Den 22 september går invånarna i den östtyska delstaten Brandenburg till valurnorna i ett val som betecknas som ett ödesval av en rad kommentatorer. Om det verkligen kommer att handla om ett regelrätt ödesval återstår att se, anser professor Hubert Fromlet, senior advisor vid Tysk-Svenska Handelskammaren. 

Det kommande delstatsvalet kommer att följas med stort intresse inte enbart i Brandenburgs huvudstad Potsdam utan också i Berlin och utanför Tysklands gränser. Detta efter att delstatsvalen den 1 september i Thüringen och Sachsen slog ner som en blixt från himlen i stora delar av Tyskland och inte minst utomlands.

Scholz förblir optimist trots kritik 

Två valresultat chockerade på bred front: för det första högerextrema AfD:s frammarsch som största parti i båda delstaterna och för det andra förbundsregeringens mycket svaga procentandelar, i synnerhet för kanslerpartiet SPD (socialdemokraterna) med cirka 6 procent i Thüringen och 7 procent i Sachsen. 

Mot denna bakgrund förvånar det föga att förbundskansler Olaf Scholz själv fick en hel del kritik för sin relativt tillbakadragna ledarstil, till och med i viss mån från partivänner. Visserligen tillbakavisade Scholz alla kritiska synpunkter – exempelvis genom att beteckna kraven på förtroendeomröstning i förbundsdagen som ”små oppositionsidéer” (”Oppositionsideechen”). 

Samtidigt kan inte nonchaleras att exempelvis Forschungsgruppe Wahlen kommit fram till i sina opinionsmätningar att 71 procent av enkätdeltagarna inte är nöjda med förbundsregeringens arbete, men inte heller att endast 38 procent tror att de konservativa unionspartierna CDU/CSU skulle kunna klara sig bättre. 

Dessa partikonstellationer visar tydligt att de tyska mittenpartierna för närvarande konfronteras med stora svårigheter och Sahra Wagenknecht med sina höger-/vänster-BSW-framgångar och AfD helt klart återspeglar mittenpartiernas positioneringsdilemma i det tyska samhället.

AfD störst också i Brandenburg?

Förbundskansler Scholz är visserligen medveten om dessa problem men utstrålar likväl påfallande optimism inför det kommande delstatsvalet i Brandenburg. SPD:s mål bör vara att åter bli största parti den 22 september, enligt ledande socialdemokrater.

"Det är också påfallande att Brandenburg sedan återföreningen uteslutande haft SPD-ledda regeringar. Just nu har dock AfD en knapp ledning." 

Detta är teoretiskt möjligt men rent praktiskt mycket svårt. Förvisso blev socialdemokraterna största partiet vid valet för fem år sedan. Det är också påfallande att Brandenburg sedan återföreningen uteslutande haft SPD-ledda regeringar. Just nu har dock AfD en knapp ledning. Infratest/RBB kommer i sin senaste opinionsundersökning fram till följande procentuella ögonblicksbild (inom parentes jämfört med 2019 års val:

AfD                 27,0  (+3,5)

SPD                23,0  (-3,2)

CDU                18,0  (+2,4)

BSW                15,0  (-)

De Gröna           5,0  (-5,8)

Vänsterpartiet    4,0  (-6,7) 

Mycket pekar på att också Brandenburg kommer att konfronteras med en svår regeringsbildning. Kanske framstår en koalition mellan SPD, CDU och BSW (eventuellt miljöpartiet istället för BSW) som det mest sannolika alternativet. Med sina aktuella partiprogram skulle SPD, CDU och BSW förvisso inte vara någon given koalition, dock behövs många politiska kompromisser även i Brandenburg. 

"Ropen på populäre försvarsministern Boris Pistorius som SPD:s blivande kanslerkandidat skulle av allt döma tillta."

Mycket fokus kommer inte minst direkt efter valet att riktas på frågan om AfD kommer att bli det största partiet också i Brandenburg. Om så sker skulle SPD:s och framför allt förbundskanslerns positioner möta ännu mer kritik. Utomlands och på finansmarknaderna skulle man i förstärkt grad undra över vad som händer i Tyskland i dessa dagar. Ropen på populäre försvarsministern Boris Pistorius som SPD:s blivande kanslerkandidat skulle av allt döma tillta. 

Och kanske väntar i bakgrunden redan Bayerns CSU-ministerpresident Markus Söder på sin chans att bli unionspartiernas kanslerkandidat. Hans ambitioner har blivit tydligare.

Ännu så länge handlar allt detta om spekulationer. Givet är dock att utvecklingen i Tyskland under det närmaste året fram till förbundsdagsvalet den 28 september 2025 – och en viss tid därefter – kommer att handla mer om generell politik än nödvändig ekonomisk politik.