Under förra förbundskanslern Olaf Scholz framstod de tysk-franska relationerna på högsta nivå som relativt kyliga – något som nuvarande förbundskansler Friedrich Merz håller på att rätta till. Dock är man i Tyskland bekymrad över Frankrikes pågående inrikespolitiska och ekonomiska utveckling, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren. 

Frankrike betyder mycket för Tysklands politik och ekonomi. Ytterligare tilltagande problem på Tysklands två största exportmarknader – USA och Frankrike – skulle te sig allt annat än uppmuntrande i ett läge med redan nu starkt dämpade tyska exportförväntningar. 

Frankrike är Tysklands näst största exportmarknad

2024 exporterade tyska företag varor för inte mindre än 115 miljarder euro till Frankrike, något mer än till Nederländerna (109 miljarder) och mindre än till USA som ledande exportland för tyska företag (161 miljarder). Det behövs inte mycket fantasi för att notera hur viktiga USA och Frankrike är för den tyska konjunkturen. Därför är det föga uppmuntrande att just dessa två länder står inför stora utmaningar – precis som Tysklands fjärde största exportmarknad, Kina, som ifjol tog emot tyska varor för 94 miljarder. Närmare en tredjedel av all tysk varuexport gick ifjol till dessa tre länder, varav kring 7,5 procent till Frankrike.

"Följaktligen vore det bra för tyska exportföretag om de snarast åter skulle kunna se mer optimistiskt på Frankrikes konsumtion och investeringar."

Följaktligen vore det bra för tyska exportföretag om de snarast åter skulle kunna se mer optimistiskt på Frankrikes konsumtion och investeringar – konjunkturindikatorer som är stark beroende av uppmuntrande psykologiska signaler. Någon positiv politisk samarbetsvilja verkar så här långt dock inte finnas på andra sidan Rhenfloden. Det politiska läget verkar till och med vara mer invecklat än i Tyskland.

Kan Frankrike åstadkomma en fungerande regering med besparingsvilja?

Frankrikes president Macron har redan hittat en ny regeringschef, den hittillsvarande försvarsministern och lojala bundsförvanten Sébastien Lecornu som nu måste försöka bilda regering. Kanske vågar sig Lecornu på något nytt, en koalition av det mer ovanliga slaget. I Frankrike sägs det att han politiskt lutar åt mitten/höger men att han inte avvisas fullständigt av vänstern. Hur denna komplexitet ska kunna fungera framöver framstår som ytterst oklart med tanke på den enorma statsskulden på 115 Procent av BNP – med 3350 miljarder euro i pengar dessutom den högsta inom hela EU. Nu behöver Frankrike en budget för 2026 – med ett alltjämt hotande stort underskott. Blir det först sämre innan det förhoppningsvis blir bättre?

För egen del har jag under min tid som ekonom upplevt en rad besvärliga kriser i den franska ekonomin. Men den aktuella är nog den värsta av dem. Det kan vara bra att i detta sammanhang också följa de franska långräntorna som en viktig stämningsindikator.

Hur som helst, Tyskland – och EU – behöver ett tillfrisknande Frankrike så snart som möjligt. Det är inte omöjligt och har hänt förr. Men lätt blir det inte.