Pratas det för negativt om Tyskland?

Tysklands ekonomiska utveckling under de senaste åren och utsikterna för tillväxtpotentialen har – med all rätt – framkallat oro hemma i Europas största ekonomi och likaså utanför landets gränser, även i Sverige. Frågan är härvidlag om det verkligen är så illa ställt med landet i söder eller om det möjligen råder en överdriven svartsyn eller en underskattning av den egna tyska potentialen.

Svaret på denna fråga är inte enkel. Det krävs med andra ord en hel del psykologisk förståelse för att kunna tolka tyskarnas negativa syn på den egna ekonomiska framtiden – numera också med gränsöverskridande spridningseffekter.

Intressant nog används i dessa dagar alltmer en term som jag skrivit om tidigare. Jag har varnat för risken att genom ständigt klagande göra Tyskland till en "gnällrepublik". Jag vill istället se ett kämpande Tyskland – med mer "fighting spirit" på alla nivåer i samhället. Idag behövs nyfödd kampanda ännu mer än för två år sedan för att leda Tyskland ur den aktuella stagnationen till en tryggare potentiell tillväxtbana.

Samtidigt märks i Tyskland också – vilket jag nyligen på plats kunnat iaktta i samtal med en hel del journalister, ekonomer och representanter för det officiella Tyskland – en förstärkt öppen kritik mot det allestädes närvarande gnällande och klagande. Negativa rubriker uttrycker detta såsom ”Tyskland gnäller istället för att arbeta för en bättre framtid”, eller ”Tyskarna gnäller för mycket” som EON-chefen Leonhard Birnbaum nyligen beskrev det tyska stämningsdilemmat. Även på TV diskuteras den tyska gnällkulturen (se till exempel på tyska här eller här). Fler exempel skulle kunna visas.

Psykologin bakom gnälltraditionen

Tyskland anses på bred front som ett land med en utpräglad gnällkultur, även om det givetvis också finns överdrifter i denna typ av generalisering. Det är dock viktigt att ge denna så kallade tradition en psykologisk förklaring.

I denna analys vill jag dock inte enbart fokusera på bakgrunden till allt missnöje i det tyska samhället inklusive näringslivet utan också på skadeverkningarna av dessa beteendemönster eller rentav positiva effekter som kan följa av alla framförda farhågor.

När det gäller orsakerna till gnällkulturen kan nämnas att psykologer brukar se denna kommunikationsform som uttryck för en utökad samhörighetskänsla med möjligheten att till sist kollektivt åstadkomma efterlysta förbättringar.

Denna tolkning kan dock diskuteras. Visst kan påtryckningar från lobbygrupper ibland framkalla positiva förändringar eller reformer. Men det finns också anledning till slutsatsen att den negativa stämningen i det tyska samhället på senare tid påverkat både konsumtionen och investeringarna i negativ riktning. Gränsdragningen mellan konstruktiv kritik och tillväxthämmande gnäll är ofta flytande.

Ekonomisk forskning visar att nackdelarna mycket väl kan dominera. Viktiga forskningsrön kommer till exempel i en mer klassisk utformning från Arthur Pigou och med en mer modern ansats från nobelpristagaren Robert Shiller.

Pigou kom fram till slutsatsen att överdrivna psykologiska reaktioner kan påverka konjunkturcykler. Han beskrev redan för cirka 100 år sedan hur överdriven pessimism artificiellt kan förlänga och rentav fördjupa ekonomiska kriser (”errors of pessimism”; se Pigous bok Industrial Fluctuations från 1927). Shiller däremot tar upp pessimism från företagens sida som en mental epidemisk utveckling med negativa tillväxteffekter (se böckerna Animal Spirits med co-författaren George Akerlof från 2009 och Narrative Economics från 2019).

Samtidigt finns det kanske en ännu viktigare praktisk psykologisk förklaring till den omtalade gnällkulturen, det vill säga uppbyggnaden av alltför stora förväntningar som de politiska beslutsfattarna ofta inte kan leva upp till. Och i Tyskland är kraven på politisk beslutsamhet säkerligen högre än på andra håll. Besvikelser blir alltid större, när förväntningarna varit orealistiskt stora.

Dessutom finns ett annat faktum. När ändå det mesta fungerar bra i ett modernt land som Tyskland, blir de existerande bristerna mer påfallande och uppmärksammade än i vanligen mer eftersläpande länder.

Vidare har det nog inte gått fram till hela det tyska samhället att politikens beslutsparametrar blivit mer komplicerade av både inhemska och globala skäl. Exempelvis kan Tyskland inte längre försvara den mångåriga titeln som exportvärldsmästare. För mycket har på senare år förändrats i världen, framför allt på grund av Kinas globala frammarsch.

Tysklands chanser

Trots den negativa stämningen kring Tysklands ekonomiska framtid finns också bedömare som framför mer positiva tolkningar av Tysklands framtida potential.

Den ena mer optimistiska skolan påminner om Tysklands långvariga historik med starka strukturella återhämtningar som följd av betungande strukturella obalanser, väldigt mycket baserat på åtföljande produktivitetsökningar. Dessa har i sin tur under åren utvecklats till en avgörande norm för den tyska löneutvecklingen och därmed konkurrenskraften – positiva erfarenheter som till exempel den tyska ekonomhistorikern Werner Plumpe under lång tid forskat kring. Samtidigt understryker Plumpe med all rätt det brådskande behovet av förnyade tyska produktivitetsökningar, främst genom stark teknologisk upprustning.

Den andra mer optimistiska skolan däremot vädjar till olika aktörer i det tyska samhället att själva lämna större bidrag till ett ekonomiskt sundare Tyskland istället för att ständigt gnälla och söka skulden hos andra – något i stil med musikgruppen Geier Sturzflugs hitlåt från 1980-talet med refrängen ”jetzt wird wieder in die Hände gespuckt, wir steigern das Bruttosozialprodukt” (nu är det dags att kavla upp ärmarna igen och öka bruttonationalprodukten).

Just en sådan attitydförändring krävs för att kunna ge Tyskland ett välbehövligt ekonomiskt lyft. Men fler (försiktiga) optimister bör träda fram. Så också Bundesbanks president Joachim Nagel med följande uppmanande ord:

- We should continue to be optimistic about the future. Because alongside all the challenges, we also have reason to hope: for example, there are more business start-ups, more enterprises using AI, and more enterprises making more intensive use of AI.