Bara en dag efter misstroendevotumet mot förbundskansler Olaf Scholz lade Tysklands regeringsrelevanta partier fram sina valprogram. Dessa framstår som en besvikelse om man efterlyst en målmedveten och ambitiös nystart, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren, i en färsk analys. 

Det framgår tydligt att såväl CDU och SPD som FDP och De Gröna vill prioritera den ekonomiska politiken. Samtidigt bör man vara medveten om att koalitionsförhandlingarna efter förbundsdagsvalet den 23 februari kommer att innehålla kompromisser och förändringar jämfört med de enskilda partiernas nu framlagda löften – förändringar som bör bli mer målmedvetna och vägvisande än vad som kommit fram den 17 december.

Fokus på den ekonomiska politiken

Redan nu har samtliga som teoretiskt tänkbara koalitionspartners presenterat sina valprogram – med tydligt fokus på den ekonomiska politiken. Närmast varandra i själva inriktningen står CDU/CSU och liberala FDP, SPD och miljöpartiet de Gröna (plus ideologiskt högerradikala AfD och nykomlingarna i höger-/vänsterfalangen BSW).

CDU/CSU vill i sin programförklaring bland annat satsa på en lägre företagsbeskattning, vilket är rätt prioritering med tanke på den tappade konkurrenskraften. FDP har likartade planer. Vidare vill unionspartierna prioritera lägre inkomstskatter, skattefritt övertidsarbete och påtaglig byråkratiminskning – förvissa angelägna förändringar. Den mycket omtalade skuldbromsen vill man uppenbarligen inte ändra på – i vart fall inte enligt nuvarande planer (men tvingas nog göra det i viss mån efter koalitionsförhandlingarna eftersom både SPD och De gröna arbetar för en sådan reform). Oklart är hur CDU/CSU vill finansiera sina satsningar. 

"Även många ekonomer anser att besparingar i socialhjälpen (”Bürgergeld") och byråkratin inte komma att räcka till."

Även många ekonomer anser att besparingar i socialhjälpen (”Bürgergeld") och byråkratin inte komma att räcka till. FDP ligger med sina planer inte särskilt långt från unionspartiernas valprogram.

SPD har jämfört med CDU/CSU ett valprogram med mer social och traditionell socialdemokratisk orientering. 95 procent av medborgarna ska få lägre inkomstskatter. Denna plan ska tillsammans med en så kallad Tysklandfond verka för nyskapad tillväxt och trygg sysselsättning. Tysklandfonden är planerad att omfatta inledningsvis 100 miljarder euro för att stimulera offentliga investeringar – en summa som till och med kan komma att höjas. Dessutom vill SPD införa investeringspremier för företag. Tanken är att finansieringen av dessa projekt i huvudsak ska ske via uppluckringen av skuldbromsen, vilket – som ovan antytts – skiljer sig från unionspartiernas finansieringsplaner.

De gröna, en inte helt otänkbar koalitionspartner till CDU/CSU, föreslår också en form av Tysklandfond som ska förbättra det mesta som görs i offentlig regi – infrastruktur, utbildning, barntillsyn osv. Belopp som nämns ligger suddigt kring ett ”nämnvärt tresiffrigt miljardbelopp” som man kommer att behöva under de närmaste tio åren. Här finns åtminstone ett långsiktigt perspektiv – med dessutom prioriterad miljöpolitisk inriktning på de kommande satsningarna.

Mycket kommer att se annorlunda ut efter valet

Det finns knappast någon observatör av tysk politik som inte räknar med Friedrich Merz som nästa förbundskansler. Men han behöver en koalitionspartner. Det kommer inte att räcka till procentmässigt med FDP. Återstår således SPD eller De gröna. Det senare partiet vill CSU-chefen absolut inte se i nästa regering, medan Merz inte stängt dörren totalt för miljöpartiet. 

"Men det ter sig i dagsläget också något svårt att se hur Merz och Scholz ska kunna samarbete positivt i en kommande regering."

Men det ter sig i dagsläget också något svårt att se hur Merz och Scholz ska kunna samarbete positivt i en kommande regering efter alla otrevliga  tongångar i samband med förtroendeomröstningen. 

Förmodligen kommer dock korten att blandas på nytt efter valdagen den 23 februari – eller redan efter den 20 januari när Donald Trump tillträder i Vita huset. Det vore orealistiskt att utgå ifrån en 1:1 omsättning av de enskilda tyska partiplanerna efter regeringsbildningen. Förhoppningsvis kommer vi då att kunna rapportera om mer spänst och konkretisering i den ekonomisk-politiska planeringen än vad som framkommer i de nu aktuella partilöftena.