Tärningen är kastad – koalitionsfördraget och den nya tyska regeringen är på plats – även om vissa namn och poster återstår. Partiinterna omröstningar står för dörren och en del dispyter fanns in i det sista. För mig var fördelningen av de tyngsta ministerposterna ingen större överraskning, då jag hade spekulerat i Christian Lindner (FDP) som finansminister, Robert Habeck (De Gröna) som superminister för ekonomi och miljö (klimat) samt Annalena Baerbock (De Gröna) som utrikesminister redan för fem veckor sedan, skriver Hubert Fromlet i en första analys av den tyska regeringsbildningen.

De tre utnämningar som nämns ovan är solklara men ännu inte presenterade under den pågående presskonferensen.

Tre viktiga slutsatser kan dras av koalitionsfördraget och dagens utnämningar:

1. Miljö och klimat kommer att spela en nyckelroll framöver, även för näringslivet, det kommer att prägla hela det tyska samhället och kommer att bädda för en hel del samarbete med Sverige och svenska företag. Av stor vikt är också att De Gröna tar över jordbruksdepartementet.
2. Christian Lindner kommer att stå för en i stort sett marknadsorienterad ekonomisk politik och en finanspolitik som från och med 2023 åter tar hänsyn till grundlagens skuldbroms med nyupplåning för miljöinvesteringar via den statliga banken Kreditanstalt für Wiederaufbau (KfW). Lindner har sina marknadsekonomiska principer, vilka dock under de närmaste åren kan komma att leda till en och annan regeringsintern konflikt.
3. Annalena Baerbock kommer av allt att döma att stå för en tuffare utrikespolitisk kurs än föregångaren Heiko Maas och således mindre skilja på rent politiska och kommersiella avvägningar. Baerbock stöder goda relationer till EU och i synnerhet till Frankrike, vilket är viktigt för det framtida Europa.

Sammantaget tyder allt på att Sveriges och Tysklands relationer förblir goda och stabila – både politiskt och kommersiellt.