I Tyskland kommer påskharen förbi, i Sverige flyger häxorna runt husen. Ländernas påskseder skiljer sig åt, även om det också finns många likheter.  

Även om vi inom kristendomen minns och firar påsken utifrån en gemensam historia – från den sista måltiden till Jesu korsfästelse och uppståndelse – skiljer sig traditionerna från land till land. Sverige och Tyskland har sina egna kulturella skillnader. Vi har listat de fem viktigaste:  

Påskkärring/påskhäxa: Häxor dyker upp i tyska kalendrar på Halloween – i ljuset av amerikanskt inflytande. Eller, om man tittar längre tillbaka i tiden, på Valborgsmässoafton den 30 april. Där håller häxorna ett häxmöte på Brocken, ett berg i Harzbergen. I Sverige är det annorlunda: Här tittar barn som är utklädda till påskkärringar förbi i husen på skärtorsdagen för att dela ut egengjorda påskkort som belönas med godis. 

Blåkulla: Det så kallade Blåkulla är kopplat till påskkärringarna. Enligt svensk tradition träffas påskhäxorna på berget, som enligt legenden är Blå Jungfrun i Östersjön mellan Öland och Oskarshamn. Men det är en försvenskning av myten för egentligen träffades häxorna i Brocken i Harzbergen i centrala Tyskland. Blocksberg, som Brocken också kallas, har på senare tid blivit en tysk kulturtillgång och förekommer på många ställen: Från Johann Wolfgang von Goethes Faust till den berömda tyska barnserien Bibi Blocksberg.  

Påskbrasa: Medan det fortfarande ibland anordnas påskbrasor i Tyskland, är den traditionen i Sverige helt vikt till Valborgsfirandet den 30 april. 

Påskris:  Traditionen med påskriset finns även i Tyskland, men det är sällan det är dekorerat med färgglada fjädrar.  

Påskharen: Om du går in i ett tyskt snabbköp just nu hittar du dem överallt: chokladkaninerna. I svenska livsmedelsbutiker finns de också, importerade från tyska eller schweiziska tillverkare. Påskharen, som gömmer godis hemma, har tyskt ursprung. Den är i motsvarande grad mindre vanlig i Sverige. Istället dyker kycklingar upp överallt i Sverige som dekorationer.