För några dagar sedan bekräftade Internationella Valutafonden att Tyskland åter blivit trea i den globala BNP-rankningen, vilket senast var fallet 2007. Denna förändring demonstrerar dock inte nyvunnen tysk styrka. Den återspeglar istället svaga faktorer i Japans ekonomi, förklarar professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Ovannämnda uppryckning av Tysklands totala BNP till position tre i världen framkallar rimligen inte några glädjerop hos Sveriges ekonomiskt stora granne på andra sidan Östersjön. Det är uppenbart att förklaringen istället har sin hemvist i Japan. 

Yenen förklarar det mesta – men inte allt 

Först och främst handlar det om den japanska valutan yen och en statistisk teknikalitet. BNP brukar uttryckas vid internationella jämförelser på två olika sätt, antingen i USA-dollar (USD) eller i så kallade köpkraftstermer (Purchasing Power Parity, PPP). I det här sammanhanget handlar det om traditionella USD-beräkningar. Om detta kan sägas att den japanska yenen under 2023 i genomsnitt försvagades med cirka 7 procent gentemot den amerikanska dollarn – med 127,90 som den starkaste noteringen (den 13 januari) och 151,65 (den 13 november) som det svagaste yen-värdet. 

Yen-försvagningen kan i sin tur främst hänföras till Japans extremt lätta räntepolitik fram tills nu. Men det finns också mer djupgående strukturella minusfaktorer såsom den svaga produktiviteten, aktuella och potentiella tillväxtbekymmer samt inte minst den åldrande och sjunkande befolkningen. Samtidigt märks ingen som helst ansats till en på sikt lovande japansk tillväxtpolitik. 

Tysklands problem kvarstår

I Japan verkade BNP-nedflyttningen ha kommit nästan som en chock. I vart fall kunde jag iaktta många kommentarer i japanska medier som hänvisar till starkare tyska indikatorer och trender jämfört med de japanska. 

Japanska ekonomer pratar mycket om försvagad konkurrenskraft. Det ska vi inte fördjupa oss i. I vår analys avseende utvecklingen av de japanska andelarna på den stora tyska importmarknaden framkom dock att japanska företag tydligt tappat terräng sedan en längre tid tillbaka.

Ser man på Tysklands egna förutsättningar, rent objektivt och sett ur ett globalt perspektiv, behövs fortfarande mycket för att vässa den framtida konkurrenskraften. Det har sagts och skrivits mycket om detta, även på denna sida. Det kan emellertid vara på sin plats att också hänvisa till några av Tysklands ofta förbisedda utmaningar utifrån som tysk politik och tyska företag inte alls eller endast i begränsad omfattning kan påverka. 

 "Därför måste EU – med Tyskland i den ekonomiska tätpositionen – bli starkare och anta en ekonomisk-politisk agenda som stärker Europa i den globala konkurrensen."

Bland dessa utmaningar finns det kommande amerikanska presidentvalet i november och valet till EU-parlamentet i juni. Mitt intryck är att många företag i EU-länderna ännu inte riktigt förstått eller velat förstå att amerikansk ekonomisk politik sedan Trump kom in i bilden målmedvetet arbetar med maximen ”America first”. Denna nationalistiska preferens har fortsatt också under president Biden – och kommer enligt min uppfattning att förstärkas efter det kommande presidentvalet oavsett resultat. Man kan kanske ana att Trump som president kommer att vara ännu mer protektionistisk än Biden, speciellt mot Kina. 

Den globala protektionismen kommer således med stor sannolikhet att tillta under de närmaste åren. Därför måste EU – med Tyskland i den ekonomiska tätpositionen – bli starkare och anta en ekonomisk-politisk agenda som stärker Europa i den globala konkurrensen. Inte minst av denna anledning är det kommande EU-valet så viktigt.   

Den återvunna tredje platsen i den totala produktionen av varor och tjänster (BNP) hjälper dock föga i Tysklands och EU:s kamp mot alla framtida utmaningar.