Den östtyska levnadsstandarden har förvisso stigit påtagligt sedan 1990-talet, dock är upphämtningsprocessen i en hel del avseenden långt ifrån avslutad. Intressant och lovande är i sammanhanget att vissa östtyska regioner blivit särskilt attraktiva för investeringar i modern teknologi, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.  

Den 3 oktober 1990 blev Väst- och Östtyskland – som vi i Sverige då kallade de två tyska staterna – ett enat land. Den nya Förbundsrepubliken grundades juridiskt den 3 oktober 1990, det vill säga i dessa dagar för 35 år sedan. Mycket har hänt sedan dess i de fem nya (öst-)tyska delstaterna – i positiv som negativ bemärkelse. 

"Uppståndet ur ruiner" – inte minst ekonomiskt

Detta avsnitts rubrik – på tyska ”Auferstanden aus Ruinen” – var fram till 1990 inledningen på den östtyska nationalsången. För tiden efter 1990 kunde dessa ord i mångt och mycket också användas i ekonomiska sammanhang. 

Den östtyska planekonomins sammanbrott efter 1980 var massiv. Men det blev inte som beskrivet i Joseph Schumpeters klassiska ”creative destruction” med alla dess positiva drivkrafter för innovationer, nyfödda produkter och produktionsprocesser samt affärsmodeller.  

"Som särskilt negativt visade sig efter murens och järnridåns fall den olycksaliga utvecklingen som på fackspråk kallas ”brain drain”, det vill säga kompetensflykten från östra till västra Tyskland."

Som särskilt negativt visade sig efter murens och järnridåns fall den olycksaliga utvecklingen som på fackspråk kallas ”brain drain”, det vill säga kompetensflykten från östra till västra Tyskland. Även generellt kom befolkningsminskningen på närmare tre miljoner människor att bli ett påtagligt problem på grund av uppkomna regionala obalanser och färre potentiella konsumenter i östra Tyskland.

Även den politiska utvecklingen blev inte som de tyska regeringarna under årens lopp önskat sig. Extrema högerpartiet AfD dominerar i stora delar av östra Tyskland, vilket givetvis också har negativa återverkningar på opinionsmätningar och valresultat på Tyskland i sin helhet. Närmare hälften av den tyska befolkningen i östra Tyskland känner sig fortfarande mer som östtyskar än som tyskar rent allmänt. Det är en anmärkningsvärt hög andel som indikerar att östra Tysklands integration i hela förbundsrepubliken fortfarande inte kan beskrivas som fullbordad.    

"Som positiv framstår inte minst den ekonomiska upphämtningsprocessen som sådan."

Samtidigt har Östtyskland också kännetecknats av en rad positiva trender efter återföreningen, i synnerhet sedan sekelskiftet. Som positiv framstår inte minst den ekonomiska upphämtningsprocessen som sådan. Likväl är BNP per capita i Tysklands östra delstater fortfarande 14 procent under nivån i väst. 86 procent betyder likväl en fördubbling jämfört med utgångsläget 1991. 

Lönerna ligger mestadels fortfarande omkring 15-20 procent under motsvarande västtyska nivåer. Det är tills vidare bra för konkurrenskraften, vilket dock inte kan sägas om den efterhalkande produktivitetsutvecklingen. Relativt positiv är också utvecklingen av arbetslösheten. Den har sedan konjunktursvackan för cirka 25 år sedan sjunkit från 18 till numera cirka 8 procent, varav i Thüringen i augusti 2025 till 6,4 och i Brandenburg respektive Sachsen till 6,5 och 7 procent, med ett västtyskt genomsnitt på 6,1 procent.  

En del östtyska regioner har på senare år lyckats attrahera högteknologiska satsningar, även från utlandet. Mestadels är företagen i de östra delstaterna relativt små, ofta med ganska begränsade utlandsaktiviteter. Outforskade affärsnischer finns fortfarande enligt den tyska regeringens särskilt anvsvarige för de östra delarna. Stora företag syns däremot inte alltför frekvent mellan Rostock och exempelvis Dresden, men de förekommer åtminstone på den östtyska näringslivskartan.  

Östtyska företag ser god potential på sikt

Måhända något överraskande verkar framtidstron inom det östtyska näringslivet relativt god. Som hoppfulla områden för framtiden påtalas förnyelsebar energi liksom produktionen av halvledare och chips samt olika satsningar på infrastruktur via förbundsregeringens stora 500 miljarders upplåningsprogram för både öst och väst – pengar som också ska gå till utbildning, digitalisering, energi och boende. 

"Inte minst mot bakgrund av dessa enorma satsningar finns det förväntningar att östra Tyskland fortsätter att locka till sig investeringar utifrån."

Inte minst mot bakgrund av dessa enorma satsningar finns det förväntningar att östra Tyskland fortsätter att locka till sig investeringar utifrån. Här borde det också finnas framtida affärsmöjligheter för svenska företag. 

Givetvis är denna potential också en konsekvens av hela Tysklands utveckling. Lyckas Merz/Klingbeil-regeringen med sina ekonomisk-politiska satsningar, kommer det också den östtyska utvecklingen till godo. Det anser självfallet också den tyska förbundsregeringen. 

Slutsats: Det är motiverat att svenska företag med intressen i vårt södra grannland också framöver regelbundet observerar utvecklingen i Tysklands fem östra delstater.