Även om kvinnans situation på arbetsmarknaden förbättrats under de senaste årtiondena i många länder, så finns det ingen som helst anledning att känna sig nöjd med utvecklingen. Mer kan göras också i moderna OECD-länder som exempelvis Tyskland, där jämställdheten mellan kvinnor och män till och med förankrats i grundlagen, skriver Hubert Fromlet med anledning av Internationella kvinnodagen.

Det finns många goda argument som talar för genuin jämställdhet mellan könen. Argumenten kan vara av social, politisk, demokratisk eller psykologisk natur. I år vill jag dock med anledning av Internationella kvinnodagen fokusera på (forsknings-)området ”Kvinnor och Ekonomi” – också med hänsyn till Riksbankens ekonomipris, som hittills bara gått till två kvinnor. År efter är har jag föreslagit värdiga kvinnliga ekonomipristagare – något som priskommittén inte visat något större intresse för. Dock hade jag de två senare pristagarna Elinor Ostrom och Esther Duflo på min förslagslista.   

"Satsningar på kvinnors jämställdhet kan ses som ett mångårigt ekonomiskt stimulansprogram med tillväxtförstärkande effekter."

Mitt mål är att mot bakgrund av teori och praxis i all korthet förklara att omfattande satsningar på kvinnors jämställdhet – i synnerhet på arbetsmarknaden – också kan ses som ett mångårigt ekonomiskt stimulansprogram med tillväxtförstärkande effekter. Det handlar således om en ”win-win-situation”.  

Pedagogiken måste förbättras

Den stora frågan är på vilket sätt satsningar på jämlikhet kan framkalla den ovan nämnda ”win-win-situationen”. Svaret är att det krävs vissa kunskaper i nationalekonomi för att förstå sig på de olika sambanden, konkret handlar det om en beviskedja från mikroekonomin (bättre positionering av kvinnor, exempelvis på arbetsmarknaden, i ett individuellt perspektiv) till makroekonomin (som exempelvis arbetsmarknaden i sin helhet eller avseende BNP).

Det vore definitivt bra om politiken kunde förklara dessa samband på ett mer engagerat och pedagogiskt sätt. Det har hittills framstått som en bristvara. Vidare måste transparensen förbättras – om nödvändigt också med självkritik. Jämlikhet måste förtydligas i alla sammanhang och användas som mer än ett slagord!

Livscykelperspektivet är att föredra

Min egen slutsats är att satsningar på tydligt förbättrad eller god jämställdhet bör ses i ett livscykelperspektiv, från barndomen till pensionsåldern. Det kan bland annat gälla skolåren, yrkesutbildningen, yrkesval med anställningsmöjligheter, rättigheter på en arbetsplats och befordringar, chefsposter på alla nivåer samt acceptabla finansiella förutsättningar för kvinnliga löntagare och pensionärer. En framtidsorienterad strategi bör också med emfas prioritera utbildning, exempelvis i miljökunskap och miljöförbättringar samt digitalisering. Detta också för att ge även mindre utbildade kvinnor en bättre position i morgondagens arbetsvärld. Utbildning är och förblir ett nyckelord för jämlikhet.

"Utbildning är och förblir ett nyckelord för jämlikhet."

Med denna uppräkning av viktiga reformområden på kvinnornas arbetsmarknad bör nu sambandet mellan (klart) förbättrad jämställdhet och BNP-tillväxt preciseras – satsningar som bör ske med nödvändig tyngd, djup och uthållighet. Bara om så sker kan synligt positiva BNP-effekter längre fram hänföras till förbättrad jämställdhet.

Det gäller att hålla sig till denna ordning i sambandsanalysen. För den motsatta ansatsen – bättre jämställdhet genom god tillväxt – står den vetenskapliga bevisföringen på klart svagare ben.

Det gäller att ta chansen, då ett land i tuff global konkurrens inte har så många möjligheter att genom egna ansträngningar stärka tillväxtpotentialen på ett sådant uppenbart sätt.

Vägen från mer jämställdhet till bättre tillväxt i ekonomin

Självfallet bör en hel del praktiskt arbete genomföras för att åstadkomma den nödvändiga länken från kvinnovänliga mikroekonomiska insatser till positiva makroekonomiska reaktioner (BNP, arbetsmarknad). I detta sammanhang krävs strategier, programpunkter med årliga utvärderingar av politiker och parterna på arbetsmarknaden. Efter förslagsvis fem år kan den nationalekonomiska respektive vetenskapliga sambandsanalysen hamna högst upp på listan. Därefter bör analysen upprepas ytterligare några gånger, kanske inledningsvis efter tre år. Vi bör komma ihåg att positiva resultat endast kan uppnås genom konkreta planer, genomförda förbättringar och regelbundna utvärderingar.

Teoretiskt / vetenskapligt har de nationalekonomiska reaktionsfunktionerna från mikroekonomiska jämlikhetsinsatser fram till ökad BNP följande utseende:

•  förbättrade disponibla inkomster genom rättvisare kvinnolöner och lättare tillträde på arbetsmarknaden med fler kvinnliga löntagare
•  utökade lönesummor i samhället och därmed utvidgade finansiella medel för den privata konsumtionen
•  av förstärkt privat konsumtion följer (könsneutrala) positiva effekter på BNP-tillväxten (gynnar således också män) 
•  möjligtvis skapas också nya jobb.

Givetvis kräver alla dessa insatser och förhoppningar synligt bättre målmedvetenhet och uthållighet. Därför finns det ingen anledning att dröja med påskyndade ansträngningar till förmån för märkbart förbättrad jämlikhet för världens kvinnor. Det inkluderar också de mindre utvecklade länderna, vilka i sin tur via ökad jämlikhet och därmed BNP-tillväxt skulle kunna skapa nya jobb i exempelvis Tyskland eller Sverige. Slutligen är det värt att understryka att Sverige – etta i EU:s jämställdhetsindex med 83,9 poäng utav 100 möjliga – likväl har mycket jämställdhetsarbete framför sig, Tyskland med 68,6 poäng likaså.