I vår serie ”Tyskland inför valet” tar vi tempen på den tyska politiken, dess händelseutveckling och väljarkårens sympatier. Senior Advisor Hubert Fromlet ger här en längre kommentar om vilka reformer som kan vara att vänta i Tyskland efter valet i september.

I översikten nedan identifieras och definieras viktiga reformområden oavsett den kommande koalitionsregeringens färger. Avsikten är härvidlag att göra detta som oberoende och politiskt obunden ekonom. I sammanhanget kommer jag ihåg följande ord som dåvarande Fed-chefen Alan Greenspan sade till mig för många år sedan under en lunchrast: ”Vi fattar våra räntebeslut utifrån vad ekonomin behöver”. Här ämnar jag i korthet sammanfatta, vilken strukturpolitik jag anser att den tyska ekonomin behöver efter valet och efter 18 månader med nästintill enbart fokus på att bekämpa pandemin.

Med detta vill jag inte säga att den sista Merkel-regeringen inte fått igenom vissa strukturförändringar såsom finansiella förstärkningar för familjer och långtidsarbetslösa samt vissa digitaliseringsprojekt. Miljöpolitiken har konkretiserats och påskyndats, inte minst av rättviseskäl gentemot kommande generationer. Pandemin, som delvis hanterats framgångsrikt, har dock tagit mycket tid från andra tidigare eftersträvade reformförehavanden.

Corona har också synliggjort en del svaga punkter i systemet. Främst på den institutionella sidan – systemsvårigheter som före 2020 förbisetts eller sopats under mattan. Exempel är organisatoriska brister mellan stat, delstat och kommun inom sjukvården och digitaliseringsområdet.

Corona har också synliggjort en del svaga punkter i systemet. Främst på den institutionella sidan – systemsvårigheter som före 2020 förbisetts eller sopats under mattan. Exempel är organisatoriska brister mellan stat, delstat och kommun inom sjukvården och digitaliseringsområdet.

Fyra framstående reformområden

Som i varje land har också de tyska politiska partierna olika prioriteringar både avseende reformers betydelse och tempo. En sådan nyansering görs dock inte i nedanstående uppställning. Däremot vill jag här skilja på politiska och institutionella, sociala och ekonomiska förändringsbehov. Det får dock inte förbises att de tre förstnämnda reformområdena också kan påverka ekonomin, åtminstone på något längre sikt. Ytterst är det den nya regeringens samarbetsvilja och preferenser som kommer att avgöra Tysklands reformbenägenhet och dess facit under den kommande mandatperioden.

Politiska reformbehov

Ny politisk beslutsfördelning vid nödlägen:
Tysklands federala politiska beslutsfördelning mellan stat, delstat och kommun fungerar i regel bra. Under coronakrisen har dock ineffektiva solidaritetsbrister visat sig mellan stat och delstater. En sådan maktfördelningsbrist skriker efter förändring oavsett politisk hemvist.

Antalet parlamentsledamöter:
Det har under innevarande år skett en mindre neddragning av antalet ledamöter men i en svag kompromiss. Ytterligare neddragningar är oundvikliga för att stärka parlamentets effektivitet. Det ska beslutas omkring år 2023.

Utrikespolitiska relationer:
Här finns det en hel del att förtydliga och att förbättra – också med inverkan på ekonomin. Inte minst samarbetet med Frankrike skulle kunna utformas mer EU-vänligt. De mindre EU-länderna skulle kunna få mer uppbackning av nästa tyska regering. Allt avgörs inte i Washington, Beijing och Moskva.

Institutionella reformbehov

Optimal digitalisering:
Vi vet att Tyskland i en del avseenden släpar efter i det globala digitaliseringsracet. Enligt min åsikt bör dock Tyskland eftersträva en optimering och ej någon maximering av digitaliseringsstrategin. Förslagsvis skulle Tyskland tillsammans med Sverige (och EU) kunna arbeta fram en strategi som optimalt skyddar den personliga integriteten och ekonomin.

Optimal tillämpning av AI:
Som jag ser det behöver också tillämpningen av artificiell intelligens (AI) optimeras. Det kan gälla alla möjliga områden, till exempel som jag nyligen presenterade i denna artikel om hur forskare i Kiel använder sig av AI. Nästa regering bör dock åstadkomma vettiga riktlinjer som tar hänsyn till god etik men samtidigt undviker onödig byråkrati och backar upp samhällsbefrämjande AI-forskning och tillämpning såsom inom cancerforskning eller miljöarbete.

Mer enhetlig skolpolitik vid nödlägen:
Skol- och universitetspolitik är delstaternas angelägenhet. Denna övergripande princip behöver inte ändras på förutom i extrema nödlägen. Coronakrisen har dock med all önskad tydlighet visat att decentraliserade undervisningsinstanser vid akuta nödlägen som under den värsta coronakrisen kan uppvisa både orättvisor och ineffektivitet.

Sociala reformbehov

Miljö, miljö, miljö:
Här finns det fortfarande hur mycket som helst att göra. Min tro är att väljarna vid nästa planerade förbundsdagsval år 2025 kommer att titta mycket mer på den faktiska miljöpolitiken och -utvecklingen än vid detta val.

En omfattande pensionsreform:
Det borde inte råda några som helst tvivel om det stora behovet av ett framtidsorienterat pensionssystem. De ogynnsamma demografiska perspektiven tillåter ingen annan slutsats. Risken för stora framtida generationsklyftor får inte längre negligeras.

Migration och boende:
Här finns det ett nyckelproblem i det tyska samhället. Migrationsproblemet måste bekämpas mer effektivt, även från Berlin. De betungande obalanserna på den tyska bostadsmarknaden påverkar också migranter. Hyrorna är oftast för höga. Det så kallade sociala bostadsbyggandet bör öka avsevärt.

Bekämpning av åldersfattigdom:
Åldersfattigdom är inget litet problem och bör bekämpas mer strategiskt och effektivt än hittills.

Eliminering av de digitala klyftorna:
Här har vi ett ytterst angeläget förbättringsbehov. Spetskompetensen inom digitalisering är viktig men också en varsam och respektfull digital inlärningsprocess för äldre och lågutbildade. Eliminering eller minskning av de digitala klyftorna är en viktig uppgift för den kommande regeringen. För att uppnå detta behövs en stark utbyggnad av den digitala infrastrukturen.

Ekonomiska reform- och förändringsbehov

Utbudspolitik för framtidens tillväxt – gärna som ett omfattande paket:
Utbudspolitik syftar – som namnet säger – på ekonomins utbudssida och därmed inte på efterfrågan. Målgrupper för utbudspolitiken är privata hushåll och företag via kloka incitament. Privata hushåll bör exempelvis stimuleras till studier och annan utbildning, att söka arbeta, att målspara, att leva hälsosamt och miljövänligt. Företag i sin tur bör uppmuntras till forskning, innovationer, vidareutbildning och god hälsa för arbetskraften, digitalisering, miljöteknisk dynamik osv. För egen del skulle jag helst vilja se allt detta i ett omfattande utbudspolitiskt paket.

En vägledande budgetstrategi:
Tysklands offentliga skuld steg kraftigt under pandemiåret 2020, från 59 % / BNP år 2019 till cirka 72 % / BNP. Den stora frågan är om den i grundlagen förankrade skuldbromsen efter covid-19-”emergency”-året ska träda i kraft igen post coronam – i så fall när och hur snabbt? Eller ska skuldbromsen skippas helt? Här måste nästa regering sätta ner foten – också för att ge en tydlig kommunikation med företag och finansmarknader.

En framtidsorienterad skattepolitik:
En statlig skuldsaneringsstrategi förutsätter också en närmare titt på inkomstsidan. En konjunkturuppgång kan givetvis hjälpa till. En finansminister brukar dock också granska olika skattekällor. Här kommer ideologi och politisk hemvist in i bilden. Det ligger nära till hands att socialdemokrater med ansvar för finansdepartementet skulle vara mer benägna att se på så kallade rikemansskatter än kristdemokrater och liberaler. Höjda och/eller nya skatter i miljö- och rättvisesyfte må vara en reformsida att arbeta med för främst De gröna och Socialdemokraterna. Det är viktigt att skattepolitiken också kan ges en utbudspolitisk profil, vilket företrädesvis hör hemma hos CDU/CSU och liberala FDP. Skattepolitik som tar hänsyn till olika målgrupper behöver inte vara inkonsekvent.        

Ordning och reda på finansmarknaden:
Framtidens finansmarknad kommer att fungera annorlunda än dagens med fokus på tre nyckelbegrepp: digitalisering, ny konkurrens och behovet av transparens. Det innebär att också statsmakterna behöver utveckla nya strategier och kontrollsystem för att kunna tackla den framtida finansvärlden. Det erfordrar inte minst effektiv finanstillsyn och långtgående krav på transparens som leder till tydliga preciseringar och svar på frågan om vissa nya finansprodukters potentiella spekulationsmassa och nytta.

Facit – stort reformbehov trots välkända styrkor

Sammantaget innebär ovannämnda förbättrings- och reformpunkter bara ett axplock av satsningar som borde inledes eller förbättras under de närmaste åren. Det är som vanligt faktiska resultat som kommer att räknas och ej goda avsikter. Koalitionssjabbel kommer inte kunna fungera som ursäkt för en dålig eller otillräcklig politik inför det planerade förbundsdagsvalet år 2025.

Trots artikelns mer kritiska eller reformefterlysande innehåll är det ett faktum att det också finns enorma styrkor i det tyska samhället och den tyska ekonomin.

Trots artikelns mer kritiska eller reformefterlysande innehåll är det ett faktum att det också finns enorma styrkor i det tyska samhället och den tyska ekonomin. Hit hör till exempel det starka fotfästet för demokratin och den sociala marknadsekonomin, den tekniska utvecklingsförmågan, framgångarna på exportmarknaderna och det duala lärlingssystemet på arbetsmarknaden. Även uppbyggnaden av östra Tyskland kan man i stort sett vara stolt över med många intressanta nyetableringar och framtidssatsningar i de fem nya delstaterna.

Detta är artikel nummer elva i en artikelserie av Hubert Fromlet inför det tyska valet som äger rum 26 september.