Tysklands ”duala system” för yrkesutbildningar har mött stort intresse från utlandet på senare år. Inte minst från svenskt håll har man tittat noga på lärlingssystemet som varvar skola och praktisk utbildning på arbetsplatsen. Men att kopiera modellen rakt av fungerar inte – båda länder kan istället inspireras av varandra. Det betonade deltagarna på ett "Tyskland i dialog" om ämnet på Goethe-Institut i Stockholm i tisdags.

– I Tyskland upplever vi en yrkesutbildningsturism. I princip dagligen tar jag emot delegationer från alla möjliga länder som vill veta mer om vårt lärlingssystem. Men ett utbildningssystem är ingen exportprodukt. Det är som när man går till optikern. Han säger inte: ”Ta mina glasögon – man ser bra med dem.” Man måste se till de individuella förutsättningarna, sade Matthias Anbuhl, utbildningsexpert vid Deutscher Gewerkschaftsbund, paraplyorganisationen för de största tyska fackförbunden.

Tillsammans med ytterligare två tyska och tre svenska experter på ämnet hade han blivit inbjuden av Goethe-Institut Schweden, Tysk-Svenska Handelskammaren och Tyska Ambassaden i Stockholm till en dialog om yrkesutbildningar i Tyskland och Sverige. Diskussionen fokuserade på att presentera och jämföra systemen i de båda länderna med sina respektive styrkor och svagheter.

Arbetsplats och yrkesskola

Christiane Eberhardt från Bundesinstitut für Berufsbildung (BIBB), tyska statens institut för forskning och vidareutveckling av yrkesutbildningar, inledde kvällen med att ge den svenska publiken en överblick av det tyska systemet och vad som gör det så specifikt:

– I våra lärlingsutbildningar spenderar man ungefär tre till fyra dagar per vecka på arbetsplatsen och en till två dagar i en yrkesskola. Båda delar är lika viktiga och tätt sammanlänkade. Totalt finns det för tillfället 327 olika utbildningsyrken för näringslivets och den offentliga sektorns alla branscher och områden. Denna siffra är dock inte huggen i sten utan systemet reformeras hela tiden och anpassas till vilka behov som finns och hur samhället förändras i allmänhet. Utbildningsplanerna är enhetliga i hela landet så att företagen vet vad en person med yrkesexamen ska kunna. Och en väldigt viktig roll i systemet spelar handels- och hantverkskamrarna. De tar hand om en del av administrationen och genomför bland annat yrkesproven. Näringslivet har utsett handelskamrarna att organisera utbildningssystemet, sade hon.

Andra förutsättningar i Sverige

Även i Sverige finns sedan ett antal år tillbaka möjligheten att gå en lärlingsutbildning som kombinerar teoretiskt lärande i skolan med praktiskt arbete på företagen. Men förutsättningarna för systemen skiljer sig åt. Lokala svenska handelskamrar har, i motsats till sina tyska motsvarigheter, i princip ingen roll i yrkesutbildningen. Och det finns fler faktorer:

– Vi har till exempel ganska få reglerade yrken här i Sverige. Sedan skråväsendets upphörande 1846 används systemet med mästare, gesäller och lärlingar inte längre i någon större omfattning. Och sedan har vi en lång tradition där skolan har haft huvudansvaret för all utbildning, sade Lotta Naglitsch, föreståndare för Skolverkets lärlingscentrum.

Dålig förankring i början

Även Thomas Hagnefur, utredare på enheten för ekonomisk politik och arbetsmarknad på LO, pekade på skillnaderna mellan länderna. Att försöka kopiera det tyska systemet är ingen bra idé, menade han:

– När det gymnasiala lärlingssystemet infördes i Sverige hade dåvarande utbildningsministern tittat på Tyskland och sett att man har ett fungerande system och mycket lägre ungdomsarbetslöshet där. Men man stirrade sig blind på utbildningsformen i början och försöksverksamheten var inte helt lyckosam. Det var kontraproduktivt att man kommunicerade att utbildningarna var främst för skoltrötta och det fanns i början ingen riktig förankring hos arbetsgivare och fackföreningarna. På LO är vi positivt inställda till lärlingsutbildningen som utbildningsform men branschen och dess parter måste ha ett avgörande inflytande över utformningen.

Lärlingsutbildning som "premiumvarumärke"

Just detta är en viktig framgångsfaktor i det tyska systemet. Arbetsmarknadens parter är djupt involverade i utformningen av utbildningarna och villkoren som gäller för de mestadels unga lärlingarna. Detta leder till en bra förankring och acceptans bland företag och anställda. Dessutom kommuniceras systemet som ett ”premiumvarumärke”, som Matthias Anbuhl uttryckte det. Det är genom yrkesutbildningar som många tyska företag skaffar sig kvalificerad arbetskraft som de ofta anställer under lång tid. En avslutad utbildning ger därför hög status i Tyskland.

Men inte allting fungerar smärtfritt på andra sidan Östersjön. Lärlingssystemet står idag inför stora utmaningar, påpekade Hans-Theodor Kutsch, styrelseordförande för Ter Hell Plastic GmbH i Hamburg och sedan många år vice styrelseordförande i Tysk-Svenska Handelskammaren.

– Tyskland genomgår just nu en kraftig akademisering som hotar det duala systemets betydelse. Numera har vi fler utbildningsplatser än sökande och vi måste se till att säkra systemets långsiktiga attraktivitet. Samtidigt finns många unga människor som inte lämpar sig för en yrkesutbildning eftersom de saknar vissa grundläggande kunskaper som de egentligen skulle ha fått i skolan. Dessa behöver få extra undervisning under utbildningens gång. Och allt detta i en värld där de befintliga yrkena och yrkeskraven förändras hela tiden.

Förblir alla dörrar öppna senare i livet?

I denna föränderliga värld är en utbildning bara en del av en persons livslånga lärande. De allra flesta människor byter jobb eller till och med yrke under sin karriär, man behöver hänga med i utvecklingen och vidareutbilda sig. Alla dörrar måste därför förbli öppna, oavsett vad man har för kvalifikation i grunden.

– En yrkesväg man har valt en gång gäller inte ända fram till pensioneringen. I Tyskland finns stora modellförsök med syfte att yrkesutbildade utan studentexamen i grunden ska kunna studera på högskolan senare i livet. Men högskolorna får bestämma själva över antagningskraven och hittills är det inte så många som faktiskt blir antagna, berättade Christiane Eberhardt.

– Högskolorna är redan överbelastade med det stora antalet studenter som börjar direkt efter gymnasiet. Samtidigt hittar många svaga elever ingen utbildningsplats och får därmed aldrig in någon riktig fot på arbetsmarknaden. Dessutom har vi hundratusentals flyktingar som vi kommer att behöva integrera framöver. Frågan är hur många dörrar som verkligen är öppna när man vill vidareutbilda sig, påpekade Matthias Anbuhl.

Sverige visar vägen för vuxet lärande

Kanske är det främst på den punkten som Tyskland skulle kunna hämta inspiration från Sverige. Även om inte heller alla dörrar alltid är öppna för alla finns goda möjligheter att skaffa sig vissa kunskaper och behörigheter senare i livet, att byta karriär och börja om inom ett annat område eller att bara uppdatera sina färdigheter.

– Sverige är världsbäst på vuxet lärande. Detta är en viktig förklaring till varför den svenska arbetsmarknaden ändå fungerar ganska bra, trots svårigheterna att få in en fot som ung. För yrkesutbildade fungerar det till exempel fint att yrkesväxla. Ett livslångt lärande är en nödvändighet i dagens samhälle och lärlingssystemet kan inte lösa allt. Det behövs helt enkelt olika lösningar för olika människor, avslutade Pär Lundström, ansvarig för yrkesutbildning på branschförbundet Elektriska Installatörsorganisationen EIO.