December månads nedgång i den tyska industriproduktionen överraskade många marknadsaktörer negativt. Samtidigt bland de tidsmässigt ledande industriindikatorerna finns fler ljusglimtar som i huvudsak kommer från den inhemska efterfrågan. Den pågående sociala debatten inom regeringen kan emellertid skapa ny osäkerhet hos konsumenter och investerare. Det vore allt annat än tillväxtbefrämjande, kommenterar professor Hubert Fromlet, seniorrådgivare vid Tysk-Svenska Handelskammaren.

Det saknas fortfarande arbetsro inom den stora regeringskoalitionen, framför allt på grund av olika socialpolitiska utspel – något som förbundskansler Friedrich Merz (CDU) och vice förbundskansler Lars Klingbeil (SPD) definitivt inte uppskattar. Dessa utspel går mycket långt och innehåller följaktligen en hel del politiskt sprängstoff. 

Exempelvis kände sig socialdemokraterna starkt provocerade av CDU-nära näringslivsrådet ”Wirtschaftsrat” som för några dagar sedan bland annat föreslog att stryka sjukkassans lagstiftade ersättning för tandvårdsbehandlingar och ersättningar vid olycksfall på väg till arbetet. Avskaffandet av möjligheten till pensionering vid 63 år samt tidsmässig begränsning av a-kassan till 12 månader fanns också på önskelistan.

Föga överraskande tillbakavisades dessa långtgående förslag med emfas av många socialdemokrater (”Eiszeit pur” eller på svenska ”rena istiden”) - men också av CDU:s löntagarsida. Även den unionsnära organisationen för mindre och medelstora företag med förkortningen MIT (”Mittelstands- und Wirtschaftsunion”) bidrog nyligen till häftiga diskussioner inom både SPD och delar av CDU genom kravet på avskaffandet av deltidsarbeten, inte minst genom beskrivningen av deltidsanställda som löntagare med deltid som livsstil (”Teilzeit-Lifestyle”). 

Mot bakgrund av dessa utspel kom det knappast som en större överraskning att socialdemokraterna nästan omedelbart kontrade dessa verbala attacker från unionshållet genom egna tankegångar med påtalat tydligt beskattningsfokus på ägande. Så pratar man om sociala avgifter för välbärgade tyskars kapital- och hyresinkomster. Detta med målsättningen att på så vis bidra till finansieringen av sjukkassornas enorma underskott – bara i år omkring 12 miljarder euro - och till reduktionen av socialavgifter för vanlige löntagare. Redan i januari i år framförde SPD dessutom sina idéer om höjd arvsskatt för rika.

Orsaker till den sociala konfrontationen 

Naturligtvis bör man fråga sig, varför alla dessa näringslivs- respektive löntagarvänliga sociala reformförslag kommer just nu, när man nyligen till och med enats om ett långtgående socialt program för avbyråkratisering av Tysklands sociala tjänster. Förmodligen finns det fem olika orsaker i botten: 

• För det första verkar det tyska näringslivet inte vara nöjt med hittillsvarande ekonomiska reformpolitik men inte heller med finansieringsförmågan av framtidens socialpolitik vid ceteris paribus. Dessutom vill man se ett ökat socialpolitiskt tempo.
• För det andra konfronteras socialdemokratin med ett växande ideologiskt tryck från den egna löntagarvänliga basen. Klingbeils co-ordförande Bärbel Bas, tillika arbets- och socialminister i Merz-regeringen - är denna löntagarvänliga grupperings främsta representant.
• För det tredje eftersträvar både CDU och SPD bättre siffror hos väljarna. Kring 26 respektive 16 procent i aktuella opinionsmätningar ter sig föga uppmuntrande och lockar därför till profilförstärkande uttalanden.
• För det fjärde tänker man i Berlin också på 2026 års fem delstatsval, närmast den 8 mars i det sedan 14 år av en grön ministerpresident ledda Baden-Württemberg, tillika Tysklands tredje största delstat med stark koppling till bilindustrin. Här syns inte minst SPD:s svårigheter men även CDU har på sistone tappat sympatier i denna viktiga delstat.  
• För det femte verkar det troligt att det på bred politisk front numera visar sig en större medvetenhet om demografins påfrestande effekter på sjuk- och åldringsvård, pensioner och behövlig arbetskraft. Det lockar till olika socialpolitiska utspel. Som speciellt intressant och kritiskt kommer i detta sammanhang att framstå hur CDU-/CSU-/SPD-regeringen kommer att hantera den egna expertkommissionens förslag till ett nytt pensionssystem inklusive den socialt känsliga frågan om större hänsyn till framtida generationer (väntas till sommaren 2026).

Slutsats – mycket står på spel utifrån Tysklands sociala utmaningar

Det vore direkt fel att underskatta Tysklands socialpolitiska utmaningar under de kommande kvartalen. Frågan är härvidlag om CDU/CSU och SPD framöver kan föra den kommande socialstatsdebatten mindre infekterat än det senast varit fallet.

Lyckas man med detta, kan den just nu försiktigt begynnande tyska konjunkturuppgången mycket väl stärkas mer än vad som allmänt förväntas i dessa dagar. Om ej, kommer däremot dagens mycket återhållsamma konjunkturprognoser att infrias – i värsta fall ackompanjerat av en ovälkommen regeringskris.