Året nalkas mot sitt slut och det kan konstateras att tyska bolag konfronterades med starkt blandade förutsättningar under 2022. Många företag klarade sig relativt väl, men ett stort antal drabbades hårt av allt svårare förhållanden på energi-, transport- och räntemarknaderna. Totalt sett är de aktuella näringslivsrösterna mer i moll än i dur, men det sägs också att stämningen i dessa dagar är sämre än det faktiska läget, skriver handelskammarens senior advisor Hubert Fromlet i årets sista krönika.

Det sägs att stämningen i dessa dagar är sämre än det faktiska läget. Så kan det vara, allt beror på vem man talar med. Denna korta sammanfattning beskriver mycket väl utgångsläget inför 2023. Men oavsett dagspolitikens svåra utmaningar är det nu hög tid för den tyska regeringen att ta sig an de långsiktiga utmaningarna och tillväxtpotentialen. Vägarna dit är många, i främsta rummet står enligt mig energiförsörjning, IT, utbildningskvalitet, integration, byråkrati och andra institutionella områden som hälso- och sjukvård. 

Tyskland behöver strukturpolitik - gärna i samarbete med Sverige

Tyvärr upplever vi ånyo ett årsskifte med extremt vaga föreställningar om åt vilket håll konjunkturpilen pekar under det kommande året. Klart är dock att det ovanliga ekonomiska läget med osäker framtidsmedicin ökat de politiska spänningarna i Förbundsrepubliken. För egen del tycker jag att den politiska debatten i Tyskland framöver skulle kunna föras lite mer ödmjukt. I annat fall kan en tysk regeringskris under 2023 inte uteslutas helt och hållet. Det borde räcka med de helt nyligen upptäckta kupplanerna.

Bäst vore emellertid om mer tid kunde frigöras av ansvariga politiker för mer och förbättrat strukturarbete (utbudspolitik) i syfte att motverka den nedåtriktade tyska tillväxtpotentialen. Utrikespolitiskt bör den tyska regeringen inte minst förbättra sina relationer till Frankrike – men mer samarbete borde också vara möjligt mellan Tyskland och Sverige, med fokus på institutionella förbättringar, IT, hälso- och sjukvård, forskning och innovationer. Det finns till exempel fortfarande tiotusentals obotliga sjukdomar, ett vetenskapligt område med en historiskt stark tysk forskningstradition med framgång även i dessa dagar (se exemplet Biontech). För egen del tror jag att just det medicinska området skulle kunna skapa goda tillfällen för tyskt-svenska samarbete.

Tysklands olika utmaningar - en svår ekvation

2022 blev ett svårt år för Tyskland, både ekonomiskt och politiskt. Energikrisen kom att dämpa BNP mycket märkbart, den allt högre inflationen och härav följande ECB-räntehöjningar bidrog också. Negativa återverkningar från energikrisen och inflationen satte sina spår även på den globala tillväxten och därmed Tysklands exportmöjligheter.

Likväl kunde Tysklands BNP under 2022 växa med omkring 1,5 procent och en recession undvikas (vilken fortfarande kan vara på väg). Kortsiktigt gäller för 2023 att i bästa fall ett lätt genomsnittligt minustal prognosticeras. Vi kan räkna med mer moll än dur. Sannolikheten att 2024 kommer att bli ett bättre konjunkturellt år än 2023 verkar med dagens synnerligen begränsade prognosunderlag fortfarande ligga något över 50 procent.

Under de senaste åren har tysk ekonomi förvisso fått en rad strukturella förbättringar, men i alltför begränsad omfattning. Bekämpningen av covid och energikrisen tog så här långt enorma resurser för planering och åtgärder. 2023 borde därför också bli ett år med en successiv renässans av den mer långsiktigt orienterade strukturpolitiken. Hit hör bland annat – som redan nämnts – konkreta steg till en långsiktigt tryggare energiförsörjning, bättre utbildningskvalitet och sjukvård samt minskad byråkrati. Men också områden som demografi, arbetskraftsbrist, pensions- och socialförsäkringssystem och så vidare, alla av betydelse för den potentiella tillväxten.

Speciella inslag för framtidsorienterade analyser

Nedanstående slutsatser gäller generellt för länder med marknadskonforma och demokratiska principer oavsett världsdel. Därför också för tyska företag!

• Dagens digitala snabbplockande av information leder ofta till mindre insiktsfulla landanalyser. Mer grundliga landanalyser, även på egen hand, skulle minska risken för vilseledande flockmentalitet. 
• Företag måste lära sig att förstå den (delvis) nya globaliseringen; deglobalisering är fel ord.
• Mikroekonomiska fenomen och trender på företagsnivå har också blivit allt viktigare. Vid större omfattning kan de också ge makroekonomiska effekter eller indikationer. Existerande transportsvårigheter och andra mikroekonomiska bristlägen utgör sådana exempel.
• Politisk kunskap och uppdatering har på senare år blivit alltmer viktiga för både kortsiktiga och mer långsiktiga affärsbeslut.
• Psykologisk tolknings- och applikationsförmåga av politiska och ekonomiska nyheter har också fått ökat inflytande på kommersiella beslut.
• Apropå prognoser: Alltför ensidig fokusering på makroprognoser bör undvikas! Just makroprognoser kan snabbt bli obsoleta.
• Aktuella stämningsindikatorer förblir viktiga på grund av sen sammanställning av den gångna månadens enkätsiffror och snabb publicering (Ifo, ZEW, PMI).
• Alltid en viktig indikator för Tyskland: inflationsutvecklingen eller snarare inflationsförväntningarna.

Förmodligen håller Tysklands roll i ECB på att växa (något), dels via Bundesbanks nuförtiden mer diplomatiska framtoning i internationella relationer, dels mot bakgrund av det faktum att samtliga euroländer för närvarande lider av betungande inflationsproblem med senast KPI-ökningstal på över 20 procent i de baltiska staterna och över 10 eller nära 10 procent i bland annat Slovakien, Nederländerna, Italien, Österrike, Slovenien, Portugal, Irland och Grekland. Denna anhopning av inflationsdrabbade EMU-länder torde innebära att ECB-räntorna kommer att ha en bit kvar till räntetoppen, vilket också kommer att påverka vår riksbanks räntepolitik.