklar om tysk och svensk ekonomisk politik på detaljnivå men inte med fokus på den mer övergripande inriktningen av den ekonomiska politiken. Nedan har jag undersökt om det överhuvudtaget finns en sådan övergripande ansats eller om det snarare handlar om en ekonomisk-politisk trasmatta (Flickenteppich) utan sammanhängande strategi och system.  

Tittar man något närmare på redan vidtagna ekonomisk-politiska åtgärder märks det ganska snart att den ekonomiska politiken sker systematiskt och konsekvent i båda länderna men med olika utgångspunkter. Helt klart är att Tyskland initialt föredrog en mer företagsorienterad ansats och Sverige satsade mer eller mindre på direkt finansiellt stöd till coronadrabbade löntagare. På sistone har dock bägge länder ökat på hjälpinsatserna till de områden som inledningsvis inte var högst upp på prioriteringslistan. Det har gjorts utan att man för den sakens skull lagt om den ekonomisk-politiska kursen mer principiellt.

Tyskland fokuserar sedan mars månad framför allt på försöket att rädda så många coronadrabbade företag som möjligt och på den vägen bidra till den svåra kampen mot arbetslösheten. Uppenbarligen tror man i Tyskland att det är bättre att försöka rädda företag så tidigt som möjligt och ge dem en chans att med statlig uppbackning förmå överleva. Teoretiskt är detta säkerligen en logisk väg.

Sverige däremot vänder sig med sina finansiella hjälpinsatser traditionsenligt mer direkt till hushållen än till företagen. Något tillspetsat formulerat skulle man kunna säga att statsmakterna i Sverige, måhända omedvetet, tillämpar Joseph Schumpeters teser med ”kreative förstörelse” och den åtföljande innovationsprocessen (Joseph Schumpeter, österrikisk ekonom, 1883-1950). Med mindre vetenskapliga ord skulle kunna sägas att den svenska ekonomisk-politiska strategin med sin prioriterade allokering av statliga stödpengar till hushållen tidigt försöker att främja den privata konsumtionen och därmed konjunkturen. På så vis kan en sittande regering vinna på en konsumtionsvänlig räddningspolitik. Dock är det mer än två år till nästa riksdagsval i Sverige. I dagsläget håller Sveriges ekonomisk-politiska strategi åtminstone teoretiskt – teoretiskt såtillvida att negativa psykologiska effekter från exempelvis arbetsmarknaden kan motverka eftersträvad stimulans av konsumtionen.

Den bästa coronastrategin – just nu fördel Tyskland

Ur virussynpunkt är covid-19 något nytt med okända faktorer såsom pandemins djup, längd samt start för ett användbart vaccin. Den virologiska och medicinska osäkerheten innebär givetvis också all tänkbar osäkerhet för den ekonomiska politiken och den framtida konjunkturella vändpunkten.

Idag vet vi inte heller vilken statlig virusstrategi som kommer att dra det längsta strået – den framför allt initialt mer försiktiga i Tyskland eller den inledningsvis mindre stränga i Sverige. Svaret på frågan är en funktion av den akuta pandemins längd och i vilken mån en andra och kanske tredje infektionsfas kan undvikas. På denna punkt ser jag än så länge en liten fördel för Tyskland som följd av – trots de senaste lättnaderna - strängare regelverk och den mer omfattande statistiska testverksamheten.

Statistiken visar fram till nu på ett klart facit för Tysklands coronadrabbade befolkning vad gäller det relativa antalet infektioner och dödsfall. Men finns detta relativt ytligt definierade försprång för Tyskland fortfarande om 1–2 år? Och kan Sverige undvika en rejäl lockdown tills coronaviruset slutligen är besegrat?

Till den framtida coronautvecklingen hör också ovissa politiska utsikter. Förändringar och nya förutsättningar kan uppstå. På mindre än två veckor har till exempel den tyska politiska styrningen i kampen mot coronaviruset förflyttats från Angela Merkel i huvudstaden Berlin till regeringscheferna i de 16 delstaterna, en utveckling på både gott och ont. På gott för att regionala skillnader kan hanteras mer effektivt om klart definierade överskridanden av maxantalet nya infektioner hanteras med nya restriktioner. På ont för att hela systemet har blivit mindre transparent för många individer med olika regler från delstat till delstat, exempelvis vid en liten söndagsutflykt på fyra mil från bayerska Aschaffenburg till Frankfurt i Hessen.

Tilläggas kan att Tyskland planenligt kommer att ha parlamentsval 2021 och Sverige ett år senare. Coronaanalyser har definitivt en politisk komponent.

Finansiella förutsättningar – just nu fördel Sverige

I början av 2020 uppgick Tysklands offentliga skuld till cirka 60 procent av BIP och Sveriges till omkring 35 procent. Så sett hade Sverige vid utbrottet av coronakrisen ett klart bättre finansiellt utgångsläge än Tyskland. I dagsläget är Sveriges finansiella reserver följaktligen avsevärt större än Tysklands, förmodligen också längre fram med tanke på hittills mindre kostsamma svenska utgiftsplaner. Åtminstone tills vidare: finansiell fördel Sverige.

Vi vet att kampen mot coronaviruset kommer att kosta mycket pengar utan att känna till slutdatumet. Någon slutfaktura kan inte prognostiseras på bra länge, varken för Tyskland eller för Sverige.