Tyskland förblev under 2025 de svenska företagens viktigaste utländska exportmarknad – men med en lätt värde- och andelsmässig minskning. Ur ett tyskt perspektiv syns en bild med stabila svenska importvaruandelar i en svår makroekonomisk miljö. Det visar på en god svensk konkurrenskraft på Europas största importmarknad, kommenterar professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Trendmässigt har svenska företag tappat andelar på den mycket stora tyska importmarknaden. Om man går några årtionden tillbaka i tiden brukade Sverige ligga bland de tio till tolv främsta importnationerna för Tyskland. Därefter följde små andelsminskningar i olika etapper, mestadels efter ett årtionde med stabila svenska importkvoter. Detta fenomen med flerårig stabilitet syntes också på senare år med svenska marknadsandelar kring 1,4 procent - även under 2025, vilket säkerligen inte varit lätt att klara i det rådande globala handelsstöket.

Utvecklingen av Tysklands importandelar från Sverige, varor (i procent) *

1990: 2,3 
1995: 2,1 
2000: 1,9 
2005: 1,8 
2010: 1,6 
2015: 1,5 
2020: 1,4 
2021: 1,4 
2022: 1,3 
2023: 1,4 
2024: 1,4 
2025: 1,4 
* Källa: Destatis

Sverige var Tysklands leverantörsland nummer 20 år 2025 –potential till lyft

År 1990 när Tyskland återförenades stod svenska företag fortfarande för 2,3 procent av all tysk varuimport. Marknadsvolymer ökade då kraftigt ”över en natt” men samtidigt också konkurrensen från de forna planekonomierna i Central- och Östeuropa. Och efter sitt WTO-inträde år 2001 har inte minst Kina vuxit kraftigt som leverantörsland i Europas största ekonomi. Numera är Kina Tysklands viktigaste leverantörsland. Också andra relativt sena ”nykomlingar” såsom Polen, Tjeckien och Ungern märks numera i den tyska leverantörstoppen, men även Slovakien och Rumänien landade ifjol relativt högt på listan – strax före Sverige.

Tysklands 20 viktigaste leverantörsländer 2025 (i miljarder euro)

1. Kina: 170,6 
2. Nederländerna: 96,7
3. USA: 94,3
4. Polen: 80,5
5. Italien: 72,5
6. Frankrike: 69,0
7. Tjeckien: 62,2
8. Schweiz: 55,5
9. Österrike: 54,1
10. Belgien: 47,3
11. Spanien: 39,1
12. Storbritannien: 38,6
13. Ungern: 35,0
14. Norge: 26,6
15. Turkiet: 25,5
16. Irland: 22,2
17. Japan: 22,1
18. Slovakien: 20,6
19. Rumänien: 19,8
20. Sverige: 19,0
     

Trots att det må låta ambitiöst borde svenska företag ha en realistisk chans att kliva upp några steg på ovanstående lista under de kommande åren. Tysklands strategiska framtidssatsningar på den inhemska efterfrågan med inte minst försvaret och infrastrukturen i det främsta rummet kan underlätta en sådan utveckling. Kanske kommer äntligen också hushållens konsumtion att öka om inhemska och globala förtroendefaktorer får en gynnsammare bana. Förhoppningsvis satsar den tyska regeringen på nya investeringsprojekt inom infrastruktur, miljö och försvar och inte på dold budgetsanering via denna specialdestinerade upplåning för statliga investeringar (”Sondervermögen”).

Vad kan göras från svensk sida för att vinna marknadsandelar?

Viktigt är att svenska företag kan behålla eller helst förbättra sin idag relativt goda internationella konkurrenskraft. Det är en ofrånkomlig förutsättning för att vinna andelar utomlands, däribland på den stora tyska importmarknaden.

För att uppnå denna viktiga målsättning är det optimalt om både svenska staten och företagen själva kan verka för förbättrad konkurrenskraft. Från statens sida kan det handla om framtidsorienterade investeringar i humankapital, forskning, innovationsförmåga, infrastruktur, miljö, kostnadsläge liksom bibehållen makroekonomisk balans – välkända utvecklings- och tillväxtfaktorer, vilka dock i praktiken inte alltid får erforderlig prioritering. Undermåliga statliga satsningar här hemma syns exempelvis fortfarande inom strukturellt viktiga områden såsom infrastruktur, miljö och forskning på universitets- och högskolenivå.

Dessutom finns det i Sverige utrymme till institutionella förbättringar och – mer allmänt formulerat – förbättrade incitamentsstrukturer. Det ter sig något märkligt, hur litet ordet ”incitament” används här hemma i ekonomisk-politiska sammanhang. Motsvarande tyska och engelska begrepp – ”Anreiz” och ”incentive” – förekommer däremot frekvent i den mer avancerade ekonomisk-politiska debatten utanför Sveriges gränser.

Satsningar på tyskakunskaper

Samtidigt bör inte förbises att företagen själva kan – och bör - eftersträva god eller förbättrad internationell konkurrenskraft, även om allt eller det mesta ser bra ut i dagsläget. Det kan gälla produkt- och personalutveckling inklusive satsningar på (tyska) språkkunskaper och marknadsstrategiska områden.

Vad gäller den sistnämnda faktorn framstår det som mycket viktigt att Tysklands på senare år stagnerande ekonomi inte föranleder passivitet på den tyska marknaden, eller mildare formulerat att man inte betraktar Tyskland som en ”självgående” marknad. Ibland får jag ett dylikt intryck men utan att veta i vilken omfattning detta må vara fallet.

Slutsats: Det finns realistiska möjligheter för svenska företag att under de kommande åren förbättra sina relativa positioner på den stora tyska volymmarknaden. Positiva bidrag till en sådan utveckling kan initieras här hemma både av svenska staten och företagen själva. Det är inte lätt – men vägarna framåt är kända!

Hubert Fromlet