Trots vissa frågetecken kring några av den belönade forskningens slutsatser bör dessa kunna fungera som en tankeställare även för Tysklands regering och arbetsmarknadens parter, särskilt gällande den bristande förändringsviljan, skriver professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren. 

Årets tre vinnare av Riksbankens ekonomipris får forskningens främsta utmärkelse för studier om behovet av ny teknologi, produkinnovationer och åtföljande tillväxt. Samtliga har i huvudsak under många år förtjänstfullt sysslat med ekonomisk tillväxt. 

Utrymme måste skapas till ny teknologi

Två av pristagarna, Philippe Aghion (Collège de France och London School of Economics) och Peter Howitt (Brown University) har jag vid upprepade tillfällen haft på min egen kandidatlista, den tredje pristagaren Joel Mokyr (Northwestern University) dock inte mer än några enstaka gånger.

Nobelpristagarnas vetenskapliga inriktning har denna gång en stark förankring i dagens ekonomiska verklighet. Fokus läggs på tre sammanhängande nyckelord: teknologi, innovationer och så kallad kreativ förstörelse, något Joseph Schumpeter sysslade med redan för mer än 80 år sedan. I den korta officiella sammanfattningen skrevs det att de tre ekonomerna fick priset "for having explained innovation-driven growth".

"Det handlar om fortlöpande teknologiska framsteg med tolerans för förändringar."

Det är egentligen inga revolutionära studieresultat de tre aktuelle pristagarna kommit fram till, men i sina generella formuleringar väl så viktiga, framför allt i dagens snabbföränderliga värld. Det handlar om fortlöpande teknologiska framsteg med tolerans för förändringar. Utan förändringsvilja i samhället hotar stagnation enligt tillväxtforskarna, vilket historiskt mestadels varit fallet och på senare år enligt mitt synsätt också i Tyskland. Det är inte minst på denna punkt många tyska politiker och lobbyister måste bli mer anpassningsbara och moderna.

"Det gäller att inse och acceptera att tillväxt i ekonomin inte kan framstå som en självklarhet."

Det gäller att inse och acceptera att tillväxt i ekonomin inte kan framstå som en självklarhet. Precis som Joseph Schumpeter från den österriska skolan för längesedan såg nyttan med "creative destruction" gör också Aghion och Howitt detta, om än mer matematiskt. 

Samtidigt understryker Aghion och Howitt att kreativ förstörelse mycket väl kan skapa konflikter i ett tidigare framgångsrikt samhälle (såsom det tyska på sistone som jag finner). Här måste man prata med varandra i ett framgångsorienterat tonläge. Ännu verkar man i Tyskland enligt min tolkning - rätt eller fel - inte särskilt öppen för kreativ förstörelse som förutsättning för stabil tillväxt. Små framsteg har dock börjat skönjas inom regeringen.

Kritiska synpunkter och möjligheter

I Tyskland är det framför allt bilindustrin och dess underleverantörer som inte kan se fördelarna med en radikal kreativ förstörelse. Förståeligt men inte i linje med Nobelpristagarnas resultat.

Olika kritiker hänvisar bland annat till tillväxtens gränser vad gäller miljön. Negativa effekter på inkomstfördelningen som följer av nyskapade elitära rikedomar efter innovationsframgångar påtalas också.

Sammanfattningsvis väger dock fördelarna av rimligt ökad ekonomisk tillväxt tyngre i form av högre levnadsstandard, bättre hälsa och livskvalitet för flertalet människor än vissa icke negligerbara nackdelar.