För egen del har jag i min forskning otaliga gånger kommit fram till fördelarna med tvärvetenskaplig forskning. Sambanden mellan politik, social utveckling, miljö, humankapital, forskning, entreprenörskap, digitalisering, institutioner, psykologi å ena sidan och ekonomisk utveckling å andra sidan har blivit mycket tydligare under de senaste två till tre årtiondena.

Ekonomer som mer eller mindre uteslutande sysslar med statistik och matematiska modeller kan givetvis även idag arbeta med en del specialstudier. Dessa är dock långt ifrån verkligheten, i synnerhet företagens reala värld. Företagsrelaterade omvärldsanalyser är idag mycket mer komplicerade än klassiska omvärldsanalyser av konjunkturcyklerna som tidigare omfattade omkring 5 år – med uppgångar i cirka 3,5 år och nedgångar runt 1,5 år.

Globaliseringen har bidragit till numera ofta nödvändiga, nya analysmönster för konjunktur och tillväxt – analysmönster som för närvarande måste innefatta även politik. Det gäller exempelvis USA, EU, Frankrike, Italien, Storbritannien, Kina och Indien – men givetvis också Tyskland. Vår stora fråga idag: I vilken riktning rör sig den tyska politiken?

Ekonomisk politik är också politik

Termen ”ekonomisk politik” (”Wirtschaftspolitik”) innehåller också ordet ”politik”. Detta förbises ofta men återspeglar samtidigt politikens mandat eller ansvar för ekonomin. Just på den punkten brister det för närvarande i Europas största ekonomi. Vissa analytiker går till och med så långt att de talar om politiskt kaos i vårt södra grannland.

Uttrycket ”kaos” är dock en definitionsfråga. Det ter sig svårt att se när politisk oreda eller virrvarr övergår i kaos. Kaoset tog dock antagligen sin början när Angela Merkel och Annegret Kramp-Karrenbauer (AKK) i slutet av 2018 delade upp posterna som förbundskansler och CDU-ordförande. Det kommer att revideras.

Uppdelningen innebar uppenbarligen att AKK aldrig förmådde bygga upp en maktposition med tyngd. Utöver detta missöde i tysk politik tillkom samtidigt även socialdemokraternas rådande interna kaos. Numera finns två nya men tämligen okända SPD-ordföranden, Norbert Walter-Borjans och Saskia Esken.

Hur man än vrider och vänder på dessa orosmoment som är knutna till ledande personer i respektive parti, framstår den uppenbara passiveringen av förbundsregeringens ekonomiska politik som en logisk konsekvens. Detta är allt annat än bra, speciellt inte med tanke på att nästa val till förbundsdagen kommer att äga rum först hösten 2021.

Vem blir nästa förbundskansler och/eller CDU/CSU-kanslerkandidat?

Det är inte min avsikt att i denna artikel spekulera kring CDU/CSU:s kommande kanslerkandidat eller möjliga förbundskansler. Olika politiker med olika profiler nämns i media (utan rangordning): Friedrich Merz (med comeback), Armin Laschet (ministerpresident i stora delstaten NRW), Jens Spahn (hälsominister) och Markus Söder (CSU-ministerpresident i Bayern). Vad CDU/CSU och – om det aktualiseras för unionen – hela Tyskland behöver är en förbundskansler som förstår sig på långsiktighet och nödvändiga incitament för företag och individer. Det gäller också eventuella regeringschefer från andra partier. Allt givetvis på demokratiska principer med den sociala marknadsekonomin i fokus!

Samtidigt vet vi alltför lite om SPD:s och även liberalernas (FDP:s) framtida politiska väg. Tydligare är att det populära tyska miljöpartiet (”de Gröna”, ”Bündnis 90/Die Grünen”) siktar på ett regeringsuppdrag i Berlin – eller att de åtminstone kommer eller vill bli tillfrågade. Miljöpartiets bägge ledare – Annalena Baerbock och Robert Habeck – hamnar numera även bland topplaceringarna när tyskarna rankar sina politiker. Kan det leda till ännu större politiska målsättningar och framgångar?

Analytisk ”lathund” för företagaren med intresse i Tyskland

Slutligen vill jag fokusera på den framtida tyska politiken och dess inverkan på tysk ekonomi. Tysk ekonomisk politik har på sistone tappat tempo. Därför är det viktigt för företag med tyska affärsintressen att följa den komplicerade politiska utvecklingen enligt följande tidsordning under året:

• den fortsatta diskussionen kring namn för CDU/CSU:s kanslerkandidat
• den sannolika tidpunkten för beslutet om CDU/CSU:s kanslerkandidat
• resultatet av unionens utnämning till kanslerkandidat
• den allmänna politiska inriktningen av den utsedda CDU/CSU-kandidaten
• den utsedda CDU/CSU-kanslerkandidatens ekonomisk-politiska principer och planer
• SPD:s kommande kanslerkandidat om det överhuvudtaget blir någon
• koll på om den nuvarande stora regeringskoalitionen håller till det aviserade valdatumet hösten 2021 (nyval?)

Avslutningsvis tål att nämnas ännu en gång att politik och välmående för företag och individer definitivt hör ihop – på gott och tyvärr också ibland på ont. Mitt råd lyder att framgent följa den tyska politiken med intresse!