Stagnation hotar i Tyskland - men nya chanser skymtas

Samtliga tyska ekonomer som jag nyligen pratat med på plats i Tyskland har framfört behovet av nedrevideringar av sina tidigare BNP-prognoser på grund av högre oljepriser och tillspetsning av de internationella konflikterna. Likväl blev jag något överraskad att reaktionen på de försämrade internationella förutsättningarna ändå blivit mindre negativ än vad jag hade förväntat mig.

USA:s tullpolitik höjer risken för tysk recession

I stort sett ingen tysk konjunkturexpert ville konkret och i siffror prognostisera en regelrätt recession under de kommande kvartalen. Men bedömningen av en mer eller mindre stagnationsartad utveckling under 2026 dominerade – och prognoserna om en lätt förbättring år 2027. De mest negativa tolkningarna vad gällde utsikterna för de närmaste kvartalen framförde analytiker med direkt koppling till näringslivet.

För egen del skulle jag vilja ändå tillägga att USA:s senaste tullpolitik likväl höjer risken för en kommande tysk recession. Höjd risk behöver dock inte jämställas med den mest sannolika utvecklingen. 

De tyska kollegerna var helt eniga om att den privata konsumtionen nu börjar försvagas igen efter den senaste tidens lätta förbättringar. Det är synd, då den viktiga privata konsumtionen framstår som en känslig planta speciellt i Tyskland med sina rådande ryckiga politiska förutsättningar. Det innebär att den tyska regeringskoalitionen snarast bör ge ytterligare prov på konstruktivt samarbete och agerande för att inte i onödan psykologiskt sänka hushållens köpbenägenhet. Det inkluderar också en synlig förbättring av den på sistone spända relationen mellan ledarna i CDU/CSU och SPD.

Politisk handlingskraft kommer också att behövas med tanke på Tysklands försvagade internationella konkurrenskraft. Detta faktum märks inte minst vid analysen av tysk export både bakåt och framåt i tiden. Den tyska varuexporten har på senare år vuxit långsammare än världshandeln - ett tydligt belägg på sjunkande marknadsandelar. Det bör poängteras trots att exporten enligt statistikmyndigheten Destatis uppenbarligen höll på att visa tecken på en viss ljusning under det första kvartalet. Denna ljusning var förmodligen endast temporär med tanke på Iran-kriget och USA:s aggressiva tullpolitik.

Tappade marknadsandelar

När man i Tyskland diskuterar de tappade marknadsandelarna kommer man snabbt till frågan om detta bör tolkas som ett temporärt eller som ett strukturellt problem - eller som en kombination av båda inslagen.

Min egen uppfattning är att Tysklands problem med konkurrenskraften i huvudsak är av strukturell natur. Det finns ett flertal förklaringar som understryker denna slutsats, till exempel:

• de höga energikostnaderna,

• höga skatter och avgifter för företagen,

• oflexibla arbetsmarknader, och last but not least

• otillräcklig utbildningsstandard på olika nivåer.

Förutom export- och handelsstatistiken innebär också det tyska näringslivets fleråriga rop på bättre konkurrenskraft en tydlig hänvisning till brister i konkurrensförmågan. Vi vet av erfarenhet att ihållande varningssignaler från näringslivet alltid bör tas på allvar, även om det handlar om partsintressen. Praktiska förbättringar kan alltid behövas vid nödrop från företagens sida - men tyvärr har berättigade aktuella nödrop ännu inte fått tillräckligt politiskt bemötande i Berlin.

Framsteg att locka direktinvesterare till Tyskland

Det får i detta sammanhang inte heller förbises att stärkt internationell konkurrenskraft på exportmarknaderna skulle kunna vässa konkurrensförmågan på hemmaplan. Vissa tyska ekonomer poängterade dessutom för mig betydelsen av fler märkbara framsteg med inriktning på förbättrad konkurrenskraft även i ett annat sammanhang än ren export. Det gäller behovet och strävan att locka fler utländska direktinvesterare till Tyskland eller för att få tyska företag att investera mer på hemmaplan.

Just investeringarna ses allmänt som en svag länk i den tyska konjunkturen även under de kommande kvartalen. Det gäller de privata investeringarna trots en bräcklig ljusning på bostadssidan - men inte de offentliga investeringarna. De senare förväntas ge de största tillväxtimpulserna under 2026/2027 om än initialt fortfarande ganska blygsamt. Här märks framför allt satsningarna på infrastruktur och försvar, vilka dock tar tid att planera och genomföra. 

Viktigt är härvidlag att vara medveten om att försvarssatsningarnas effekt på BNP är beroende av importinnehållets storlek. Det framtida importinnehållet är i sin tur en funktion av teknologisk utvecklingskraft och investeringar i nyskapad produktion hemma i Tyskland. Det gäller att komma ihåg att Tysklands eget produktionsvärde av försvarsutrustning för något år sedan uppskattningsvis inte uppgått till mycket mer än cirka 25 miljarder euro. Den framtida ökningspotentialen utifrån denna fortfarande begränsade nivå är dock uppenbar. Det gäller speciellt om ett omfattande europeiskt försvarssamarbete skulle komna till stånd även på produktionssidan med gränsöverskridande europeiska produktions- och leveranskedjor.

Trots alla försvarssatsningar menar den tyska expertisen att tillväxtimpulserna från investeringarna i försvar och infrastruktur – som redan antytts - inte kommer att bidra till ett avgörande konjunkturlyft redan under de kommande fyra till sex kvartalen. På några års sikt kommer det dock bli tal om stora utgiftssummor till försvaret.

Tunga tyska ekonomer verkar för närvarande ändå inte hysa någon större oro för budgeten på grund av alla till synes oundvikliga satsningar på försvar och infrastruktur. Det relativa lugnet kan delvis hänföras till den senaste kabinettöverenskommelsen om den slutligen ändå relativt stora hälsoreformen och ramarna för nästa års budget. Här har den tyska regeringen ändå åstadkommit något positivt.

Hälsoreformen handlar egentligen om besparingar samt höjda avgifter för patienter och arbetsgivare. Den måste fortfarande godkännas av förbundsdagen men inte av förbundsrådet. Trots den nu framtagna påtagliga finanspolitiska förstärkningen av den lagstiftade sjukförsäkringen från år 2027 rekommenderar den tyska expertisen mestadels ännu tydligare budgetdisciplin.

Dock finns det två faktorer som idag – enligt nedan - vållar större strukturella bekymmer hos tyska ekonomer än statsfinanserna.

Demografi och svag potentiell BNP oroar

Sammanfattningsvis förefaller flertalet tyska ekonomer för närvarande mer bekymrade över den tyska ekonomin än för några månader sedan - men i varierande grad och mycket beroende på de olika internationella konflikterna och inhemskt diskuterade reformfrågor. Denna slutsats kan dras trots att Tysklands BNP under det första kvartalet i år – något överraskande - stigit med 0,3 procent jämfört med föregående kvartal. Men redan Q2 kan åter visa på stagnation eller en lätt tillbakagång, starkt beroende på den fortsatta gången av Iran-kriget och president Trumps framtida tullpolitik. Svaga tal för Ifo:s industriindex och för GfK:s konsumtionsindex visade senast på en ånyo försvagad stämning i näringslivet och hos konsumenterna – de facto redan innan president Trump satte igång med nya tullhot mot EU.

Demografiska utsikterna oroar - varannan äldre än 45 år

Kortsiktigt bekymrar således de internationella konflikterna men också CDU/CSU/SPD-fortsatta regeringens "leveranssvårigheter". Långsiktigt oroar framför allt de negativa demografiska utsikterna och hotet om en potentiell tillväxt kring nollstrecket redan om fem år.  

Mitt personliga intryck är emellertid att det konkreta hotet från demografin alltjämt ses något väl mycket som en akademisk övning, så också bland många tyska politiker och till och med en del företag. Det är dock inte en dag för tidigt att ännu fler politiker och företag visar stor förståelse för alla kommande demografiska utmaningar, vilka kommer att påverka tillväxtpotentialen både på riks-, delstats- och kommunnivå.

Dessa utmaningar bottnar i utvecklingen av befolkningens åldersstruktur. I Tyskland håller befolkningen på att bli allt äldre. Med dagens förutsättningar kommer all färre arbetande tyskar att kunna finansiera dagens dyra sociala system. Varannan invånare i förbundsrepubliken är redan idag äldre än 45 år och en femtedel av hela befolkningen överskrider 66 år.

Tre faktorer påverkar det framtida antalet invånare även i Tyskland – födelsetal, dödsfall och migration (invandring). De två förstnämnda kommer också framöver att leda till ett negativt netto.

Därför kan endast ett positivt migrationssaldo lindra den högst sannolika minskningen av den tyska befolkningen, vilket dock politiskt är ett känsligt ämne. Det trista alternativet är – ceteris paribus – ännu svagare potentiell BNP-tillväxt. Denna potentiella eller trendmässiga tillväxt bedöms för närvarande ligga på omkring 0,25 procent och hotar enligt Kiel-institutet sjunka till 0 procent under de kommande fem åren.

Pessimisterna ser Tyskland även trendmässigt som en stagnationsekonomi. Detta hot är konkret men inte oundvikligt om den tyska regeringen mer ambitiöst än hittills sätter igång med långtgående ekonomiska reformer och produktiviteten som tillväxtfaktor till sist verkligen kan förbättras. Fortfarande finns en påtaglig potential till strukturella framsteg.

Det kan gärna ske en hel del i linje med de senaste förslagen av Tysklands kanske främsta moderna forskare Markus Brunnermeier (Princeton) och hans co-skribent Stefan Kolev. Deras ledmotiv är - allmänt formulerat - att man efter kriser företrädesvis bör hitta nya tillväxtmodeller och inte återvända till status quo.

Totalt går Brunnermeier/Kolev igenom tio olika punkter och konkretiserar dessa för ett starkt eller klart starkare framtida Tyskland. Värt att studera!