De negativa tecknen från den internationella arenan dominerar fortfarande debatten om den tyska ekonomin. Vad gäller effekterna på Tysklands BNP under innevarande år finns flertalet illavarslande indikatorer, skriver Tysk-Svenska Handelskammarens seniora rådgivare Hubert Fromlet i en utförlig internationell analys av utmaningarna som stundar i Förbundsrepubliken. 

Inför sommaruppehållet diskuterade jag på denna sida några punkter som varit efterlängtade under en längre tid och som vid förverkligande under de gångna månaderna hade kunnat förbättra Tysklands kortsiktiga och/eller mer långsiktiga tillväxtperspektiv. Facit nu i augusti är dock tyvärr relativt magert eller rentav negativt. 

I denna första sammanfattning och tolkning av utvecklingen sedan början av sommaren tittar jag något närmare på hur internationella händelser har påverkat den tyska ekonomin. I nästkommande inlägg granskas de inhemska tyska politiska och ekonomiska signalerna under de senaste två månaderna.

Fortfarande inga EU-positiva handelsnyheter från USA

Högst upp på min internationella önskelista placerade jag kring midsommar Donald Trumps fortsatta tullpolitik med trovärdig insikt om alla hotande globala skadeverkningar – en efterlängtad insikt som hade varit speciellt gynnsamt för den tyska ekonomin. 

Även om vissa tyska modellberäkningar kommer fram till blott några få tiondelar i direkta BNP-tillväxtförluster till följd av de överenskomna mestadels 15-procentiga nya amerikanska tullsatserna på EU-varor, skedde detta till en för Tyskland psykologiskt mycket ogynnsam tidpunkt. 

"Kanske är det dock psykologiskt rätt att EU nu bestämt sig att skjuta upp de egna planerade mottullarna med ett halvår för att minska spänningarna mellan USA och EU."

Tyvärr verkar president Trump inte heller ha förstått att goda utsikter för amerikanska exportprodukter i sin tur kräver psykologiskt uppmuntrade EU-konsumenter och investerare, vilket dock inte uteslutande hänger på den amerikanska presidentens agerande. Han verkar inte inse att avbräcket från WTO-regelsystemet mot ensidigt högre egna tullsatser rimligen framstår som handels- och tillväxthämmande även för USA:s vidkommande. Kanske är det dock psykologiskt rätt att EU nu bestämt sig att skjuta upp de egna planerade mottullarna med ett halvår för att minska spänningarna mellan USA och EU. 

Förhoppningsvis lyckas EU under dessa sex månader att förklara mer tydligt för den amerikanske presidenten att en bytesbalans mellan två länder/landsgrupper inte enbart består av en handelsbalans av varor utan också av en balansräkning för tjänsteexport och tjänsteimport. I just denna senare balansräkning har USA faktiskt ett stort överskott gentemot EU, vilket mig veterligen aldrig respekterats av USA:s president.

"Sammantaget upplever jag EU:s handelsavtal med USA som en stor besvikelse."

Sammantaget upplever jag EU:s handelsavtal med USA som en stor besvikelse, även med tanke på den av Trump påtvingade omfattande energiimporten från USA och de alltför stora avtalade europeiska direktinvesteringarna på andra sidan Atlanten. En del – men inte alla – svenska reaktioner på tullöverenskommelsen föreföll därför väl milda. Det tyska näringslivet däremot avvisar det 15-procentiga tullavtalet med klart tydligare emfas.

Givetvis kan jag inte bedöma om den sedan 7 augusti igångsatta amerikanska tullbelastningen för varor verkligen var bäst möjliga resultat för EU och Tyskland. Förmodligen inte. Dessbättre avgör tyska och andra europeiska företag själva om och hur mycket man verkligen vill investera i det problemtyngda USA.

Slutsats: Mina förhoppningar (drömmar) från försommaren om ett bättre handelsklimat mellan USA och EU har så här långt inte infriats. 

Stabil eller vikande USA-konjunktur?

Trots all osäkerhet i samband med tullkaoset kvarstår frågan, hur själva konjunkturen på sistone utvecklats mellan Maine och Kalifornien. Något överraskande för många aktörer har USA:s BNP-tillväxt kunnat hållas väl uppe under det andra kvartalet i år (+3 procent, "annualized").

Många amerikanska experter dämpar dock Trump-administrationens tillväxtglädje med hänvisning till den svaga importen i Q2 efter den tullspekulativa importboomen i Q1. Lägre import betyder per definition en statistisk tillväxtstimulans. Samma skeptiska USA-ekonomer antar således att USA för närvarande befinner sig snarare på en 0,5-1,5-procentig än på en 3-procentig tillväxtbana. 

Ibland förekommer också den försiktiga frågan om vad som skulle hända om USA – med tanke på sin oortodoxa och forskningsföraktande ekonomiska politik – verkligen skulle kunna förverkliga den av Trump tidigare utlovade mirakulösa ekonomiska förbättringen.

"Men det vore ändå mer än sensationellt om USA lyckades föra sitt tullkrig utan nämnvärd skada för den egna inhemska ekonomin och tillväxten."

Vid ett strängt nationalistiskt perspektiv skulle nog en del av Trumps vallöften kunna infrias initialt (nya industriarbetarjobb, nya utländska investerare efter USA:s påtryckningar, nya offentliga inkomster genom tullarna och kanske också ökat konsumentförtroende genom de tilltänkta inkomstskattesänkningarna). Men det vore ändå mer än sensationellt om USA lyckades föra sitt tullkrig utan nämnvärd skada för den egna inhemska ekonomin och tillväxten. Sådana eventuella inhemska amerikanska skadeverkningar skulle i sin tur innebära ett ytterligare efterfrågebortfall från USA-marknaden för exempelvis europeiska och tyska exportörer. 

Som en stor gåta framstår också hur USA:s alltför spontana ekonomiska politik skulle kunna fungera utan bakslag på inflations- och räntefronten, speciellt om en svag BNP-utveckling verkligen vill undvikas. Presidentens pågående dispyt med centralbankschefen Jerome Powell ger en tydlig antydan om problemställningens tyngd.

Med stor skepsis ser jag också på president Trumps irrationella agerande mot statistikchefen Erika McEntarfer (se om detta ekonomföreningen Nabes helhjärtade försvar av McEntarfer. Jag har själv suttit i Nabes styrelse och upplevt hur starkt denna stora organisation alltid kämpat för god statistisk kvalitet i Förenta staterna. 

Slutsats: Även ovanstående exempel från den statistiska världen understryker enligt min åsikt president Trumps oberäknelighet och bristande ödmjukhet. Dessa egenskaper bäddar inte heller i framtiden för förutsebara aktioner och reaktioner från den amerikanske presidentens sida – varken gentemot utlandet eller USA. Därför kan prognoser för USA-konjunkturen tills vidare inte uppfattas som mer än vaga gissningar. Likväl allt annat än ett trevligt budskap för tyska exportörer.

Svag draghjälp från EU-konjunkturen

EU-konjunkturen förblev klart dämpad också under sommaren. Visserligen ökade BNP en aning under det andra kvartalet, vilket till och med överträffade de svaga förväntningarna. Någon regelrätt uppgång av EU-konjunkturen var det dock inte tal om. Inte minst de olika PMI-indikatorerna för tillverkningsindustrin och tjänstesektorn bekräftar denna försiktiga tolkning. 

"Det finns endast mycket svag draghjälp för tyska exportföretag från övriga EU-länder under de kommande kvartalen."

Slutsats: Det finns endast mycket svag draghjälp för tyska exportföretag från övriga EU-länder under de kommande kvartalen. Framför allt stigande offentliga utgifter – inte minst avseende försvaret och infrastruktur – utgör dock ett mer konkret hopp för en del tyska exportföretag under 2026. Detta trots att ECB nästan kommit till vägs ände med sina räntesänkningar.  

USA dämpar också utsikter för emerging markets 

Till det allmänna handelsvirrvarret hör också president Trumps handelspolitik gentemot bland annat Kina, Indien och Brasilien. Det fjärde stora BRICS-landet Ryssland får givetvis inte heller någon vänlig behandling av Trump-administrationen. Alltför Rysslandvänliga ageranden ligger Kina, Indien och Brasilien enormt i fatet. Samtidigt kan man inte veta hur länge Trumps nuvarande aversion mot Ryssland fortsätter. Hur som helst håller BRICS på att tappa i ekonomisk slagkraft, vilket dock torde gynna Kinas politiska och ekonomiska inflytande inom gruppen.

Intressant nog har inte ens Indien med sina västerländska sympatipoäng lyckats undgå Trumps irritation, beroende på Indiens alltjämt omfattande handelsrelationer till Ryssland. Vad gäller Brasilien retar sig Donald Trump också på den enligt hans synsätt orättvisa juridiska behandlingen av förra högerpresidenten Jair Bolsonaro. Samtidigt har Brasilien också en hel del utrikeshandel med Ryssland.

Av samma anledning – Kinas uppenbara närhet till Ryssland – ser jag i motsats till en del svenska analytiker inte heller resultatet av toppmötet Kina-USA i Stockholm som ett nämnvärt steg i rätt riktning. Så länge Kina inte använder sig av sitt styrkemässiga övertag gentemot Ryssland för att allvarligt bidra till fred i Ukraina, kommer USA inte att visa någon stabilt mjukare attityd gentemot Kina, detta trots den nyligen förnyade 90 dagars tullpausen.  

USA:s aktuella utrikespolitik innebär följaktligen alltjämt en dominerande styrkeposition gentemot Kina på det stora hela (vilket på något längre sikt givetvis kan förändras). Men det gäller bara så länge Kina inte påtagligt reducerar sina enorma innehav av amerikanska statspapper. Här finns med andra ord ett stort teoretiskt kinesiskt hot mot amerikanska intressen, vilket längre fram skulle kunna dämpa USA:s tullkrig och aversion mot världens näst största ekonomi. 

"Kina fungerar inte längre som en global tillväxtmotor."

Positiva nyheter från Kina, vilket också var en vag förhoppning i min försommarartikel, förblir således till viss del i USA:s händer. Trots den redovisade 5,2-procentiga BNP-tillväxten under andra kvartalet – en utveckling som i verkligheten troligen snarare låg närmare 4 procent – hade Kina under de senaste veckorna inga särskilt uppmuntrande ekonomiska nyheter att bjuda på. Kina fungerar inte längre som en global tillväxtmotor, vilket fortfarande var möjligt i samband med den amerikanska subprime-krisen för 15 år sedan. 

Slutsats: Kinas importefterfrågan verkar hittills inte ha kunnat kompensera tyska exportörer för de pågående svårigheterna på den amerikanska marknaden. USA:s tullpolitik har dessutom negativa återverkningar på BRICS-ländernas tillväxtförmåga. Det är i sin tur negativt i ett tyskt exportperspektiv.

Tullpolitiska påfrestningar för emerging markets utanför BRICS 

Sammanfattningsvis oroas världens emerging markets – inklusive BRICS-länderna – och det stora antalet mindre framgångsrika utvecklingsländer för närvarande mycket märkbart av USA:s tullhöjningspolitik, se här de olika tullsatserna. Många av dessa länder hotas framöver av försvagad export och därmed åtminstone en lätt BNP- och efterfrågedämpning. 

Detta betyder också ytterligare grus i det tyska exportmaskineriet så länge det globala tullkriget pågår, även om inte alla mindre utvecklade länder drabbas särskilt negativt. 

Slutsats: Totalt sett bör de här beskrivna sekundäreffekterna inte underskattas, eftersom de också finns på Tysklands större exportmarknader. 

USA:s handelspolitik bådar inte gott för tysk export 

Som framgår av ovanstående reflektioner, driver USA:s pågående handelspolitik åtminstone väsentliga delar av Tysklands kortsiktiga export i fel riktning. 

Det kan ske på flera olika sätt, direkt eller indirekt. Indirekt med tanke på att många av Tysklands handelspartner i varierande grad kan påverkas negativt i tillväxtavseende genom Trumps ryckiga tullpolitik. Det kan till exempel handla om andra EU-länder, emerging markets (inte minst BRICS-länder) och till och mindre utvecklade länder. 

I detta sammanhang pratar vi om exogena faktorer med inverkan på Tysklands exportutsikter. Nödvändiga positiva och förtroendeingivande exportimpulser utifrån Tysklands inhemska förutsättningar diskuteras dock först i nästa artikel.

I vad mån Tysklands alltjämt mycket blygsamma exportperspektiv kommer att påverkas av den framtida amerikanska tullpolitiken förblir tyvärr mycket osäkert. Idag finns inga signaler på att president Trump är på väg att överge sin protektionistiska handelspolitik. 

"En teoretiskt positiv joker för den tyska och europeiska ekonomin vore givetvis en snar och stabil fred i Ukraina."

En teoretiskt positiv joker för den tyska och europeiska ekonomin vore givetvis en snar och stabil fred i Ukraina. Konkreta signaler i en sådan önskvärd riktning kan dock inte upptäckas i dagsläget.

Rent strategiskt verkar det framstå vara en klok strategi för tyska företag att framöver i förstärkt grad söka sig till mer frihandelsvänliga marknader, både bland de mogna och mer omogna länderna.

Slutsats: Sammanfattningsvis kan konstateras att Tysklands mer eller mindre blygsamma exportutsikter för innevarande år och troligen också en bit in i 2026 kommer att göra det oundvikligt att den inhemskt grundade tillväxten visar på framsteg under nästa år. Hur det kan se ut med detta, tar jag upp i nästa artikel.