Det vitt spridda påståendet att Tyskland alltjämt ligger dåligt till vad gäller konkurrensindikatorer som löneskatter och sociala avgifter är korrekt. Likväl används en del aktuell statistik medvetet eller omedvetet ibland alltför ytligt. Jämförelser med andra länder kan leda till statistiska och definitionsmässiga begränsningar, menar professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.  

Nyligen publicerade den västerländska ekonomiska samarbetsorganisationen OECD en omfattande sammanställning av den genomsnittliga inkomstbeskattningen plus totala sociala kostnader i relation till den totala lönekostnaden för sina 38 medlemsländer. 

Tyskland som högskatteland på arbetsmarknaden

Givetvis stämmer det vitt spridda påståendet att Tyskland alltjämt ligger dåligt till vad gäller konkurrensindikatorer såsom löneskatter och sociala avgifter. 

"Här hamnade Tyskland på en föga smickrande andra plats från slutet efter skattemässigt särskilt lönetagarovänliga Belgien." 

Här hamnade Tyskland på en föga smickrande andra plats från slutet efter skattemässigt särskilt lönetagarovänliga Belgien. Sverige kom endast sju placeringar högre än Tyskland, medan Nya Zealand hamnade i en rejält konkurrenskraftig topp bland de traditionella OECD-länderna. 

Klart bättre än Tyskland placerar sig bland ensamhushållen Schweiz, Australien, USA och Storbritannien. Även Japan och Polen underskrider OECD-genomsnittet, medan Österrike, Frankrike, Italien och Finland ligger mellan arbetsmarknadens högskatteländer Tyskland och Sverige.

Genomsnittlig inkomstskatt plus totala sociala avgifter i utvalda OECD-länder (2023, i procent av totala lönekostnader för ensamhushåll, källa OECD):

Dåliga rankningar en varningssignal – men ingen exakt vetenskap

Vad jag vänder mig emot i denna artikel är den ibland förekommande alltför noggranna utvärderingen av placeringar och procentsiffror vid vissa internationella jämförelser. Sammanslagningen av löneskatter och sociala avgifter utgör ett sådant exempel. Liknande fenomen med tolkningssvårigheter finns till exempel också vad gäller indikatorn ”årsarbetstid", även beträffande Tyskland, vilket till och med lett till beskrivningar av tyska löntagare som allt mindre arbetsbenägna.

Trots att OECD är känd som en organisation med god jämförbar sifferbehandling, innehåller ovanstående beskattnings- och avgiftstabell en hel del statistiska brister eller oklarheter. Det bör framför allt uppmärksammas att det finns skillnader mellan länderna i de olika delposterna som ingår i beräkningarna av de jämförda sociala avgifterna. 

"Andra exempel med bristande jämförbarhet skulle kunna nämnas."

Till exempel kan en löntagare i land A få tillbaka större sociala insatser från samhället för sina relativt höga sociala avgifter än en löntagare i land B med tydligt lägre sociala avgifter och ett samtidigt svagare socialt system (liksom i mindre utvecklade länder men också i USA med sina snedfördelande kompletterande privata lösningar). Eller så behövs mer djupgående jämförelser avseende den rådande familjära situationen (ensamstående, barnfamilj med adekvat eller låg kvinnlig inkomst etc.). Andra exempel med bristande jämförbarhet skulle kunna nämnas.

Utifrån ovan citerade tabell med löneskatt och sociala avgifter finns likväl en rad relevanta slutsatser att dra. Det vore visserligen meningslöst att djupare jämföra skillnaderna mellan tabellgrannarna Finland och Sverige eller mellan Tyskland och Frankrike, eller så krävs bredare familjepolitiska sammanvägningar utan att för den sakens skull underskatta ”single hushållens” betydelse. Jämförelser mellan exempelvis ensamhushållen i Tyskland å ena sidan och USA och Schweiz a andra sidan kvarstår därför som vettiga.

Slutsats: En försiktig tolkning utesluter ej förbättringsbehov

Sammantaget kan det definitivt vara på sin plats att ”placera” Tyskland bland länderna med alltför dåliga förutsättningar för löneskatt och sociala avgifter, precis som de senaste OECD-beräkningarna återspeglar. 

"Den tyska regeringen borde därför ännu mer än hittills agera för lägre lönebeskattning och sociala avgifter."

Den tyska regeringen borde därför ännu mer än hittills agera för lägre lönebeskattning och sociala avgifter för både löntagare och företag. Det borde vara solklart att den rådande situationen ej kan vara förenlig med god internationell konkurrenskraft. 

Så pass mycket borde den tyska regeringen ändå kunna få ut av OECD:s aktuella sammanställning av medlemsländernas löneskatter och sociala avgifter – trots vissa statistiska fallgropar.