Innovation genom bilateralitet: två pilotprojekt för klimatsmart byggande

Det var en idé som uppstod mellan två tyskar i Sverige. I Eskilstuna, på Volvo Construction Equipments huvudkontor, satt Peter Bauer och Michael Metzner tillsammans en vinterdag 2024 efter en lång arbetsdag. Bauer arbetar med ”Building and Deconstruction” på Volvo CE, Metzner är chef för det bayerska företaget Metzner Recycling, specialiserat på rivning. De började prata – om samtidens byggtrender och hållbarhet inom byggsektorn. Om hur det stora modeordet faktiskt passar in i verkligheten. Det var ett sådant samtal där en idé blir till ett projekt – ett pilotprojekt för klimaneutralt byggande.

När Michael Metzner kom tillbaka till Bayern från Sverige meddelade han sin medarbetare David Prost beslutet: den andra rivningsetappen av ett Siemens-projekt i Erlangen, nära Nürnberg, som Prost ansvarade för, skulle genomföras helt elektriskt. Prost och hans team skulle riva tre byggnader på Siemens fabriksområde. Det motsvarar en yta på 3 300 kvadratmeter och en byggnadsvolym på 24 700 kubikmeter. Egentligen ett vanligt uppdrag för Prost – men att göra allt detta helt elektriskt hade aldrig tidigare testats.

Siemens gillade idén. Men för Prost och hans team innebar den också vissa risker: de behövde vara klara med rivningsarbetet i slutet av 2025 för att kunna påbörja nybyggnationen i tid. De behövde hålla koll på de beräknade kostnaderna och dessutom utbilda personalen på den nya maskinutrustningen. 12 800 ton mineraliskt återvinningsmaterial skulle återanvändas direkt på plats för det nya bygget. Det motsvarar en materialåtervinning på 96 procent – ett konkret bidrag till cirkulär ekonomi.

Kostnadseffektivitet och miljöskydd förenade

Mycket stress, som dock inte syns på David Prost när han nästan ett år senare berättar om projektet i Erlangen vid Handwerkskammer München och Oberbayern. Tidsfristen höll han, och som han själv uttrycker det, kom en positiv bieffekt: många medarbetare berättade att det var trevligare att arbeta utan avgaser – och med mindre buller.

70 ton CO₂ sparades in genom projektet och 44 000 kilowattimmar el förbrukades.

- Resultatet talar tydligt för den elektrifierade byggarbetsplatsen, säger Prost. Totalt uppstod elva procent merkostnader, men fem procent är möjliga – om rätt infrastruktur finns på plats. Och det är attraktivt för alla aktörer:

- Dessa fem procent i merkostnad kompenseras genom att miljöstandarder beaktas, säger Prost. I praktiken kan CO₂-reduktioner vara en fördel, exempelvis när man annars hade behövt kompensera utsläppen. På så sätt kan kostnadseffektivitet och miljöskydd förenas.

Även Peter Bauer har rest till München den höstdagen och när han står på scen och berättar om projektet har han ett tydligt budskap:

- Vi måste helt enkelt våga göra sådana saker – det brukar det ordna sig.

När Bauer säger det blir det tydligt: projektet i Erlangen handlar om mer än hållbart byggande. Det är också en fråga om mentalitet.

En fråga om mentalitet

- Jag är särskilt glad över att vi på Tysk-Svenska Handelskammaren konkret kan bidra till pionjärer, partnerskap och pilotprojekt – och därmed fungera som en bilateral katalysator för viktiga framtidsfrågor – genom arrangemang som detta, säger Ninni Löwgren Tischer från Tysk-Svenska Handelskammaren.

Att Erlangen-projektet presenteras i München är resultatet av ett initiativ från Tysk-Svenska Handelskammaren i samarbete med Volvo CE och dess helt elektriska produktlinje samt HWK München och Oberbayern. Inom ramen för innovationspartnerskapet mellan Sverige och Tyskland uppmuntrar Handelskammaren till utbyte om såväl utmaningar som framgångar i båda länderna. Därför har de bjudit in ingenjören Johanna Stjernström och juristen Karl Jonasson Collberg från Sverige för att berätta om ett liknande framgångsprojekt.

I Stockholms Slakthusområdet sparades omkring 2 759 ton CO₂ genom att elektrifieringen ökades från 10 till 50 procent. Projekt som det i Slakthusområdet kräver en mentalitet som, som Karl Jonasson Collberg uttrycker det, inte är rädd för att misslyckas. Även Günter Wenzel, som vid Fraunhofer-institutet IAO har tagit fram flera studier om framtidens hållbara byggande, instämmer och säger:

- Lösningarna finns. Vi måste bara våga prova dem.

Wenzel betonar dessutom att det är viktigt att ”vi inom Europa lär av varandra”, eftersom den globala konkurrensen inom dessa områden inte står still.

Hur detta konkret kan lyckas i enskilda projekt sammanfattar Johanna Stjernström:

- I mitt arbete som projektledare är det enormt viktigt att människor är involverade och intresserade. För det måste man samla dem. I Sverige fungerar det allra bäst genom att köpa kanelbullar och samla gruppen runt ett bord. Och sedan bör man lyssna på gruppen – oavsett hierarki.

För Ninni Löwgren Tischer är därför slutsatsen klar: ”Evenemang som detta i München har mer än en saklig betydelse – de möjliggör det nödvändiga utbytet.”

Erlangen-rivning i korthet:

• 70 ton CO₂ sparade

• 44 000 kWh el förbrukade

• 11 % merkostnader, med potential att sänka till 5 %

Slakthusområdet-projektet i korthet:

• 2 759 ton CO₂ sparade

• Elektrifieringen ökade från 10 % till 50 %