Sommarens goda och negativa nyheter från Tyskland

Sommaren gav så här långt en blandad bild av Tysklands utveckling. Konjunkturen kom att överraska lätt positivt. Däremot nådde oss en del negativa nyheter främst från den politiska fronten.

Tre positiva tecken …

Åtgärdsprogram med 34 punkter – en möjlig ljusglimt

Regeringens olika 34 reformförslag från mitten av juli syftade bland annat till strukturella reformer avseende pensioner, lägre skatter för låg-och medelinkomsttagare, skärpta regler för sjukfrånvaro, ökad arbetstidsflexibilitet, minskad byråkrati och stimulans för bostadsbyggande. (se här regeringens alla 34 reformpunkter).

Principiellt innebär de 34 planerade reformpunkterna viktiga steg i rätt riktning – men delvis med mycket politiskt sprängstoff inför den parlamentariska behandlingen under hösten och vintern. Här finns också den stora risken med alla dessa välbehövliga reformförehavanden. Redan under de gångna veckorna framkom en del negativa politiska signaler som kan tyda på en orolig social höst – något som bör undvikas under alla förhållanden.

BNP-uppgång även under det andra kvartalet

Tysk BNP steg under andra kvartalet något överraskande med 0,2 procent jämfört med +0,4 procent under första. Vid en jämförelse på årsnivå klarades i Q2 en BNP-ökning på 0,9 procent. Därmed är en enprocentig BNP-tillväxt under 2026 inom räckhåll – en realistisk prognos som verkar stärkas av en rad ledande affärsbarometrar.

Uppgångar för Tysklands viktigaste ledande affärsindikatorer

Tysklands ledande indikatorer pekade samtliga i juli ånyo åt rätt håll: Ifo:s affärsklimatindex för tredje månaden i rad och  ZEW:s sentimentindex samt PMI för verkstadsindustrin och servicesektorn likaså.

Slutsats: Ovan nämnda indexförbättringar framstår visserligen fortfarande som bräckliga men innebär likväl en försiktig utveckling åt rätt håll.  

… men de negativa signalerna dominerar

Påspädning av negativa politiska nyheter – dåligt för psykologin

Det räcker inte med att notera att den tyska regeringspolitiken alltjämt saknar ett genomgripande politiskt genombrott efter runt ett och ett halvt år vid makten. Detta bör konstateras trots ovan beskrivna ljusglimtar. Av denna hittills sammantaget otillfredsställande utveckling följer också att den fortfarande onödigt dåliga stämningen i näringslivet och hos regeringspartiernas väljare hittills inte kunnat vändas till det bättre trots att en hel del viktiga strukturreformer presenterats i juli.

Som vi beskrivit åtskilliga gånger i tidigare artiklar ger ett alltför långdraget negativt ekonomiskt stämningsläge till sist bromsande effekter på konsumenternas och investerarnas reala ekonomi och därmed ekonomins framtida återhämtningsförmåga. Denna onda cirkel har ännu inte brutits.     

Den politiska otillräckligheten – fel signal till väljarna i östra Tyskland

Regeringspartiernas politiska stampande fram och tillbaka sätter också negativa spår på de två kommande delstatsvalen i östra Tyskland (Sachsen-Anhalt den 6 september och Mecklenburg-Vorpommern den 20 september) och till Berlins val till delstatsparlamentet ”Abgeordnetenhaus” den 20 september.

Signalerna från de två förstnämnda östra delstaterna är allt annat än uppmuntrande. Speciellt illa ser det ut i Sachsen-Anhalt, där högerytterpartiet AfD för närvarande verkar ha fler sympatisörer än CDU och SPD sammanlagt.

Däremot kan Mecklenburg-Vorpommerns SPD-ministerpresident Manuela Schwesig alltjämt hoppas på att bli återvald. Hon förfogar fortfarande över ett relativt ansenligt stöd i sin delstat.

När det gäller valet till Abgeordnetenhaus i Berlin verkar den för närvarande regerande stora koalitionen mellan CDU och SPD inte kunna hotas direkt av AfD men dessa två partier tycks troligen inte kunna klara sig utan miljöpartiet De Gröna. Detta skulle dock framstå som en obeprövad regeringskoalition i Berlin. Mer troligt mot denna bakgrund just nu är en framtida Berlin-koalition mellan SPD, De Gröna och vänsterpartiet Die Linke men inte heller en sådan är lätt att uppnå.

Trumps tullpolitik fortsätter att irritera

USA:s president överraskar inte längre i någon större utsträckning med sina kontinuerligt återkommande tullutspel mot EU och därmed Tyskland och Sverige. Dessa aktioner tillhör hans politiska spel. I slutet av juli meddelade Donald Trump att nya tullar skulle införas mot en rad länder, så också mot EU med kring 10 procent. Makroekonomiskt kanske inte särskilt dramatiskt – men mycket väl för en del enskilda företag.

Konsumenterna avvaktar fortfarande

GfK:s konsumtionsindex – eller numera vanligen kallat NIM:s – såg också i juli relativt svagt ut, möjligen ytterligare påverkat av en hel del negativa industrinyheter och den pågående internationella oron. En viss stabilisering av den pressade tyska konsumtionslustan märktes dock.

Ökad inflation talar för räntehöjning

Som mindre uppmuntrande visade sig i juli också den tyska inflationsuppgången till 2,8 procent i jämförelse med 2,3 procent i juni. Något som definitivt inte uppskattas av den Europeiska Centralbanken. Risken för en liten – 0,25 procentig - räntehöjning i september har definitivt ökat.

Regeringen närmar sig halvtid – nu gäller det!

Regeringen Merz/Klingbeil har förvisso inte lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna. En hel del strukturella förbättringar har dock åstadkommits eller aviserats. Fullt så illa är inte den stora koalitionens facit. I vart fall de facto mindre dåligt än vad som ofta beskrivs av många representanter från näringslivet, finansvärlden och andra bedömare av den tyska utvecklingen.

Mer hade dock kunnat klarats, inte minst om CDU/CSU och SPD internt och över partigränserna hade visat mer psykologisk fingertoppskänsla i samband med och efter presentationen av olika gemensamma reformförslag. Politiska tveksamheter från CDU/CSU:s och SPD:s sida i efterhand stärkte säkerligen inte den otillfredsställande förtroendefaktorn - oavsett om invändningarna framförs ex post av partigrupperingar, enstaka parlamentsledamöter eller ministrar.      

På senare tid har CDU:s röstandel på förbundsnivå till och med hamnat under AfD:s. SPD i sin tur fortsätter att ligga långt under valresultatet från förra året.

Slutsatsen ligger nära till hands: Tysklands politiska klocka har blivit fem i tolv. Sent för den nödvändiga vändningen till det bättre – men ännu inte för sent.