22 maj, 2025
Den nya tyska regeringen har hittills inte placerat klimatfrågorna i det främsta rummet. Istället har strategin och intresset fokuserats på den ekonomiska politiken, försvaret och migrationen. Men behöver inte tyska hushåll och företag bättre planeringssäkerhet också i miljöfrågor? Den frågan ställer sig Tysk-Svenska Handelskammarens seniorrådgivare professor Hubert Fromlet.
Avancerat strategisk miljöpolitisk tänkande saknas till stor del i den rådande tyska politiken. Frågan är därför om hushåll och företag på så vis går miste om adekvat långsiktig vägledning gällande energikonsumtion och -produktion, investeringar och produktutveckling.
Nyligen publicerades en expertutredning om Tysklands framtida miljöpolitiska utmaningar. Allra högst upp på sin webbsida gör denna ”Council of Experts on Climate Change” (Expertenrat für Klimafragen, ERK) följande sammanfattning: ”Compliance with emissions budget by 2030 uncertain, but confirmed – significant target breach expected from 2030 at the latest”.
Det är viktigt att poängtera att de fem forskningsorienterade ERK-medlemmarna i sitt uppdrag är politiskt oberoende och endast skyldiga att följa den så kallade klimatskyddslagen (Klimaschutzgesetz, KSG). Ordförande i rådet är professor Hans-Martin Henning, chef vid Fraunhofer-institutet (ISE) i Freiburg.
ERK:s färska rapport om Tysklands utsläpp av växthusgas konstaterar att målsättningen för perioden 2021-2030 kommer att uppnås utan att den nya regeringen behöver ta fram ett nödprogram. Det beror dock främst på den svaga ekonomiska tillväxten under och efter covidtiden mellan 2021 och 2024, vilket skapat en statistisk buffert, menar ERK-experterna. Utan detta konjunkturella avbräck hade etappmålet till 2030 säkerligen inte klarats.
Den mer fundamentala eller underliggande klimatutvecklingen bedöms därför som otillräcklig av det tyska klimatrådet, även för de kommande fem åren, också med tanke på EU:s redan skärpta krav. Än värre ser ERK-forskarna – ceteris paribus – på den tyska miljöutvecklingen bortom 2030, med speciellt påfrestande utsläpp av koldioxid från trafik och fastigheter samt det kvalitativt allt sämre skogsbeståndet. Fortsätter den pågående trenden kommer målet om klimatneutralitet fram till år 2045 att missas med råge enligt Tysklands främsta miljöexperter.
Som redan antytts är ERK-experterna allt annat än nöjda med den pågående trenden vad gäller utsläppen av växthusgas. Av denna anledning vill de se en mer ambitiös miljöpolitisk långtidsstrategi från den nya tyska regeringen – med förstärkt konkretiseringsgrad. Detta krav år också lagligt förankrat, eftersom klimatskyddslagen ålägger den nya regeringen att inom ett år lägga fram konkreta förbättringsförslag fram till 2040 – och enligt expertrådet helst också till det planerade ”neutralitetsåret” 2045.
Kritiker konstaterar att koalitionsfördraget mellan CDU/CSU och SPD ej innehåller särskilt konkreta miljöförbättrande tankar och förslag – inte heller vad gäller prioriteringar av infrastrukturpengarna. Ska dessa gå till bil- eller järnvägar?
Min uppfattning är emellertid att det ändå finns en hel del konkreta miljöbefrämjande avsikter och planer i koalitionsfördraget – men också en påtaglig mängd endast abstrakta viljeförklaringar. En sådan är den eftersträvade samverkan av klimatskydd, konkurrenskraft och social avvägning.
Det ter sig inte särskilt märkvärdigt att den nya tyska koalitionsregeringen inte förmått precisera alla framtida miljöpolitiska plandetaljer i själva koalitionsfördraget. Likväl är det synnerligen viktigt att den precis igångsättande CDU/CSU/SPD-regeringen verkligen tar ERK-forskarnas varningar på allvar, det vill säga att det numera i författningen grundmurade målet om klimatneutralitet år 2045 inte kan klaras med nuvarande förutsättningar och trender.
Det är därför viktigt att hushåll och företag får bättre planeringssäkerhet också i miljöfrågor – ett område som den stora koalitionen definitivt inte har råd att underskatta om man vill bli återvald.
Generationsrättvisa håller på att bli ett nytt slagord i den tyska debatten.
