Det nya coronaviruset har inom loppet av några få veckor vänt upp och ned på världen och vardagen – men hur ser det ut när det kommer till fullgörandet av avtalsförpliktelser?

Utbrottet av covid-19 har förändrat vardagen och det ekonomiska läget i stor utsträckning. Leveranskedjor påverkas negativt, handel och resor begränsas och många företag och verksamheter hotas av ekonomiska påfrestningar. Fullgörandet av avtalsförpliktelser av alla slag ifrågasätts och har delvis blivit omöjligt – dels temporärt, dels permanent.

Kan sådana exempel på avtalsbrott ursäktas i den nuvarande situationen med hänvisning till force majeure?

Juristens standardsvar är som alltid att det beror på.

Varje rättsordning hanterar denna fråga annorlunda och avtalsvillkoren i fråga kan vara utformade på mycket olika sätt.

Principiellt gäller dock följande utgångspunkt: force majeure är i normalfall exceptionella och icke förutsebara händelser, som ligger bortom avtalsparternas kontroll och förhindrar parterna att fullgöra sina avtalsförpliktelser. Om force majeure föreligger är avtalsparterna i normalfall temporärt eller permanent befriade från sina åtaganden och kan inte hållas ansvariga för avtalsbrott eller utkrävas på ekonomisk kompensation. På grund av dessa omfattande konsekvenser beslutas principiellt med mycket stor försiktighet och med hänsyn till de konkreta omständigheterna i varje enskilt fall om huruvida force majeure föreligger eller inte.

Avgörande är regleringarna avseende force majeure

I första hand beror det därför alltid på om och hur regleringar avseende force majeure är formulerade i det konkreta avtalet och vilka omständigheter som gäller för det konkreta enskilda fallet. Vid bedömningen av huruvida force majeure föreligger och framför allt om avtalet inte innehåller någon klausul beror utgången på den tillämpade nationella lagstiftningen.

I svensk lagstiftning är force majeure inte direkt reglerat. Eventuellt kan särskilda köprättsliga regleringar tillämpas. Avtal kan i vissa fall anpassas på grund av förändrade förutsättningar. Därtill omfattar många av de vanliga standardavtalen i Sverige klausuler om force majeure. På det hela taget är regelverket dock oklart.

Frågor som är särskilt viktiga i detta sammanhang är:

• När slöts avtalet? Kunde coronakrisen redan då förutses?
• Vad står det om force majeure i avtalet? Hur är klausulen formulerad? Är listan med exempel på händelser komplett? Är det konkreta hindret inbegripet? Gäller tysk eller svensk lag? Gäller FN:s internationella köplag?  
• Kan parterna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet?
• Vilka konkreta hinder föreligger? Har nödvändiga leveranser uteblivit? Kan medarbetare som ska sändas ut inte lämna sitt land på grund av resebestämmelser? Står produktionen still på grund av karantän? Beror denna på frivilliga åtgärder eller myndighetsbeslut?
• Genom vilken typ av insats kan hindren undanröjas? Kan varorna ombesörjas från en annan leverantör? Kan andra medarbetare sändas ut?
• Vilka informationskrav gäller? Måste tidsfrister och formföreskrifter beaktas?
• Vilka försäkringar gäller? Hur och när måste eventuella skador och anspråk göras gällande?

Affärsområdet Juridik bistår er gärna med rådgivning om ämnet, tveka inte att kontakta oss!